Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Härjedalen - Dialekt - Folkkultur - Konsthistoria - Härjedalen i litteraturen - Litteraturanvisningar - Härjedalens domsaga - Härjedalens kontrakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄRJEDALENS KONTRAKT
väsentligen överensstämma i en rad
ålderdomligheter, ss. de bevarade konsonantförbindelserna Id, nd,
mb etc. i ord som kweld, kväll, stånd, stund, kamb,
kam o.s.v. H.Gr.
Folkkultur. Etnologiskt sett hör H. till den
kulturprovins, som jämte de inre landskapen i
mellersta Norrland även omfattar de nordligare
delarna av Dalarne (se d.o., sp. 897 ff.). Inom
H. har den gamla odlingen varit relativt
enhetlig. Utmärkande för denna är en stor
ålderdomlighet, särsk. på det sociala livets och
närings-metodernas område. Gårdsformen är den
nordsvenska, helt kringbyggda, skild från den skånska
genom kreaturens utestängande från gårdsplanen.
Byggaderna ha fått sin prägel av den
burgenhet, som i gångna tider utmärkte bönderna här.
Rik och praktfull har också folkkonsten varit,
särsk. möbelsnickeriet o.a. trähantverk. Man
lägger märke till den dominerande ställning
rokokon erhållit, i likhet med vad fallet varit i
Norge. Också i andra avseenden har kulturutbytet
med angränsande bygder på v. sidan Kölen
under olika tider varit en livskraftig
inspirationskälla. Så är förhållandet även med folktro,
folksed och folkdiktning. Som vanligt i Nordsverige
är huvudvikten lagd på familjelivets högtider,
medan årstidernas festcykel uppmärksammats i
mindre utsträckning. Älvrosgården på Skansen
i Stockholm, en liknande anläggning sammanförd
från Älvros, Lillhärdals och Svegs socknar på
Jamtli i Östersund, bygdegårdarna Remmet samt
Gammalmon i Sveg, de i Funäsdalen och på
Högen i Lillhärdal ge prov på en gången tids
högtstående träskulptur. — Bland de
kulturminnesvårdande organen inom landskapet märkas främst
H:s fornminnesförening, bildad redan 1894, och
föreningen Härjedalsslöjd. — Den etnologiska
litteraturen om H. är, bortsett från A. A. Hülphers’
arbete från 1777, relativt obetydlig. G.Bg.
Konsthistoria. I H., andligen starkt befryndat
med Norge, vann kristendomen och en begynnande
kyrklig konst mycket tidigt insteg. Det kan vara
möjligt, att H:s första kända kyrka, uppförd i Sveg
på 1000-talet av Ljot Dagson, pryddes av den
märkliga överhogdalstapeten*. Ett par dopfuntslock
från Lillhärdal med helt förromansk ornamentik
äro att räkna till Sveriges äldsta kyrkliga
konstföremål. Den äldre kyrkoarkitekturen är
bortsopad; det som nu finns är från senare tid, det
bästa från 1600- och 1700-talen, främst Älvros’
gamla kyrka (restaurerad 1928—31) och
Vemdalens kyrka (uppförd 1763), vars jämtländske
mästare Olof Månberg där utfört en mycket
uppmärksammad takkonstruktion. Bland härjedalsmästare
i tempel och hem under 1700-talet må särsk.
nämnas träskulptören Jöns Ljungberg och målaren
Erich Wallin. — Av intresse är även den folkliga
textilkonsten och träskulpturen (jfr ovan
Folkkultur). E.Fn.
Härjedalen i litteraturen. H. har i förh. till
flertalet andra norrländska landskap spelat en
ringa roll i skönlitteraturen. Motiv från H.
behandlas av J. Stadling, A. Beckman, A. Långström och
P. E. Nilsson-Tannér (”Inger Grannes”, 1939)
samt norrmannen Th. E. Solberg.
Litt.-. ”Svenska turistfören:s årsskr.”, 1931;
”Svenska turistförenrs resehandböcker”, 10 (5
uppl. 1926) och ”Södra Norrland” (1948); P.
Nilsson-Tannér, ”Jämtland och H., natur, kultur
och folk” (1936); ”Jämtland och H.”, red. av
Hanna Rydh (1948). — A. G. Högbom,
”Geologisk beskrivning över Jämtlands län” (SGU, ser.
C, nr 140, 1920); G. Frödin, ”Studien über die
Eisscheide in Zentralskandinavien” (i ”Geol.
Bulletin of the Geol. Inst. of Upsala”, 19, 1925);
J. öster, ”Glacialgeologiska iakttagelser inom
Ljungans vattenområde” (i ”Geol. fören :s i
Stockholm förhandi.”, 1932); B. Asklund,
”Vemdals-kvartsitens ålder” (SGU, ser. C, nr 377, 1933);
C. M:son Mannerfelt, ”Några glacialmorfologiska
formelement” (1945). — J. O. Unæus,
”Disserta-tio geographica” (1694; sv. övers. ”H:s
beskrif-ning”, 1899); A. A. Hülphers, ”Samlingar til en
beskrifning öfver Norrland. 3. H.” (1777; nytr.
i ”Samlingar utg. av Medelpads fornminnesfören.”,
4, 1912); ”Sockenbeskrivningar från Jämtland och
H. 1818—21” (i ”Skrifter utg. av Jämtlands läns
fornskriftssällskap”, 7, 1941); J. Lindström-Saxon,
”Genom H.” (1894); J. öster, ”På slåtteräng och
i lövskog. En nutidsskildring av foderfångsten i
en fjällby i n. H.” (i ”Jämten”, 1936); G.
Granberg, ”1 H:s fjällvärld” (1949). — S. Birger, ”H:s
kärlväxter” (1908); G. R. Cedergren, ”Till
kännedomen om floran i n. H.” (i ”Arkiv för botanik”,
14, 1916); H. Smith, ”Vegetationen och dess
utvecklingshistoria i det centralsvenska
högfjälls-området” (1921). — N. H. Höglund, ”H:s
djurvärld” (1942). — G. Hallström, ”Gravfältet
på Vivallen i Funäsdalen” (i ”Fornvårdaren”,
1944). — ”Jämtlands läns fornminnesfören :s
tidskr.” (1889—1921), fortsatt av ”Fornvårdaren”
(1925 ff.); jfr även ”Jämten” (1906 ff.); ”Vår
hembygd. Hälsingland och H.” (1924—27); V.
Behm, ”Ur Jämtlands och H:s historia intill 1814”
(1920); C. Sehlin, ”Grunddragen av Jämtlands och
H:s historia” (1929); ”En bok om H.”, utg. av
H:s fornminnesfören. (1937); ”Jämtlands och H:s
diplomatarium”, under red. av K. E. Löfqvist &
R. Swedlund (1943 ff.); N. Ahnlund & J. Bromé,
”Jämtlands och H:s historia”, I—2 (1948,
1945)-— S. Öberg, ”Från H., anteckningar om folkliv
och folktro” (i ”Svenska landsmål”, 19, 1901—
34); N. Andersson, ”Svenska låtar. Jämtland och
H.”, L—2 (1926—27); G. Granberg, ”Folkvisorna
i v. H.” (1947). — H. Cornell, ”Norrlands
kyrkliga konst under medeltiden” (1918); R. Ekman
& P. Nilsson-Tannér, ”Våra kyrkor. Jämtlands
och H:s kyrkor” (1936). — E. Jessen, ”Notitser
om dialecter i Herjedal og Jemtland” (i ”[Norsk]
Hist. tidsskr.”, 3, 1875); J. Nordlander, ”Några
ordspråk”, huvudsaki. från Linsäll (i ”Svenska
landsmål”, I, 1879—81, s. 270); E. Modin, ”H:s
ortnamn och bygdesägner” (2 uppl. 1911); H.
Gei-jer i ”Sverige”, utg. av K. Ahlenius, A. Kempe
& O. Sjögren, 6 (1924); O. Lindskog i
”Fornvårdaren”, 1 (1925); J. Reitan, ”Vemdalsmålet”
(1930). — S. Höglin, ”H:s landskapssigill, vapen
och sockensigill” (i ”Jämten”, 1932); C. J. E.
Hasselberg, ”Bibliografiska anteckningar rörande
Jämtland och H.” (1920).
Härjedalens domsaga under Hovrätten för
Nedre Norrland omfattar Bergs samt Svegs och Hede
tingslag; 24,049 inv. (1949). Kansliort är Sveg.
Härjedalens kontrakt, före 1921 Jämtlands s.
— 1245 —
— 1246 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
