Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Härjedalens kontrakt - Härjehågna - Härjevad - Härjning - Härjån - Härk - Härkeberga - Härlanda - Härlanda församling - Härlett förvärv - Härlunda (Kronobergs län) - Härlunda (Skaraborgs län) - Härlöv - Härmask, skrea, silverskre, ormdrag, gårdsdrag, daggorm, luskung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄRJEHÅGNA
kontrakt, i Härnösands stift, omfattar Bergs samt
Svegs och Hede tingslag i Jämtlands län. H.
består av följ. 7 kontrakt: Berg och Åsarne;
Rätan och Klövsjö; Sveg, Älvros och Linsäll; Hede,
Vemdalen och Storsjö; Tännäs och Ljusnedal;
Lillhärdal; Ytterhogdal, överhogdal och
Änger-sjö; 24,049 inv. (1949).
Härjehågna, fjäll på gränsen mellan Dalarne och
Norge, v. om Särna; 1,185 m ö.h.
Härjevad, socken i Skånings hd i
Västergötland, Skaraborgs län, och församling i Saleby,
Trässbergs och Härjevads pastorat i Barne
kontrakt av Skara stift, vid Lidan, s.s.v. om
Lidköping; 10,10 km2, därav 9,97 land; 223 inv. (1949;
22 inv. pr km2). H. är nästan helt och hållet
odlad lerslätt på ö. sidan om ån. Äkern utgör
78% av landarealen, skogsmarken 0,6%.
Forn-lämningarna äro trol. bortodlade. Kyrkan,
uppförd 1915 (efter ritningar av Ivar Tengbom), av
granit, har i muren infällda romanska gravstenar.
H:s gamla träkyrka, som härstammar från 1725,
flyttades 1918 till Västergötlands
fornminnesförenings friluftsmuseum i Skara. — Namnet skrevs
1464 Herievadh. Efterleden är vad, avseende ett
vadställe över Lidan; förleden är gen. av ett
ånamn Härja, av ovisst ursprung, här nyttjat om
Lidan (jfr O. Rygh, ”Norske elvenavne”, 1904,
sid. 99). I.Mg;Er.
Härjning, krigsv., se Förhärjning.
Härjån, biå till Ljusnan*.
Härk, kastrerad hanne av rensläktet.
Härkeberga, socken i Trögds hd i Uppsala län
och församling i Långtora, Härkeberga och
Biskopskulla pastorat i Lagunda och Hagunda
kontrakt av Uppsala ärkestift, n.ö. om Enköping;
18,54 km2, allt land; 269 inv. (1949; 15 inv. pr
km2). H. är slättbygd med kuperade
skogsområden, det största i s.v. Äkern utgör 58 % av
arealen, skogsmarken 32%. Egendomar: Savlinge
och Bårskär. Hembygdsgård, tillhörande Nordiska
museet. Flera bronsåldershällristningar. Kyrkan
av gråsten byggdes o. 1300 och fick under senare
delen av 1400-talet vapenhus och stjärnvalv, de
sistn. prydda med intressanta kalkmålningar av
Albert målare. — Namnet, givet efter kyrkbyn,
skrevs 1314 De herkebiærghum. Dess förled kan
uppfattas som en avledn. till det bl.a. från
Östergötland kända dial.-ordet hark(e), möda, besvär,
uselt tillstånd. Varpå detta syftar, är ovisst.
Senare leden är plur. av fsv. biærgh, en biform till
berg. Se G. Franzén, ”Vikbolandets by- och
gårdnamn”, 1 (1937), sid. 161. — Litt.: H. Cornell & S.
Wallin, ”Sengotiskt monumentalmåleri i Sverige.
1. H. kyrkas målningar” (1917). P.;Er.
Härianda, större fångvårdsanstalt i Göteborg,
togs i bruk 1907, rymmer förutom avdelningar
för vanligt fångförvar kyrka, skola, kropps- och
sinnessjukavd. samt verkstäder för snickeri, tvätt
och arbetsterapi.
Härianda församling, från Vi 1951 förs, i
Göteborg (se d.o., sp. 575).
Härlett förvärv, jur., dets. som derivativt fång
(se Laga fång).
Härlunda, socken i Allbo hd i Småland,
Kronobergs län, och församling i V. Torsås och
Härlunda pastorat i Allbo kontrakt av Växjö
stift, i häradets s.ö. hörn vid gränsen till Skåne
och Blekinge; 130,30 km2, därav 115,36 land; 1,129
inv. (1949; 10 inv. pr km2). H. är en småkuperad
skogstrakt, rik på mossar och småsjöar; störst
är sjön Femlingen (159 m ö.h.) på västgränsen.
Äkern utgör 8 % av landarealen, skogsmarken
59%. Någon träindustri. Kyrkan av trä byggdes
1822. — Namnets förra led utgöres möjl. av ett
med dialektordet har, klippor, stengrund,
besläktat ord; senare leden är plur. av lund (jfr
”Ortnamnen i Hallands län”, l, 1948, sid. 161, och K.
G. Ljunggren i ”Sydsvenska ortnamnssällskapets
årsskr.”, 1946/48, sid. 17 ff.). P.;Er.
Härlunda, socken i Skånings hd i
Västergötland, Skaraborgs län, och församling i Skara
stads- och landsförsamlingar, Härlunda, Bjärka
och Händene pastorat i Domprosteriet av Skara
stift, närmast s. om Skara; 32,55 km2, därav 32,32
land; 487 inv. (1949; 15 inv. pr km2). H.
tillhör en skogbevuxen utkant av Skaraslätten och
har odlad jord huvudsaki. kring ån Flian. Åkern
utgör i8°/o av landarealen, skogsmarken 57%.
I H. ligger Furubackens kronopark (890 ha).
Kyrkan är gemensam med Bjärka och kallas
därför Bjärklunda (se Bjärka). Den medeltida,
nu försvunna kyrkan låg 3 km därifrån. —
Namnet skrevs 1241 predia Herlundis (latiniserad dat.
plur.). Förleden torde vara besl. med
dialektordet har, klippor, stengrund, efterleden är plur.
av lund. I.Mg;Er.
Härlöv, socken i Allbo hd i Småland,
Kronobergs län, och församling i Alvesta, Lekaryds
och Härlövs pastorat i Allbo kontrakt av Växjö
stift, n.ö. om Alvesta; 14,54 km2, därav 12,28 land;
175 inv. (1949; 14 inv. pr km2). H., som är
länets till såväl areal som folkmängd minsta
socken, är en småkuperad skogstrakt med åkern
utgörande 16 °/o av landarealen, skogsmarken 65 °/o.
På n. gränsen ligger sjön Furen (152 m ö.h.).
Järnåldersgravfält. Kyrkan av gråsten, förr en
ryktbar offerkyrka, har långhus med absid från
1695 och brädvalv med målningar från 1703.
Al-tarprydnaden i barock kringramar absidfönstret
med glasmålning av E. Schwab. Predikstol från
1600—1700-talen; dyrbart kyrksilver.
Klockstapeln, av en i Småland sällsynt konstruktion,
torde vara medeltida. — Namnet, givet efter
kyrkbyn, skrevs 1273 de hæralde och hærælde. Förra
leden är sannol. ant. gen. av ett ånamn "Hæra,
”den grå”, el. en form av hæri, hare, ev. ’hær,
stengrund; senare leden är trol. hald, betesmark,
till halda, nsv. hålla, i den ursprungliga bet. vakta
boskap (se K. G. Ljunggren i ”Sydsvenska
ortnamnssällskapets årsskr.”, 1946/48, sid. 5 ff.). P.;Er.
Härmask, skrea, silverskre, ormdrag,
g å r d s d r a g, daggorm, luskung, långa
tåg av 4—5 mm långa, gråvita larver av släktena
Scia’ra (sorgmyggor) och Semiscia’ra, tillhörande
fam. svampmyggor. De vuxna äro 3—5 mm
stora, mycket kortlivade insekter med tjock kropp,
brun färg och mörka vingar. Larverna leva
av multnande blad i skuggiga skogar och
krypa omkring i humustäcket, där de
småningom förena sig med andra, så att till sist de
som härmask m.m. betecknade larvtågen
uppkomma, som förr ansågos förebåda krig och
missväxt. Larvtågen bilda ett silvergrått band,
som vanl. mäter några cm bredd och 1 m längd,
— 1247 —
— 1248 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
