Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hällstad - Hällström, Carl Peter - af Hällström, Gustaf Gabriel - Hällsö - Hällum - Hälsing - Hälsingborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄLLSTRÖM______________________________
borgs län, och församling i Hällstads, Murums,
S. Vånga och Möne pastorat i Ås kontrakt av
Skara stift, n.n.v. om Ulricehamn; 37,82 km2,
därav 36,26 land; 500 inv. (1949; M inv. pr km2).
Vattendelaren mellan Viskan och Lidan går
genom H., som mest är kuperad skogsbygd. Åkern
utgör 21 °/o av landarealen, skogsmarken 5Ö°/o.
H. är den på fornlämningar trol. rikaste socknen i
Sjuhäradsbygden med kummel (bl.a. vid Hov,
Gammalstorp och Gisslarp), gravfält (bl.a. vid
Pjukarp, Snugge och Väby), domarringar,
runristningar och 2 guldfynd. Kyrkan från 1819
tillbyggdes med torn 1835. Dess föregångare var
en medeltida sandstenskyrka; på kyrkogården
finns en märklig romansk gravvård från o. 1200.
— Namnet, givet efter kyrkbyn, skrevs 1268
Hælfstadh, 1540 Helstada. Förra leden är gen.
av fsv. mansnamnet Hælf, ombildat till Häll-, trol.
genom bortfall av f vid konsonanthopning;
senare leden är plur. stadhir, boplats, gård, till
stadh, plats (se ”Ortnamnen i Älvsborgs län”, 14,
1909, sid. 51). — Litt.: S. Hellman, ”H:s sockens
historia” (1931). I.Mg;Er.
Hällström, Carl Peter, kartograf (1774—
1836), född i Finland, fil. mag. i Åbo 1795,
ge-schworner i Bergskollegium 1797, ingenjör vid
Lant-mäterikontoret 1801, chef för Sjökartearkivet 1809,
major vid Flottan 1810, överstelöjtnant 1826, chef
för N. kanaldistriktet 1827 och kontorschef för
expeditionerna 1830. H. utarbetade på uppdrag av
S. G. Hermelin 1799—1818 en stor del av kartorna
till dennes kartverk över Sverige och Finland
samt avvägde som led. av
strömrensningskom-mittén 1819—31 nästan alla större vattendrag
i Sverige. E.Bz.
af Hällström, Gustaf Gabriel, finländsk
fysiker _ (1775—1844),
doc. i Åbo 1796, prof,
i fysik 1801, rektor vid
univ. 1829—32. H. är
en av Finlands största
vetenskapsmän, utmärkt
genom sin stora
arbetsförmåga, samvets-grannhet och kritiska
skärpa. Inom fysiken
har han huvudsaki.
bearbetat värmelära,
akustik och meteorologi.
H. åtnjöt stort
internationellt anseende och
adlades 1830 af H.
Hällsö, fiskläge i Tanums* sn i Bohuslän.
Hällum, socken i Barne hd i Västergötland,
Skaraborgs län, och församling i Vara, Skarstads,
önums och Hällums pastorat i Barne kontrakt
av Skara stift, n.n.ö. om Vara; u,67 km2, därav
11,44 land; 255 inv. (1949; 22 inv. pr km2). H.
består av jämna, helt och hållet odlade lerslätter
kring Lidan; skog saknas, åkern utgör 91 °/o av
landarealen. Egendomar: St. Halla och Hälleberg.
Kraftverk i Lidan, tillhörande Halla elektriska
förening. H:s gamla kyrka av trä var medeltida;
den såldes och revs 1860; sedan dess har H.
gemensam kyrka med Skarstad. — Namnet skrevs
1409 parochie Hællem (avskrift). Det innehåller
trol. häll och hem, gård. I.Mg;Er.
Hälsing, ung hanne av ejder.
Hälsingborg, stad i Malmöhus län vid Öresunds
smalaste del, mitt emot det knappt 5 km avlägsna
Helsingör; 52,06 km2, därav 51,86 land, varav 51,5%
åker och trädgårdsodlingar, 1,8 °/o äng, 1,2%
skogsmark och 45,5% övrig mark inkl, tomtmark;
70,729 inv. (1949). H:s nu täml. sammanhängande
bebyggelse utbreder sig längs nästan hela
stads-områdets 14 km långa kuststräcka, dels på en
låg, norrut smal strandremsa, dels på en 30—50
m hög platå.
H. omtalas redan av Adam av Bremen
(1070-talet), som vet, att här var den kortaste leden
mellan Själland och Skåne. Redan tidigt var det
en befäst ort och marknadsplats. H. är efter
Lund Skånes äldsta ännu bestående stad, känd
som sådan från 1000-talets slut. När H. först
befästes är icke känt, då de skriftliga beläggen
på H:s slottsfästning ej gå längre tillbaka än till
1249; men ett långt tidigare uppförande av en
fästning uppe på platån vid H. torde ha varit
förutsättningen för att H. kunde utkonkurrera
åmynningshamnen vid Råå 5 km söderut som
överfarts- och centralort. Den egentliga befästa
staden H. synes från början ha legat uppe på
höjderna kring borgen, medan den i äldre tider
mycket smala kustremsan mera haft
fiskläges-prägel, och av de 4 äldsta kända kyrkorna i H.
lågo 3 uppe på landborgen (S:t Clemens, S:t
Mikael och S:t Petri), blott S:ta Mariakyrkan
låg nedanför, men från 1200-talet koncentrerades
handelsstaden helt till lågstaden. Under nästan
hela medeltiden torde H. ha varit Skånelands näst
Lund mest betydande stad och var under Skånes
storhetstid tillika med Lund en av de kungl.
huvudresidensorterna; efter hand som Lund kom
att starkt domineras av ärkebiskopsmakten,
koncentrerades kungamakten till det helt av konungen
ägda H., som småningom blev Skånelands
främsta residensstad och centrum för det allt större
Hälsingborgs län. Länsherren på H:s slott blev
som gälkare Skånes främste kungl. ämbetsman.
I slutet av medeltiden började H:s relativa
betydelse minskas, efter hand som Köpenhamn blev
Danmarks obestritt främsta stad och därmed
också Malmös betydelse stegrades, vilket
ytterligare accentuerades under reformationen, då
Malmö som en motvikt till Lund starkt gynnades.
Som allmän handelsstad gynnades H. av den
relativa närheten till djupt vatten men saknade
dock under större delen av medeltiden i mots.
till åmynningsstäderna Lomma, Landskrona och
Luntertun en skyddad hamn. Antagl. redan vid
mitten av 1400-talet men senast under 1530-talet
erhöll H. dock en ordentlig skeppsbro ut till djupt
vatten, och särsk. under 1500-talet var
kreaturs-exporten från H. mycket betydande. Efter
tillkomsten av Kronborgs slott invid Helsingör 1574
—83 efterträdde denna stad, särsk. i sin egenskap
av uppbördsort för öresundstullen, H. som den
främsta staden vid n. Öresund. Under de
svenskdanska krigen var H:s betydelse mycket stor,
och efter Skånes övergång till Sverige genom
freden i Roskilde började H:s befästningsverk 1659
betydligt utvidgas, men dessa voro ej färdiga vid
krigsutbrottet och kunde icke motstå angreppen
utan stormades, och H. härjades flera gånger un-
— 1187 —
— 1188 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
