Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häglinge - Hägnad - Hägnadsskyldighet - Hägrar - Hägring (spegelbilder) - Hähnel, Ernst Julius - Häktbalk - Häkte - Häktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄKTNING
av landarealen, skogsmarken 45%. Egendom:
Göingeholm. Kyrkan byggdes 1877. — Namnet,
givet efter kyrkbyn, skrevs 1360 Hææklinge. Det
är sannol. en avledn. till mansnamnet Hake, alltså
Hake-ättlingarnas hemvist, ev. till subst. haka,
avseende något framspringande terrängparti.
Kyrkan ligger på en liten höjd. Se A. Falkman,
”Ortnamnen i Skåne” (1877), sid. 134 f. P.;Er.
Hägnad, se Stängsel 1).
Hägnadsskyldighet, äldre benämning på
stängselskyldighet*.
Hägrar, Arde’idae, fam. av ordn. storkartade
fåglar, kännetecknas av en smärt, från sidorna
hoptryckt kropp samt en lång, smal, böjlig hals. Den
raka näbben är kraftig och i spetsen ofta sågtandad.
Mellan ytter- och mellantån finns en kort bindhud.
Baktån sitter i samma plan som de övriga tårna.
Fjädrarna äro mjuka och under parningstiden ofta
förlängda och uppslitsade till prydnadsfjädrar på
rygg, nacke och bröst. Egendomliga för h. äro
puderdunen, som avsöndra ett fettartat puder, med
vilket fjädrarna skyddas mot väta. Under flykten
hålles halsen indragen och benen bakåtsträckta.
En del av h. äro dag-, andra mera nattfåglar,
många leva i stora kolonier, andra ensamma. De
leva alltid i närheten av vatten, och deras föda
består företrädesvis av fisk, groddjur och insekter.
Omkr. no arter i alla världsdelar. Bland
daghägrarna märkas gråhägrar, ägretthägrar,
kohägern och rallhägrar (se dessa ord), bland
natthägrarna dvärghägrar, rördrommar,
natthägrar och båtnäbben (se dessa ord). Y.Ln.
Hägring (spegelbilder) kallas bilder, som
uppstå genom ljusets brytning och reflexion i
luften. Luftens täthet är en funktion av dess temp.,
tryck och halt av vattenånga. Ändras luftens
täthet, förändras också dess förmåga att bryta en
ljusstråle. I medeltal avtager lufttemp. uppåt med
o°5 pr 100 m, men samtidigt avtager lufttrycket,
så att luftens täthet minskas med höjden. Därvid
avtager också luftens förmåga att bryta en
ljusstråle. Det normala avtagandet av tätheten uppåt
medför ingen luftspegling. En stråle, som från
jorden sändes snett uppåt, passerar allt tunnare
luftlager och brytes alltmer från normalen (se
Ljusbrytning) men aldrig så mycket, att
totalreflexion inträder. Avtager luftens täthet uppåt
exceptionellt mycket, kan dock detta inträffa,
varvid en ljusstråle, som sändes från jorden, kan
återvända dit. Ett sådant starkt täthetsavtagande kan
inträda vid stark avkylning av undre luftlager el.
stark uppvärmning av något högre belägna.
Bilder av föremål (hägringar), vilka uppstå under
sådana förhållanden, sägas bildas genom spegling
uppåt. Det kan emellertid förekomma i
ökentrakter och på varma, av solen stekta slätter (t.ex.
Ungern), att de undre luftlagren så uppvärmas,
att tätheten avtager nedåt. I så fall kan
totalreflexion inträda i de närmast marken befintliga
luftlagren. Detta blir spegling nedåt. I båda de
här skildrade fallen ser man både rättvända och
omvända bilder. Vid speglingen nedåt brukar
man se en rättvänd bild, vilken speglar sig i en
vattenyta, d.v.s. man ser den omvända bilden
liksom en spegelbild av den rättvända. Bilden av
vattenytan, som så ofta ingivit ökenvandrare falska
förhoppningar, är helt enkelt bilden av himlen,
ökenhägring.
mot vilken föremålet, som speglas, avtecknar sig.
De båda här beskrivna h. äro orörliga, såvida
icke det speglade föremålet rör sig. Det
förekommer emellertid h., som skenbart visa tågande
härar, ryttarskaror m.fl. märkligheter. Detta kallas
Fata Morgan a*, och dess bilder uppstå, om
olika täta luftlager omlagras, så att spegelbilderna
ändra form och kunna giva intryck av olika ting,
alltefter åskådarens fantasi. H.Kr.
Hä’hnel, Ernst Julius, tysk skulptör
(1811—91), utbildad i München och i Rom under
Thorvaldsen. Huvudarbeten: Beethoven-staty i
Bonn (1845), delar av den skulpturala
utsmyckningen på Neues Museum i Dresden (1847 ff.),
Furst Schwarzenbergs ryttarstaty i Wien (1867)
m.fl.
Häktbalk kallas på träfartyg med häck en
tvär-skeppsbalk på förkant av akterstäven. H.
anbringas så lågt, att den utgör fäste för valvtimrens
undre ändar.
Häkte, se Häradshäkte, Kronohäkte och
Skydds-häkte.
Häktning, den åtgärd, varigenom en för brott
misstänkt person av offentlig myndighet berövas
sin personliga frihet. H:s ändamål är att hindra
den misstänkte från att avvika (och därigenom
undandraga sig rannsakning och straff) el. vidtaga
åtgärder, som menligt inverka på utredningen,
särsk. undanskaffa bevisning, s.k. kollusion. Den
första och allmänna förutsättningen för h. är en
på sannolika skäl grundad misstanke, att han
förövat visst brott. Föreligger dylik misstanke och
utgör straffet för brottet lägst straffarbete i 2 år,
måste h. ske. Är brottet ringare men kan
straffarbete följa därå, må den misstänkte häktas, dock
att den, som har ämbete, tjänst, fast egendom el.
stadigt hemvist el. yrke, skall lämnas på fri fot,
där icke skälig anledning till flykt el. kollusion
föreligger. Ingår högst fängelse i straffskalan, må
endast den icke-bofaste häktas. Okänd person
slutl., som vägrar uppgiva namn el. hemvist el.
skäligen antages lämna osanna uppgifter därom,
må häktas oberoende av brottets beskaffenhet.
— H. må endast företagas av behörig
myndighet, d.v.s. länsstyrelse, polisämbetsman i vissa
städer, landsfogde, landsfiskal, stadsfiskal samt
domstol, ävensom i vissa fall svensk konsul. Från
h. bör skiljas anhållande* och gripande genom
enskild person. Envar må näml, gripa den, som
efter begånget brott träffas på bar gärning el.
flyende fot, förutsatt att brottet medför fängelse
el. gärningsman är okänd till namn etc. Den
grip-ne skall ofördröjligen överlämnas till
häktnings-myndighet. — I den 1942 antagna nya
rättegångsbalken ha förutsättningarna för häktning i
huvudsak bibehållits oförändrade; häktning skall
emellertid efter rättegångsbalkens ikraftträdande
alltid beslutas av domstolen. — Förutom ovan
behandlade straffprocessuella h. förekommer även
— 1173 —
— 1174 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
