Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hälsingborg - Hälsingborg—Hässleholms järnvägar - Hälsingborg—Landskrona—Eslövs järnväg - Hälsingborg—Råå—Ramlösa järnväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
______________________________HÄLSINGBORG—RÅÅ—RAMLÖSA JÄRNVÄG
tan och N. Storgatan—S. Storgatan—Södergatan;
i den inre nedre staden, vars gatunät ganska väl
bevarat sin medeltida karaktär, märkas i övrigt
S:ta Mariakyrkan, Maria församlingshus (1942)
och stadsteatern (uppförd 1877) i s. samt i n.
det förnämliga konserthuset med stadsbibl. (1932,
arkitekt S. Markelius) strax n. om Sundstorget
och det vackra, 1641 uppförda och nu till
samlingslokaler inredda renässanskorsvirkeshuset
Jakob Hansens hus jämte Tyge Brahefontänen (1927,
av G. W. Widmark). S:ta Mariakyrkan är en
tre-skeppig ‘■egelbyggnad i gotik, som i sitt nuv.
skick härrör från o. 1400 (omnämnd redan 1299)
och har åtskilliga förnämliga inredningar från
1400-och 1600-talen. Lågstaden begränsas nu i
v. av de betydande, genom uppfyllningar i
Öresund under senaste årh. (främst på 1830-talet,
1863—68, 1872—79, 1884—92, 1918—23 och 1935
—37) tillkomna hamnanläggningarna N. hamnen.
Centralhamnen, Inre hamnen, S. hamnen och
Oceanhamnen med oljehamnen jämte
Förhamnen; nya stora hamnutvidgningar för 19 mkr ha
1949 beslutats. Innanför hamnanläggningarna med
den stora, 1938 färdiga torrdockan märkas
Helsingborgs gummifabriks ab:s stora komplex och
Hälsingborgs ångkvarn ab. i s. samt den nya
tullkammaren och en del nyare stora
spannmåls-silos i n. Gamla lågstaden begränsas i övriga
riktningar av en rad parker, Krookska
planteringen (Stadsparken), Gamla och Nya
begravningsplatserna, parkområdena kring lasarettet,
handelsgymnasiet och gossläroverket, Slottshagen
samt parkkomplexet kring huvuduppfartsvägen
till platåbebyggelsen, S:t Jörgens plats,
Vikings-bergsparken och öresundsparken med den gamla
brunnsinrättningen Hälsan (numera nedlagd). Vid
huvudgatan söderut, Södergatan, märkas det
förnämliga Simhallsbadet (1941, arkitekt Mogens
Mogensen) och den i gotisk stil uppförda Gustav
Adolfskyrkan (1897), medan områdena ö. därom
upptas av ångtegelbruket och v. därom ännu bestå
av ganska skräpiga industrikvarter. Längre
söderut utbreda sig invid Eslövsbanan Elektromekanos
och Evers & co:s samt, invid den nu mest som
spårväg trafikerade Rååbanan, ab. Plåtförädlings
stora, moderna industrianläggningar och längre
ut vid Kopparverkshamnen
Reymersholmsbola-gets väldiga anläggningar. De s. stadsdelarna
upptagas i övrigt främst av villaområden, vilka
i Råå med dess gamla hamn- och
varvsanlägg-ningar förtätas och få fiskestadens prägel, medan
Ramlösa, trots en del industrier o.a. modern
bebyggelse, fortfarande främst får sin prägel av
de stora brunns- och brunnsparkanläggningarna.
Platåstaden ö. och n. om Kärnan är nu H:s
främsta bostadsområde med ett centralt
höghusområde, omgivet av bl.a. villaområdena Wilson
park, Stattena och Tågaborg; längre ut inom
detta stadsparti märkas också idrottplatsen
Olympia, Fredriksdals friluftsmuseum och skogspark,
den stora naturparken Pålsjö skog samt Skånska
kavalleriregementets, epidemisjukhusets, S:ta
Maria sinnessjukhus’ och Kungshults sanatoriums
stora komplex, ävensom det förnämliga
krema-toriet (1929, arkitekt Ragnar Östberg).
Strandremsan avsmalnar norrut alltmer och ger n. om
Margaretaplatsen blott plats åt ett förnämligt
hyreshus- och villaområde; längst i n. invid
stadsgränsen ligger kronprinsens sommarresidens,
So-fiero. De flesta stadsdelarna förbindas genom ett
nu av 6 från centrum utstrålande linjer bestående
spårvägsnät (påbörjat 1903); spårvägs- liksom i
än högre grad järnvägskommunikationerna med
sin nu på två säckstationer uppdelade trafik
försvåras dock av de starka höjdskillnaderna inom
staden, vilka emellertid tillföra H. många
skönhetsvärden, även om dessa störas av bl.a.
Västkustbanans införande på en lång viadukt.
H., som icke ingår i landstingsområdet, är säte
för Hälsingborgs fögderi, för Luggude härads
tingslag och har högre allmänna läroverk för såväl
gossar som flickor, privat gymnasium,
handelsgym-nasium, tekniskt gymnasium, folkskoleseminarium,
Sundsgårdens folkhögskola samt en rad
specialsjukhus, varav främst märkes Vanföreanstalten i
Hälsingborg. — I H. utkomma fyra dagliga tidn.,
”Helsingborgs dagblad”, ”Helsingborgs-posten
Skåne-Halland”, ”Skånska socialdemokraten” och
”öresunds-posten”. Rundradiostation. Ett 15-tal
länder upprätthålla konsulat i H. —
Taxeringsvärdet å fastighetsskattepliktig jordbruksfastighet
var 1947 7,240,500 kr och å annan dyl. fastighet
433,722,800 kr, varav 79,351,300 för svenska
aktiebolag; den till kommunal inkomstskatt taxerade
inkomsten uppgick s.å. för svenska aktiebolag till
53,845,280 och för andra skattskyldiga till
172,105,660 kr. — H. är kyrkligt delat i 3 förs.,
H:s Maria-, H:s Gustaf Adolfs- och Raus förs.,
vilka bilda var sitt pastorat i Luggude s. kontrakt
av Lunds stift. — Namnets förled är gen. plur.
av hälsing (e); efterleden borg syftar på den
be-fästningsanläggning, av vilken tornet Kärnan är
en rest, el. på dess föregångare. Hälsing (e) betyder
person, som bor på el. vid en hals, men den
närmare innebörden härav är omstridd. Ordet har
ansetts syfta ant. på den smalaste delen av
Öresund, vid vilken H. är beläget, el. på den
framspringande landtunga mittemot H., där
Helsingör nu ligger. I det senare fallet skulle sjörövare
från Sundets v. sida ha byggt ett fäste i H. för
att bättre kunna kontrollera sjöfarten. Ang. litt.
se E. Hellquist, ”Svensk etymologisk ordbok”
(3 uppl. 1948), sid. 385. — Litt.: ”H:s historia”,
under red. av L. M. Bååth (3 bd, hittills utg.
1—2:2, 1925—34); ”Gillet Gamla H:s handlingar”,
1—8 (1931—46); ”Beskrivning över H. med
omnejd” (1936); K. T. G. Mårtensson, ”H.
Resehandbok” (1939); ”En bok om H.” (1943). M.O.;Er.
Hälsingborg—Hässleholms järnvägar, spårvidd
1,435 m, omfattade linjerna Ramlösa—Hässleholm,
74 km, och Bjuv—Billesholm, 5 km, båda byggda
1872—75. Senare tillkom linjen Klippan—Eslöv,
40 km, vars sista del öppnades för trafik 1898.
Staten förvärvade 1938 aktiemajoriteten i ägande
bolaget, och banan införlivades 1940 med Statens
järnvägar. Sträckan Hälsingborg—Hässleholm
elektrifierades 1943. Den regelbundna trafiken på
bandelen Bjuv—Billesholm upphörde 1939 och
nedlades efter ytterligare någon tid helt. J.Sn.
Hälsingborg—Landskrona—Eslövs järnväg, se
Landskrona och Hälsingborgs järnvägar.
Hälsingborg—Råå—Ramlösa järnväg, urspr.
byggd som järnväg med 0,6 m spårvidd, senare
— 1193 —
— 1194 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
