Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästar - Hästraser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄSTAR
hästen är även av arabiskt ursprung men
saknar arabens uthållighet. Den spanska
hästen har likaledes arabiskt, särsk. berbiskt,
påbrå och representeras av en elegant häst med
”ramskopf” och ”svanhals”, något sänkt rygg
och högt buren svans. Utgången från
stuterierna i Andalusien och Granada var den fordom
på gr. av sin läraktighet och sina vackra, höga
rörelser mycket eftersökt för den högre
ridkonsten. En variant av denna ras är den böhmiska
kladrubhästen, en stor, tung karossiär,
samt lippizzanerhästen, av berbiskt
ursprung och en för den högre ridskolan åtrådd
produkt. En produkt av tusenårig orientalisk
avel är den ungerska hästen, ett högädelt
engelskt halvblod, vars främsta representant är
j u c k e r n, en lätt, uthållig häst, ypperlig för
armébruk och i stor skala exporterad för
användning i de flesta kontinentala arméer. Sitt
största inflytande på de europeiska raserna har
orientalen emellertid nått genom den engelska
fullblodsrasen (se Engelskt fullblod),
vilken haft ett dominerande inflytande vid
bildandet, förädlingen och förbättringen av alla
nutida varmblodiga raser i Europa. Rasen, som
urspr. är en korsningsprodukt mellan orientaliska
hingstar och ston av engelsk lantras, framstår
numera som resultat av en med orubblig
konsekvens bedriven renavel med individer, som på
banorna dokumentera sin överlägsenhet i
snabbhet och uthållighet. Då varje avel, som har till
uppgift att producera hästar för snabbare takter,
måste begagna sig av förädlingskorsning, har
engelska fullblodet i våra dagar vunnit
utbredning över hela världen. Den engelska
fullblodshästen har en genomsnittshöjd av 168 cm och
kännetecknas av ett ädelt huvud, lång, rak hals,
lång, hög manke, kort, rak rygg och länd, lång,
något sluttande kruppa, ett kraftigt lårparti,
långa skankar, haslederna ofta skarpt avsatta,
skenbenen fina och korta, kotorna långa,
bröstkorgen djup och lång, icke sällan smal, bogarna
långa och liggande, knäna något svaga och
knipta. Till engelskt fullblod hänföres varje
häst, vars antavla såväl på fädernet som på
mödernet utan avbrott kan föras tillbaka till i
engelska stuteriboken (Stud-book) upptagna hästar.
En direkt korsning mellan orientaliskt och
engelskt fullblod är den angloarabiska hästen
(angloarabiskt fullblod). Märkligt nog har
denna kombination ej utfallit lyckligt, och
experimentet fortsättes numera i någon större
omfattning endast i s. Frankrike. En variant av denna
ras är den s.k. gidranhästen vid stuteriet
Mezöhegyes i Ungern. Långt bättre resultat har
vunnits vid korsningar med lantraser, och de
flesta europeiska raser av varmblodigt slag ha i
denna parning sin upprinnelse. Sålunda ha vi i
England h u n t e r n, en korsning mellan
engelska fullblodshingstar och ston av
yorkshire-samt clevelandras. Huntern, som genom sin
mångsidiga användning anses vara
halvblods-hästens yppersta representant, är en idealisk
jakthäst, korrekt, stark, uthållig och snabb.
De bästa hunterhästarna stamma från Irland.
Hackneyhästen, en modern variant av den
gamla norfolktravaren, är en lättare
vagnshäst
— 1269 —
modell av engelsk halvblodsras, och c o b, ett
mellanting mellan denna och ponny, en bred,
lågbent ridhäst. En mycket omtyckt ras var
fordom clevelandhästen, en ypperlig
kör-och tyngre ridhäst, vars betydelse dock numera
i någon mån avtrubbats. En variant av
denna är yorkshirehästen. Frankrikes mest
spridda varmblodsras är den (a n g 1 o-)
normandiska, vars representanter utmärkas av
en sluten, muskulös kroppsform, kraftigt
bakparti, starka extremiteter och goda rörelser.
Rasen förekommer i tre olika typer, en travartyp,
en karossiärtyp och en högädel ridhästtyp.
Besläktad med denna ras är den bretagniska,
som bland sina stamfäder räknar både
orientaliska, engelska fullblods- och norfolkhingstar. Av
rasen finnas många varianter, den mest kända
är kanske postierhästen, en lågbent, djup,
muskulös häst, lämplig för artilleri. I Tyskland
har engelska fullblodet lagt grunden till ett
flertal raser, främst den ostpreussiska, i
vilken även oriental i stor utsträckning ingått.
Ostpreussaren är framför allt kav.-hästen, som
förenar ädelhet, energi och snabbhet med
uthållighet. Den hannove.ranska hästen, en
korsningsprodukt av engelskt fullblod och
inhemska tyska ston, är tyngre än den föreg. men en
mera allmännyttig produkt både för armé,
jordbruk och industri. Den har funnit vidsträckt
användning långt utanför hemlandets gränser,
och Sveriges varmblodiga hästavel är till
övervägande del baserad på denna ras. Den
utmärker sig för grovlek och styrka, parad med en
viss ädelhet, samt ett lugnt och fogligt
temperament, som gör den lätthanterlig och användbar
även för den mindre jordbrukaren. Den
ostfri-s i s k a rasen representeras av en stark,
grovlemmad, mindre ädel häst av vagnshästtyp.
Nära besläktad med den frisiska hästen var f 1
a-m a n d e r n, en belgisk ras av betydande storlek
och tyngd och därför mycket eftersökt som
draghäst i äldre tider. Det var Europas största
häst med en mankhöjd av ända till 185 cm,
grov och oädel. Huvudet var tungt, halsen kort
och tjock, bålen mera utvecklad på längden än
på bredden, kruppen bred, kluven, muskulös och
sluttande, ledgångar svampiga och hovarna
platta. Färgen var vanl. svart. Den oldenburgska
rasen liknar föreg., en stor vagnshäst med
höga, eleganta rörelser, tidigt utvecklad och med
ett lugnt och fogligt temperament. Rasen har
svårt att anpassa sig efter andra
miljöförhållanden, vilket lagt hinder i vägen för dess
användning utanför hemlandet. Den
mecklenburg-ska hästen liknar den grövre hannoveranen och
lämnar goda kör- och arbetshästar för
jordbruket, vilket även är förhållandet med den h o
1-steinska hästen, en vanl. brun el. svart,
ädel, kraftig rid- och vagnshäst, som baserats
på arabiskt och engelskt fullblod samt
halvblods-hingstar från England, Oldenburg, Hannover
och Ostpreussen. I Amerika förekomma en hel
del varmblodiga raser, samtliga av europeiskt
ursprung; bland dem må nämnas den
kanadensiska hästen av rent normandiskt blod,
connestogahästen, Amerikas största och
tyngsta ras, narragansett-passgångaren,
— 1270 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
