Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Härnön - Härnösand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄRNÖSAND
Härnösand, dels vid öns ö. udde (under hårt
väder vid Röudden på Lungö).
Härnösand, stapel-, residens- och stiftsstad i
Ångermanland, s. om inloppet till
Ångermanälvens mynningsvik; 45,30 km2, därav 44,30 land,
varav 10% åker, 3% äng, 34% skogsmark och
53% övrig mark inkl, tomtmark; 14,561 inv.
(1949). — H. omfattar hela Härnön, på vars n.v.
hörn större delen av staden ligger, den lilla
Mellanholmen samt de på fastlandet liggande
stadsdelarna Gådeåstaden (inkorporerad 1891),
Kronholmen och Bondsjöstaden (inkorporerad
1922). Härnön torde mycket tidigt ha varit en
viktig handelsplats; vid korsmässan 14/o hölls där
marknad. Som ett led i vasakonungarnas kamp
mot s.k. landsköp (jfr Hudiksvall) påbjöd Johan
III 1585, att landsköpmän och hantverkare i
Ångermanland skulle flytta till Härnön och där
anlägga en stad invid den gamla
marknadsplatsen. H. hade i början ganska stora
handelspri-vilegier, men dessa minskades ganska snart
genom bottniska handelstvånget*. I slutet av
1600-talet torde H. ha varit föga mer än ett fiskläge.
1710 och 1714 härjades staden av svåra eldsvådor,
och 2% 1721 plundrades och brändes den på två
små hus när av ryssarna. När bottniska
handelstvånget upphävdes och särsk. sedan H. 1812
erhållit full stapelrätt, randades bättre tider för
staden. Redan 1640 fick H. trivialskola, som 1650
utökades med ett gymnasium, och därmed lades
en betydelsefull grund för bildningsarbetet i övre
Norrland. Under två årh. var H:s gymnasium
det enda i Härnösands stift, som 1647 utbröts
ur ärkestiftet. H. blev då säte för en
superintendent, vilken 1772 erhöll titeln biskop. 1646
—54 och sedan 1778 har H. varit residensstad i
Västernorrlands län. Att H. sålunda blev ett
bildnings-, kyrkligt och administrativt centrum,
har i hög grad satt sin prägel på dess
utveckling. Sedan 1800-talets början har staden varit
stadd i en jämn utveckling; 1800 uppgick
invånarantalet till 1,764, 1850 till 2,738, 1880 till 5,370,
1900 till 7,890, 1920 till 9,742 och 1940 till 12,624.
När den norrländska trävaruindustrien
uppblomstrade vid 1800-talets mitt, kunde H. ej i samma
grad som t.ex. Sundsvall dra fördel därav på
gr. av sitt läge i förh. till Ängermanälvens
mynningsvik, utan Kramfors har i stället blivit
Ångermanlands största träindustriort. Först 1893 fick
H. järnvägsförbindelse med N. stambanan över
Sollefteå, och först 1927 blev Ostkustbanan
färdig i sin helhet.
Sedan 1721 har H. undgått större eldsvådor,
som gjort en del andra norrländska städer till
helt nya städer. Stora delar av staden ha
därför bibehållit en ålderdomlig prägel. H:s
centrum ligger kring Stortorget, Nybro- och
Trädgårdsgatorna. Vid Stortorget ligger
länsresidenset, uppfört på 1790-talet efter ritningar av O.
Tempelman, som också är arkitekt för det i
hörnet av Nybrogatan och Storgatan belägna,
1785—91 uppförda rådhuset, urspr. lokal för
trivialskolan, gymnasiet och domkapitlet och intill
1882 stadens läroverk. Det gamla rådhuset, som
låg vid n. sidan av Stortorget, där Sundsvalls
enskilda bank nu ligger, flyttades 1925 till
friluftsmuseet på Murberget. Domkyrkan (arkitekt
Landsarkivet i Härnösand.
L. Hawerman) invigdes 1846 och är byggd i
Karl Johans-stil med grekisk tempelfasad i v.
samt ett kupoltorn med lanternin i ö. Framför
västfasaden uppsattes 1945 en byst av biskop
Lars Landgren och finns en stensättning, som
utmärker platsen för den gamla domkyrkan, vars
takryttare äro uppsatta här. Från den gamla
kyrkan finnas bevarade i den nya domkyrkan
bl.a. altaruppsats och orgelfasad i barockstil,
målningar och votivskepp från 1700-talets mitt
samt ljuskronor och kyrksilver, som räddades
undan ryssarnas härjningar 1721 genom att
sänkas i S. sundet, ö. om domkyrkan sträcker
sig Stadsträdgården med fontänen ”Fiskafänget”
och en byst av den i H. födde Elias
Sehl-stedt samt Milles’ monument över Frans
Mikael Franzén (1910). Landsarkivet vid
Nybrogatan uppfördes 1935 efter ritningar av S.
Mar-kelius. Friluftsmuseet på Murberget* ligger n.
om Bondsjöstaden och är en anläggning av
imponerande mått. I Gådeåstaden ligga sjukhus
m.m. och i Bondsjöstaden Folkets park med
en av Sveriges största friluftsteatrar. — 1940
levde 31,8% av H:s befolkning av industri och
hantverk, 20,4% av handel, 18,3% av allmän
förvaltningstjänst och fria yrken, 13,8% av
samfärdsel, 4,5% av jordbruk med binäringar, 4,2%
av husligt arbete och 7,0% av ospecificerad
verksamhet. 1946 sysselsatte 41 industriella
arbetsställen 1,156 arbetare och en
förvaltningspersonal på 257. ab. Härnöverken, som grundades
1872 och 1944 erhöll sitt nuv. namn, omfattar
mekanisk verkstad, gjuteri och plåtslageri och
tillverkar trefasmotorer, kuggväxlar och
kugg-växelmotorer, snäckväxlar och
snäckväxelmoto-rer, specialväxlar, magnetkopplingar,
specialmaskiner samt utför allmänna maskinarbeten och
järnkonstruktioner; bolaget sysselsätter (1949) o.
600 arbetare, har ett aktiekapital av 600,000 kr
och ett årligt tillverkningsvärde av 7,5 mkr samt
tillhör Aseakoncernen. Torsviks sågverks ab.
har wallboard- och fanerfabrik i H. och
sysselsätter vid denna o. 400 arbetare. Även
To-baksmonopolet har fabrik i H., och
arbetarantalet vid denna är o. 300. Fisklägena Gånsvik
och Solumshamn-Kattan ha tillsammans 30
yrkesfiskare och fångsten ett totalvärde av 241,675
kr (1945). H:s hamn är väl skyddad mot
Bottenhavet av Härnön. Hamnanläggningarna äro
belägna vid N. sundet och ha 1,295 m kaj vid 8,2
— 1253 —-
— 1254 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
