Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hårsjukdomar - Hårslinga - Hårstjärnor - Hårstjärtfiskar - Hårsvamp - Hårsäckskvalster, hårsäcksdjur - Hårsälar - Hårsärvväxter - Hårtefjärden - Hårt mynt - Håruppsättning - Hårvatten - Hårvilt - Hårvingar - Håsjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅSJÖ
abnormt stegrad hårväxt, hypertrichos,
medför hos kvinnor behåring av manlig typ. Jfr
Hundmänniskor. T.Hn.
Hårslinga, bot., art av släktet MyriophyWum*.
Hårstjärnor, i) Astr., se Kometer.
2) Zool. H., s j ö 1 i 1 j o r, 1 i 1 j e s t j ä r n o r,
krinoidéer, Crinoi’dea, klass av tagghudingar,
en mycket gammal, redan i kambriska
formationen uppträdande grupp, särsk. talrik i övre silur
och i jura (t.ex. Crotalocri’nus* och Encri’nus*), i
nutiden ej starkt representerad. Den bägarliknande
kroppen är i regel försedd med en stjälk, som
kan bära ledade utskott och med vilken h.
sätta sig fast. Munnen ligger i regel i
centrum i bägarens spets, analöppningen på en kon
nära munnen. Från
bägarens överkant
utgå ofta 5 ledade, av
skilda kalkstycken
stödda armar, som
ofta äro flera gånger
förgrenade. Från
dessas sidor utgå utskott,
de s.k. pinn’ulae, i
vilka könsprodukterna
mogna.
Vattenkärlsy-stemet är i huvudsak
byggt som hos andra
tagghudingar; i st.f.
madreporplatta finnas
vanl. talrika porer på
bägarens översida,
ofta äro stenkanalerna
talrika. I
ambulakral-fårornas kanter stå
tentakler, som
tjänstgöra vid näringens
framforslande till
munnen. Ampuller saknas.
En del former, ss.
släktet Ante’don
(Co-ma’tula) inom fam.
An-tedon’idae, förlora
under utvecklingen, som
i regel sker genom
metamorfos, sitt skaft; i dess ställe bildas vid
bägarens bas rotcirrer, med vilka djuren klamra sig
fast vid underlaget. H:s huvudsakliga
utbredningsområde är ö. Indiska oceanen och haven kring
Ostindiska öarna. I Stilla havet och Atlantiska
oceanen förekommer släktet Pentacri’nus*. 2 arter
finnas vid Sveriges västkust. O.Cn.
Hårstjärtfiskar, Trichiu’ridae, fam. av underordn.
makrilliknande fiskar, utmärkt av långsträckt,
från sidorna hoptryckt kropp. Flera arter, alla
pelagiska rovfiskar med vidsträckt utbredning,
äro kända. Bland dem må nämnas
hårstjärten, Trichiu’rus leptu’rus, 1 m lång, silvervit, med
till en lång, hårformig spets utdragen stjärt, samt
strumpeb andsfisken, Lepid’opus cauda’tus,
upp till 2 m lång, med utbildad stjärtfena. Den
förra har en gång anträffats i Oslofjorden, den
senare nära Kosteröarna. N.Rn.
Hårsvamp, se Hårsjukdomar.
Hårsäckskvalster, hårsäcksdjur, Demod’ex,
släkte av ordn. kvalster, omfattande små, högst
Utvecklingen av en
hårstjärna, Antedon.
a fritt simmande,
tunnfor-mig larv med
flimmerkransar, b fastsittande, skaftad
larv.
Hårsäckskvalster, Demodex
folliculorum, i olika
utvecklingsstadier.
0,4 mm långa arter
med en långsträckt,
masklik, bakåt
avsmalnande, fint
tvär-ringlad bakkropp.
Mundelarna äro små,
ögon och
andningsorgan saknas, de 4
benparen korta,
3-ledade med 2 små
klor. H. anträffas
ej sällan i
hårsäckarna och
talgkörtlarna hos
människan, särskilt i
an
siktet under de s.k. pormaskarna. Stundom
förorsaka h. cystor. Även hos andra däggdjur, ss.
hundar, kattor och svin, förekomma h., vilka
antagl. äro identiska med människans h. O.Cn.
Hårsälar, zool., se Sjölejon.
Hårsärvväxter, Zannichellia’ceae, fam. av ordn.
Helob’iae, med 2 släkten, av vilka här må nämnas
ZannichelPia, hårsärvsläktet, som omfattar
späda, monoika, över nästan hela jorden
utbredda, i söt- och bräckvatten helt nedsänkta
örter (äkta hydrofyter) med trådsmala blad
och i bladvecken sittande enkönade blommor och
nötfrukt. Hanblommorna ha blott en ståndare och
sakna hylle, honblommorna ha vanl. 4 fria pistiller
och ett tunt, trattlikt hylle. Märkena äro utbredda
och pollineras under vatten. Frukten är en nöt.
Vid Sveriges kuster ända upp till Bottniska viken
förekommer en, mycket variabel art, Z. palu’stris
(Z. repens), hårsärv, småsärv, med flera
va-rieteter, av vilka skaftsärv (v. pedicella’ta) och
storsärv (v. major) äro de viktigaste. W.
Hårtefjärden, fiskläge i Jättendals* sn i
Hälsingland.
Hårt mynt, metalliskt mynt i mots. till sedlar.
— Jfr Hård valuta.
Håruppsättning, se Frisyr.
Hårvatten, se Kosmetiska medel.
Hårvilt, jaktv., villebråd med hårbeklädd kropp,
däggdjur i mots. till fågelvilt.
Hårvingar, skalbaggfamilj, se Fjädervingar.
Håsjö, socken i Jämtlands ö. domsaga och
församling i Hällesjö och Håsjö pastorat i
Ragunda kontrakt av Härnösands stift, s. och
s.ö. om sjön Gesunden; 369,30 km2, därav 338,40
land; 1,579 inv. (1949). Socknen omfattar
höglänta skogsplatåer (intill 514 m ö.h. i v.) kring
småsjöar, däribland Singsjön (261 m ö.h.), i
Indalsälvens och Ljungans flodområden. Åkern
utgör knappt 2 % av landarealen, skogsmarken
85 °/o. Vid N. stambanan ligger stationssamhället
Kälarne med 594 inv. (1946, därav 204 inom
Hällesjö sn). Någon träindustri, statlig
fiskod-lingsanstalt. Stora skogsarealer ägas av
trävarubolag. Gamla kyrkan, belägen vid Singsjön,
härstammar från 1684, är av trä med hög
resning och har väl snidade inventarier;
restaurerad 1934—35. Den ståtliga klockstapeln är
uppförd 1779 (en kopia på Skansen i Stockholm).
Den nya kyrkan, 10 km från den förra vid
Västanede, är från 1911 av trä i ett slags ny
jämtlandsstil. — Namnet skrevs 1347 parochia
hasio. Kyrkan, som trol. sedan 1600-talet och
SU I3.
37 —- Red. avsl. 5/io 49.
— 1153 —
— 1154 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
