Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hårleman, Carl - Hårmanet - Hårmyggor - Hårnateväxter - Hårnål - Hårnäbb - Hårolja - Hårpensel - Hårpiska - Hårpung - Hårrem, hårlag - Hårrör, Hårrörsfenomen, Hårrörskraft - Hårrörskärl - Hårsfjärden (Horsfjärden) - Hårsjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅRMANET
holm. Följ, år blev han vid Tessins död
hovintendent och ledande arkitekt vid slottet, vars
fullbordande och konstnärliga inredning blev H:s
huvudarbete. Som konstnär anslöt sig H. till den
rådande smaken och fick avgörande betydelse för
rokokons genombrott i Sverige. Förbindelsen med
Frankrike uppehöll han genom två senare resor till
Paris (1731 och 1744—45) ävensom genom att
inkalla franska konstnärer och hantverkare samt
genom att bereda svenska konstutövare möjlighet
till studier i Paris. Sedan H. 1741 blivit
överintendent efter C. G. Tessin, fick han ökat inflytande
på den konstnärliga utvecklingen, på samma gång
som hans verksamhet som utövande arkitekt
hämmades. Utom fullbordandet av Stockholms slott
utförde H. ett stort antal om- och tillbyggnader
vid de kungliga slotten, ss. Västerås, Gävle,
Uppsala, Örebro, Karlberg, Drottningholm (flyglarna)
och Tullgarn. Bland hans nybyggnader märkas
Svartsjö, Hörningsholm, flera
landshövdingeresidens, ärkebiskopshuset och konsistoriehuset i
Uppsala, Stockholms gamla observatorium samt flera
privata herrgårdar, ss. Svindersvik, Åkerö och det
efter H:s ritningar senare uppförda övedskloster.
På kyrkorestaureringens område framträdde H. med
originella tornbyggnader el. huvar för bl.a.
Uppsala, Linköpings och Strängnäs domkyrkor,
Jakobs kyrka i Stockholm samt för Mariestads och
Hedemora kyrkor. Efter hans ritningar uppfördes
bl.a. Sofia Albertina kyrka i Landskrona och
öveds kyrka. En mängd andra arbeten på skilda
områden, ss. fullbordandet av Polhemsslussen vid
Trollhättan o.a. slussverk, broar och fyrar,
trädgårdsanläggningar, bl.a. vid Ulriksdal, i Uppsala
och Lund med orangerier, samt mönsterritningar
för konstindustri, fingo förebildande betydelse. —
Inom politiken ingrep H. särsk. på det ekonomiska
området, inträdde i Sekreta utskottet 1738 och
erbjöds två gånger riksrådsvärdighet (1746 och 1747).
Bland H:s skrifter märkas flera reseberättelser
med arkitektoniskt och ekonomiskt innehåll. —
Litt.: Å. Stavenow, ”C. H.” (1927). G.V.
Hårmanet, art av klassen skivmaneter*.
Hårmyggor, Bibio’nidae, fam. av gruppen
myggor, små—medelstora arter, som erinra om de
egentliga flugorna. Kroppen är avlång och starkt
hårig. Benen äro långa, i sht det bakersta paret. —
De största och flesta arterna — o. ett dussin —
höra till släktet Bi’bio och ha svart, glänsande kropp
samt stora, breda, vanl. mörka vingar. Allmänna
i Sverige äro bl.a. B. marci, helt svart, och B.
po-mo’nae, svart med röda lår. Larverna leva av
multnande växtdelar och påträffas i trädgårdsjord, i
mylla och under löv o.d. Någon nämnvärd
skadegörelse av dem på rotfrukter o.a. i Sverige
känner man ej. Själva myggorna uppträda om våren
ofta i stor mängd och ha en långsam, svävande
flykt med nedhängande ben. S.Bgtn.
Hårnateväxter, Ruppia’ceae, fam. av ordn.
He-lob’iae med endast 1 släkte, Rupp’ia, hårn a
tesläkt et, omfattande späda, över nästan hela
jorden utbredda, i salt- och bräckvatten helt nedsänkta
arter (äkta hydrofyter) med borstfina blad och i
2-blommiga, skaftade ax samlade små blommor,
som sakna hylle, ha 2 ståndare och 4 fria
pistiller. Vid blomningen lossna ståndarknapparna
och driva omkring på vattenytan, där de kunna
Hårnateväxter: skruvnate
(t.v.) och hårnate.
fastna på märkena,
vilka kommit upp
till ytan genom
sträckning av
axskaftet. Vid
svenska kusten
förekomma släktets båda
arter, R. marit’ima
(R. r o stella’ta),
hårnate, med
var. breviro’stris
(R. brach’ypus),
s m å n a t e, och
R. spira’lis,
skruvnate. W
Håmål, se Nål.
Håmäbb,
svampart av släktet
Cera-tostomelVa*.
Hårolja, se Kosmetiska medel.
Hårpensel, bot., se Pensel.
Hårpiska, en lång hårfläta, som bars av de
manliga kineserna. H. infördes av manchurerna, sedan
dessa 1644 gjort sig till härskare i Kina, och
avskaffades efter revolutionen 1911—12. — Om h. i
europeisk modedräkt se Stångpiska.
Hårpung, manlig frisyr från 1700-talets sista
fjärdedel, vilken uppkom i samband med att
peruken kom ur bruk. Man lät håret växa långt och
lade upp det i en i nacken hängande pung, som
ombands med en rosett.
Hårrem, h å r 1 a g, hårbeklädnaden hos djur.
Hårrör, Hårrörsfenomen, Hårrörskraft, fys., se
Kapillaritet.
Hårrörskärl, anat., se Kapillärer.
Hårsfjärden (H o r s f j ä r d e n), fjärd i
Stockholms skärgård, mellan Södertörn, Muskö,
Vitsgarn och Gålö. På gr. av H:s från de vanliga
trafiklederna undandragna läge förlädes i början av
1900-talet Flottans utbildningskurser i
art.-skjut-ning dit. Därefter byggdes där
utbildningsanstal-ter av olika slag, som genom 1942 års
försvarsbeslut fingo namnet Hårsfjärdens örlog
s-d e p å, lydande under chefen för Ostkustens
marindistrikt. 1943 införlivades Berga slott, som
senare ombyggts för bl.a. underofficersskola, med
depån. — Vid H:s fastlandsstrand ligger Ärsta
havsbad. [H.Sk]Bg.
Hårsjukdomar träffa vanligast håren på huvudet
och ansiktet. Skallighet, a 1 o p e c i, uppkommer
ofta efter 50-års åldern men kan komma betydligt
tidigare. Orsaken är föga känd, kan vara ärftligt
betingad, och behandlingen är i regel lönlös.
Fläckvis uppträdande skallighet, vilken genom
sammansmältning också kan föra till fullständigt
håravfall, anses vanl. förorsakad av någon
parasitsjukdom. Vid denna form kan full återväxt av hår
genom lämplig behandling inträda. Detsamma är
förhållandet vid den skallighet, som uppkommer
bl.a. efter vissa infektionssjukdomar, t.ex. tyfus,
scharlakansfeber, syfilis, och under perioder av
kraftnedsättning. Vissa eksem och
svampsjukdomar föra också till håravfall, t.ex. t r i c h o p h
y-ti, som framkallas av Trichoph’yton och angriper
hårbottnen (h å r s v a m p), mest hos barn.
Skäggsvamp beror på en infektion av varbakterier. En
— 1151 —
— 1152 —-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
