Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höckert, Janne - Höckert, Robert - Höder - Höeberg, Georg - Höedt, Frederik - Höeg, Carsten - Höegh, Ove Arbo - Höeg-Hansen, Axel - Höegh-Guldberg, Ove - Höfeber (hösnuva, höastman, sommarastma) - Höffding, 1. Harald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖCKERT
1866. Tavlan uppskattades icke genast; först 1883
kom den till Nationalmuseum. Såväl i rörelsen i
grupperna som i den kraftiga, livliga färggivningen
röjes inflytande av den franske romantikern
Dela-croix. I H:s produktion märkas även ett stort
antal teckningar, åtskilliga återgivna i
”Illustrerad tidning”. För det svenska måleriet har H. haft
betydelse som en av förmedlarna av den franska
kolorismen och därigenom föregångare till
”genombrottet” vid 1800-talets slut. En minnesutst.
av H:s konst var 1926 anordnad i Konstakad. —
Litt.: A. J. T. Borelius, ”J. F. H.” (1927). E.W.
Höckert, Robert Gerhard, biblioteksman
(1868—1939), fil. dr i Uppsala 1926, 2:e
bibliotekarie vid Riksdagsbibl. 1918, 1 :e bibliotekarie 1921,
överbibliotekarie 1932—35. Bland H:s skrifter
märkas bl.a. ”Vqluspå och vanakulten” (2 bd,
1926—30) samt övers.; han utgav dessutom V.
Rydbergs filosofiska och kulturhistoriska
föreläsningar (4 bd, 1899—1901, resp. 6 bd, 1903—06).
Höder (isl. Hgör, eg.: strid), nord, myt., enl. den
fornvästnordiska traditionen en av asarna, Balders
blinde baneman; jämte Balder återvänder han efter
Ragnarök. Hans motsvarighet hos Saxo, Hother,
skildras som en stridbar hjälte, stark och
konstfärdig, som kämpar med Balder om Nanna. Jfr
Balder. — Litt.: ”Nordisk kultur”, 26 (1942).
Höeberg [hö’bär], Georg Valdemar, dansk
violinist och tonsättare (f. 1872). H. studerade
vid konservatoriet i Köpenhamn, där hans lärare
voro J. D. Bondesen, N. W. Gade och W. Tofte,
samt i Berlin hos K. Halir. 1897—1901 var han
hovkapellist i Köpenhamn och blev 1900 lärare
vid konservatoriet där. Han var dirigent i Dansk
Koncertforening 1910—14 och kapellmästare vid
Det Kgl. Teater 1914—30. Under sina
konsertresor besökte han bl.a. Stockholm 1905. Till hans
tonsättningar höra operan ”Et Bryllup i
Kata-komberne” (1909), baletten ”Paris’ dom” (1912),
violinkompositioner, pianostycken, körsånger och
visor. M.Wbg.
Höedt [höt], F r e d e r i k Ludvig, dansk
skådespelare och regissör (1820—85). H. studerade
teologi och framträdde som skald och politiserande
litteratör, innan han med sin debut som Hamlet
på Det Kgl. Teater 1851 väckte uppseende
för sin målmedvetna frontställning mot
romantiken. Han anställdes, men striden med teaterchefen
J. L. Heiberg och hans hustru blev skarp, och H.
tvangs 1855 att avgå. Han ledde 1855—56 jämte
M. Wiehe Hofteatret. Då Heibergs 1856 drogo
sig tillbaka, återvände H. och Wiehe i triumf till
Det Kgl. Teater, och H. fick som regissör
tillfälle att nedlägga ett fruktbärande arbete i
realismens tecken. Efter en tillfällig demonstration
av fru Heibergs beundrare drog sig H. 1857
tillbaka som skådespelare men kvarstod som regissör
vid Folketeatret. — Litt.: R. Neiiendam, ”M. Wiehe
og F. H.” (1920). G.Kg.
Höeg [höy], C a r s t e n, dansk klassisk filolog
(f. 1896), sedan 1926 prof, i Köpenhamn. H.,
vars första arbete (”Les Saracatsans”, 1—2, 1925
—26) var en på egna forskningar grundad studie
över en nygrekisk nomadstam, har sedan
utvecklat ett mångsidigt vetenskapligt och kulturpolitiskt
författarskap (bl.a. ”Introduktion til Plautus”,
1931; ”Nutidens Grækenland og Antikken”, 1936;
”Introduktion til Cicero”, 1942; ”Skrift og Bog
i den klassiske Oldtid”, s.å.). Spec. har H. ägnat
sig åt utforskandet av den grekiska och
bysantinska musiken (”La notation ekphonétique”,
I935>‘ ”Græsk Musik”, 1940) och är medutg. av
”Monumenta musicae byzantinae” (1935 ff.), där
han själv utg. ”Hirmologium Athoum” (1938) och
”Prophetologium”, 1 (1939; tills, med G. Zuntz).
H. har även framträtt som översättare av
klassisk litteratur till danska (Platon, ”Skrifter”, 1932
—40, tills, med H. Raeder; Ovidius, ”Fasti”, 1945,
tills, med P. V. Rubow). K.H.
Höegh [hög], Ove Fredrik A r b o, norsk
botanist (f. 1898), fil. dr i Oslo 1942, prof, där
1946. H. är den förste i Norge, som undersökt
prekvartära växtfossil. Han har gjort
forskningsresor till Spetsbergen, Syd- och Centralafrika.
Han har utg. ”Böken i Norge” (i ”Tidsskr. for
skogbruk”, 1924), ”Planteanatomi” (1936), ”The
Downtonian and Devonian flora of Spitsbergen”
(1942), undersökningar över fossila alger i
Norges silur och den fossila floran i Vestlandets devon
m.fl. paleobotaniska arbeten, utredningar av
norska lavgrupper och blombiologiska iakttagelser
från Spetsbergen samt gjort omfattande
uppteckningar över norska växtnamn. A.Hr.
Höeg-Hansen [höy-], Axel Johannes, dansk
arkitekt (1877—1947), hade 1908-—38
privatverksamhet i Aarhus, där han uppförde Stadion i
egypticerande klassicism (1918), sjukhuset och en
mängd andra offentliga och enskilda byggnader.
Höegh-Guldberg, Ove, politiker, se Guldberg.
Höfeber (hösnuva, höastma,
sommar-astma), catarr’hus aesti’vus, sjukdom, bestående
av akuta katarrala symtom från de övre
luftvägarna, vilken hos därför disponerade individer
utlöses genom inandande av pollenkornen från vissa
gräsarter. H. uppträder i överensstämmelse
härmed som en utpräglad säsongsjukdom, vid tiden
för gräsens blomning. Dess pato-fysiologiska
underlag utgöres av en intensiv ansvällning av och
sekretion från slemhinnan i de övre luftvägarna,
särsk. nässlemhinnan. H. yttrar sig kliniskt som
vanlig snuva, förenad med bindhinneinflammation
samt torrhet och hostretning från svalg och
luftrör, vilken senare kan stegras till verkliga
astma-tiska anfall. Allmäntillståndet är påverkat,
sjuk-domskänslan betydlig, arbetsförmågan är
höggradigt nedsatt. H. kan hänföras till de s.k. allergiska
sjukdomarna*, således nära besläktad med astma
och med nässelfeber, i förening med dessa ej
sällan familjärt uppträdande. Behandlingen är
hu-vudsakl. profylaktisk: för h. disponerade individer
böra sålunda vid tiden för gräsblomningen söka
uppehålla sig i gräsfria trakter, ss. klippiga
skär-gårdspartier o.d. Redan utbruten h. botas bäst
på samma sätt genom förändring av vistelseort;
medikamentellt rekommenderas olika
kalciumpreparat samt de s.k. antihistamin-preparaten, t.ex.
antasten, benadryl, deseryl, lergitin, pyribensamin.
Man har även vunnit vissa resultat med
vaccinbehandling; ett genom immunisering av hästar
med pollenkorn av vissa gräs framställt serum
är p o 11 a n t i n. A-U-
Höffding. 1) Harald H., dansk filosof (1843
—1931), född i Köpenhamn i ett välbärgat
köpmans-hem, blev student 1861 och teol. kand. 1865 men
— 1299 —
— 1300 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
