Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hässleholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄSSLEHOLM
Hässleholm, stad i n. Skåne, Kristianstads län,
n.ö. om Finjasjön; 28,17 km2, därav 24,90 land,
varav 1944 (före den lilla
Mölleröd-inkorpore-ringen från Finja sn) 35,1 % åker, 2,3 °/o äng,
27,0 °/o skogsmark och 35,0 °/o övrig mark inkl,
tomtmark; 10,206 inv. (1949). ■— H. har helt
järnvägarna att tacka för sin uppkomst och
utveckling, även om det därvid kunnat stöda sig
på den gamla, knappt 3 km ö.s.ö. om H.
belägna centralorten för bygden, vägknuten,
marknads- och tingsplatsen Röinge, som före H:s
tillkomst hade sparbank, häradshövdings- och
länsmansboställen men vars funktioner snabbt
övertogos av H. När S. stambanan drogs över
H., var det ett nästan obebyggt kärr- och
Ijung-backsområde, men efter öppnandet av denna
banas s. del upp till H. 1860 och särsk. efter
stambanans färdigställande även norrut 1862—64
och öppnandet av bibanan Kristianstad—H. 1865
började H. utvecklas till en livlig handelsort,
vars bebyggelse redan från början skedde enl.
ordnad stadsplan; redan 1875 hade H. o. 900
inv. H:s betydelse ökades genom öppnandet av
Hälsingborg—H.-banan 1875. 1888 blev H.
mu-nicipalsamhälle och hade 1890, då första delen
av H.—Markarydsbanan upp till Vittsjö
öppnades för trafik, 1,764 inv. H., som redan 1888
ansökt om köpingsrättigheter, fick dessa
beviljade 1893 men kunde ej börja utnyttja dem
förrän 1901, då H. hade 2,156 inv. H:s järnvägsnät
var då just fullbordat genom öppnandet 1899 av
den sista delen av Veingebanan, vilken, ehuru
länge svagt trafikerad, var betydelsefull för H:s
näringslivsutveckling genom att främst leda
trafiken till H. och ej till andra större orter. H.
utvecklades betydligt under den följ, perioden
fram till 1915 särsk. som handelsort, i det att
handeln fördubblades, så att H. då med 106
företag, sysselsättande 227 personer, var länets
näst Kristianstad främsta handelscentrum,
samtidigt som både hantverket och särsk. industrien,
vilken 1914 sysselsatte 393 arbetare vid 15
fabriker, ej obetydligt utvecklades. H. hade dock,
när det 1914 blev stad, ej mer än 2,892 inv., och
det synnerligen knappt tillmätta stadsområdet
(1,47 km2) tills, med järnvägarnas efter hand
minskade relativa betydelse och industriens
stagnation och tillbakagång i H. medförde, att H.,
som 1919 hade 3,349 inv., därefter stod helt stilla
ända till 1936. Redan vid förläggningen av
Kungl. Skånska trängkåren till H. 1907 hade
dess kaserner fått läggas utanför dåv.
köpings-gränsen, och efter hand uppstod en krans av
villaområden utanför stadsgränsen inom Vankiva,
Stoby och Ignaberga kommuner, till vilka ortens
dock svaga befolkningsutveckling koncentrerades.
Under 1930-talet började H. åter utvecklas
kraftigare, sedan den förut trafiksvaga och
konkursmässiga Veingebanan efter förstatligandet 1930
erhållit en betydande genomgångstrafik från
Västkustbanan och 1935 elektrifierats samt H.
erhållit en rad betydelsefulla institutioner, ss.
den äldre, 1933 kommunaliserade tekniska
skolan, eget länslasarett 1938 och ett av 1935 års
kommunala gymnasium föregånget högre allm.
lärov. 1943. H:s betydelse som järnvägsknut
ökades ytterligare betydligt, sedan Hälsingborg
—H.-banan 1940 förstatligats och därmed
äntligen fick helt fylla sin naturliga roll som
Hälsingborgs huvudförbindelse med S. stambanan
samt 1943 elektrifierats. Genom 1942 års stora
inkorporeringar av förorterna med deras nära
2,800 inv. steg H:s befolkning till 6,674 inv., och
därefter ha inga hinder längre förelegat för H:s
utveckling. Under den korta tiden efter den
stora inkorporeringen (1946 skedde dessutom en
mindre inkorporering från Finja) har H., som
Skånes snabbast växande stad, ökat med över
50% till följd av en åter växande industri (först
1940 hade denna uppnått 1914 års nivå), en
betydande handelsutveckling och framför allt
förläggandet till H. av det enl. 1942 års beslut
upprättade, 1947 till H. inflyttade Skånska
pan-sarreg. samt härav betingad våldsam
byggnadsverksamhet. H:s handelsutveckling har utom
genom dess kulturella upprustning även gynnats
av dess utveckling till en viktig vägknut och en
ej obetydlig omnibusknut med 7 å 8 utgående
linjer, varigenom H. kunnat ganska väl hävda
sig som självständigt bygdecentrum i förh. till
det 30 km avlägsna Kristianstad, som dock är
en vida större omnibusknut.
Av H:s och dess dåv. förorters befolkning
sysselsattes 1940 35,8% inom industri och
hantverk, ej mindre än 35,0 °/o inom handel och
kommunikationer och 16,7 °/o inom allmän tjänst och
fria yrken samt 5,3 °/o inom jordbruk med
binäringar och 7,2 °/o inom husligt arbete och övrigt.
Industrien i H. omfattade 1946 30 fabriker med
en förvaltningspersonal på 132 och en
arbetar-personal på 617 personer, men H. är fortfarande
skånestädernas och en av hela landets relativt
svagast utbildade industristäder. H:s enda
storföretag är ab. Hässleholms verkstäder (grundat
1889, 200 arb., 2,1 mkr tillverkningsvärde, främst
maskiner, järnvägsvagnar och
järnkonstruktioner), medan bland den ganska mångsidiga
mindre industrien främst märkas
herrkonfektionsfabriken ab. Carl Holten (hitflyttad fr. Malmö 1942,
85 arb.) och läkemedelsfabriken ab. Hässle,
Apotekare Paul Nordströms fabriker (1942 på
grundval av äldre företag, 60 arb.). H. var
1946 med 162 butiker, sysselsättande 602
personer, den skånska skogsbygdens främsta
handelsort men nådde ej upp till Eslövs och Ängelholms
storlek.
H. delas av den stora bangården i två delar,
varav den större ö. delen inom sitt centrala,
äldre, av ett utpräglat rutnätsgatusystem
präglade parti med Stortorget, Nytorget, Första
avenyen, Röingegatan och mellanliggande tvärgator
inrymmer cityområdet. Detta begränsas österut
av den 1914 invigda kyrkan samt Göingeparken
med dess hembygdsmuseum och norrut av
tingshuset, stadsparken, tekniska skolan, högre allm.
lärov., länslasarettet och idrottsplatsen
Göinge-vallen. Längs Kristianstadsvägen sträcker sig
den av Galgabackshöjderna i n. med deras
dominerande vattentorn begränsade bebyggelsen nu
nästan fram till Röinge. Mellan
Kristianstads-banan och S. stambanan utbreder sig det gamla
förortssamhället Kristinehem samt det nya
industriområdet, medan de äldre industrierna
väsentligen äro koncentrerade till områdena kring
— 1263 —
— 1264 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
