Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Härjedalen - Befolkning och bebyggelse - Ekonomisk geografi - Fornlämningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄRJEDALEN
skogshemmanen blevo föremål för spekulation
och bolagsförvärv. Emellertid har denna
utveckling samtidigt medfört ett rationellare
utnyttjande av skogstillgångarna. J.Ör.
Ekonomisk geografi. H :s folkmängd fördelade
sig 1940 på de olika yrkesgrupperna sålunda:
jordbruk med binäringar 70,7%, industri och
hantverk 8,7 %, samfärdsel och handel 10,2 ®/o,
allmän tjänst och fria yrken 4,1 %, husligt
arbete och ospecificerad verksamhet 6,3 °/o.
Jordbruk. H. hade 1944 4,335 ha (0,3 °/o
av landarealen) åker, 4,630 ha (0,4 °/o) slåtteräng,
28 ha kultiverad betesäng, 4,505 ha (0,4 °/o)
annan betesäng, 596,914 ha (47,6 °/o) skogsmark och
640,422 ha (51,3%) övrig mark (till större delen
fjällhed och myrmark). I jordbruksstatistiken
räknas hela H. till fjällbygden. Högsta
åkerprocenten ha Älvros och överhogdal med 0,7 °/o,
och den lägsta har Storsjö med 0,1 %. Antalet
brukningsdelar var 1944 sammanlagt 1,596, varav
1,479 st (92,5%) hade en åkerareal mindre än
5 ha, 108 5—10 ha och 9 över 10 ha. Den
arrenderade åkerjorden utgjorde 719 ha el. 16,5%
av hela åkerarealen. Åkerjordens användning och
avkastning inom H. (länsdelen) framgår av tab. 2.
Tab. 2. Åkerjordens användning 1946.
Växtslag Areal i ha Skörd i dt pr ha
Härjedalen Hela riket
Korn 323 19,» 20,4
Havre 170 i8,s 14,7
Potatis 201 172,0 135,5
Hö från odlad jord .. 3,797 35,5 40,0
Hö från naturlig äng .. S.O34 i8,o 13,8
Trots att jordbruket i H. är föga utvecklat i
jämförelse med sydligare belägna landskap,
hävdar det sig gott ur avkastningssynpunkt. Detta
är så mycket anmärkningsvärdare, som ingen del
av H. ligger under 350 m ö.h., vilket gör
vegetationsperioden kort och risken för tidiga
höstfroster stor.
Boskapsskötseln har av ålder varit en
huvudnäring i H. Liksom i de angränsande
landskapen har den bedrivits extensivt på
naturliga betesmarker med hjälp av ett väl utvecklat
fäbodväsen, som emellertid har gått starkt
tillbaka under de senaste decennierna och numera
förekommer i nämnvärd utsträckning endast i
H:s v. del. Tillbakagången beror dels på
följder av laga skiftet, dels på den mera
intensifierade kreatursskötseln och odlingen av
foderväxter, vilket i sin tur medfört en avsevärd
förbättring och ökning av kreatursbeståndet.
Sedan avvittringen ägde rum, har antalet hästar
ökat med 68 % och nötkreatur med 54 °/o. Den
rationella skogsskötseln har dock medverkat till
att antalet getter sjunkit, särsk. i de ö.
socknarna. 1944 funnos i H. 1,033 hästar, 9,180
nötkreatur, 3,227 får, 2,377 getter, 513 svin och 1,873
höns. 14 bisamhällen redovisas i Hede.
Renbeståndet uppskattades 1940 till 8,065 djur.
Renskötselns största värde består däri, att den
nyttiggör vidsträckta områden, som eljest skulle
vara praktiskt taget värdelösa.
Skogen har kallats härjedalingens åker. Den
ger bete och foder åt kreaturen, och under
missväxtår hämtade man där bark till brödet.
Skogsbruket är för stora delar av befolkningen rent
av huvudnäring. Skogsmarken i H. fördelade
sig enl. 1938 års fastighetstaxering på följ, ägare:
kronoskogar 4,1 %, övriga allmänna skogar 3,6 °/o,
aktiebolag 61,4% och övriga enskilda 30,9%.
Enl. riksskogstaxeringen i Jämtlands län 1939—
40 visar skogarnas trädbestånd i H. (länsdelen)
följ, fördelning: tallskogar 40,5%, granskogar
15,1 »/o, barrblandskogar 9,1%, blandade barr- och
lövskogar 30,7 °/o och lövskogar 4,6%.
Anmärkningsvärd är den höga procenten tallskogar, som
för Jämtland uppskattas till endast 10,7 °/o. Till
fjällbarrskog räknas 9,7% av skogsarealen. Den
består till övervägande del (64,7 °/o) av blandade
barr- och lövskogar och har utpräglad
skydds-skogskaraktär, d.v.s. är avsatt till skydd för de
nedanför belägna produktiva skogsmarkerna. Där
får avverkning ej ens ske på mark i enskild ägo
utan särskild utstämpling av kronojägmästaren.
Därjämte tillkommer svårföryngrad skog, som
till mer än 6o°/o är belägen över 500 m ö.h.
Totala tillväxten pr år uppskattades 1935—39 till
632,200 m3, varav 403,100 m3 på tall och 229,100
m3 på gran. Den sammanlagda virkesmängden
uppskattades till 28,28 mill. m3, varav tall
utgjorde 57,9 °/o, gran 32,8% och björk 8,3 °/o. Det
s.k. virkeskapitalet utgör i H. 12,2 m3 gran, 23,2
m3 tall och 2,5 m3 björk pr ha. Det avverkade
virket flottas huvudsaki. nedför Ljusnan och
förädlas utanför H.
Kommunikationer. H. är dåligt
utrustat med järnvägar. Den östligaste delen av
landskapet beröres dock av Inlandsbanan*, som i en
spetsig båge åt v. leder fram till Sveg, för vars
tillväxt järnvägen haft avgörande betydelse. Från
Sveg leder en bibana till Hede. Den
sammanlagda järnvägslängden är blott 143 km. Bristen
på en direkt järnväg till N. stambanan medför
ofta omvägar i förbindelserna med det övriga
Sverige. Starkt intresse finns därför att få en
ny järnväg Sveg—Ljusdal och i samband
därmed förlängning av Hedebanan fram till
Fjällnäs och norska gränsen. 1948 års riksdag har
beslutat, att detta järnvägsprojekt skall närmare
utredas. — Även vägnätet är föga utbyggt. Den
viktigaste landsvägen är länshuvudvägen från
Hälsingland, vilken leder förbi Älvros, Sveg,
Hede och Funäsdalen till Röros i Norge. Den
följer i stort sett Ljusnans dalgång. I övrigt
må nämnas länshuvudvägarna Tännäs—Särna och
Hedeviken—Röjan. En relativt nyanlagd väg
övertvärar fjällplatån Flatruet och förbinder
Funäsdalen med Ljungdalen, varifrån väg leder till
Åsarne i Jämtland. Flertalet vägar av
betydenhet trafikeras av billinjer, vilka i icke ringa grad
kompensera bygderna för bristen på järnvägar
och ombesörja resandeströmmen till
turistorterna i v. H. — Liksom på övriga håll i Norrland
är timmerflottningen en viktig transportgren, och
Ljusnan samt vissa av dess tillflöden inom H.
äro väl utbyggda flottleder. J.Ör;J.Sn.
Fornlämningar. H. är fattigt på fornlämningar.
Från yngre stenåldern finnas spridda fynd. Av stort
intresse är ett fynd från gånggriftstiden, vilket 1915
gjordes i Lillhärdal: två mejslar av grönsten och
— 1241 —
— 1242 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
