Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hö - Höastma - Höbakterie - Höber, Rudolf - Höbuk - Höbåge - Höchst - Höchstädt - Höckert, Janne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖCKERT
61—63 till 48—50. Ett särsk. värdefullt h. erhålles
därför, om skörden kan ske redan på betesstadiet,
enär då endast c:a 1,5 kg åtgår pr foderenhet. —
Under de senare åren har dessutom h:s halt av
mineralämnen och vitaminer börjat alltmera
beaktas. Även denna stiger med tidigare skörd
och ökad halt av baljväxter. Vid normal
skördetid håller baljväxthö 15—20 g kalcium och 2—3 g
fosfor, medan gräshö blott håller 5—7 g kalcium
och c:a 2 g fosfor pr kg. Med ökad baljväxthalt
och tidigare skörd stiger ävenledes askans
basöverskott, vilket förhållande likaledes är av värde
vid h:s användning. Särskild betydelse äger h. på
gr. av sin halt av A- och D-vitaminer. — Under
höberedningen förloras vanl. 10—30 °/o av de gröna
växternas torrsubstans, i det finare blad och
växtdelar avfalla, varjämte näring sönderdelas av
mikroorganismer el. uttvättas av regn. Genom
förbättrade bärgningsmetoder — hässjning, krakning etc.
— söker man nedbringa förlusterna. Dessutom
har konsttorkning av h. (se Grästorkning) visat
sig verka i samma riktning, varför dylik i vissa
fall börjat genomföras, särsk. då det gällt
framställning av hömjöl. Jfr Pressfoder och Hömjöl.
— Här skildrade förhållanden medföra, att h:s
procentuella andel av den årliga foderstaten inom
s. och mell. Sverige stiger år efter år. — Litt.: J.
Axelsson, ”Våra fodermedel” (2 bd, 1936). [Hj.P.U.Ax.
Höastma, med., se Höfeber.
Höbakterie, Bacill’xis subti’lis, en i vatten mycket
allmänt förekommande, saprofytiskt levande
bakterie, som regelbundet träffas i höinfusion. H. är
stavformig, ciliebärande, med avrundade ändar,
förekommer ofta i långa, trådlika kedjor och
bildar tjockväggiga, ellipsoidiska sporer, en i var
cell, vilka äro i hög grad resistenta och uthärda
åtm. 1 timmes kokning. Den är utpräglat aèrob
och smälter gelatin. Jfr Bakterier.
Höber, Rudolf, tysk fysiolog (f. 1873), prof,
i Kiel 1915—34, därefter i Philadelphia, USA. H.
har arbetat med cellens elektriska potentialer,
läroboksförf.
Höbuk, benämning på de större husdjurens buk,
då dennas sidoväggar äro mer än normalt
utbuktade på gr. av utfodring med skrymmande
fodermedel. Jfr Hängbuk.
Höbåge, bärredskap, använt för transport av
gräs, hö el. halm, bestående av två i båge böjda
grenar, sammanhållna av vidjor el. rep.
Höchst [hö’%st], stad i Preussen, vid Main,
sedan 1928 inkorporerad med Frankfurt a.M.; 31,439
inv. (1925). Betydande industriort; förutv. I. G.
Farbenindustrie A. G. har här stora fabriker.
Höbåge.
Vid H. blev furst Kristian av Halberstadt vid
sitt försök att övergå floden 20/6 (n.st.) 1622 slagen
av Tilly och Cordoba med ligistiska och spanska
trupper. Omkr. Vs av Kristians här stupade el.
skingrades; med resten lyckades han förena sig
med Mansfeld.
Höchstädt [hö^ftät], stad i Bayern på Donaus
vänstra strand, skådeplats för två slag under
spanska tronföljdskriget. I det första, 2% 1703, ledo de
kejserliga ett svårt nederlag mot den
fransk-bayerska hären, i det andra, 13/s 1704, vunno Eugen
av Savojen och Marlborough med 52,000 man en
avgörande seger över de 56,000 man starka
bay-rarna och fransmännen under kurfurst Max
Emanuel och Tallard. Detta var fransmännens första
stora nederlag på årtionden och betecknar en
vändpunkt i kriget. Engelsmännen ha uppkallat slaget
efter byn Blindheim (eng. Blenheim). P.S.
Höckert, Johan (Janne) Fredrik, målare (1826
—66), sporrades i sitt intresse för konsten av J.
C. Boklund, elev vid Konstakad. 1844—45, företog
med Boklund en resa
till München, där han
gjorde bekantskap med
det moderna
historiska måleriet och
utförde sin första stora
komposition,
”Drottning Kristina
bortskickar rådet”.
Samtidigt studerade han
äldre och nyare
genremåleri och utförde t.ex.
”Två banditer som
dela rovet”. Sommaren
1850 gjorde H. en resa
till Lappland, vars
pit
toreska motiv tilltalade honom. Följ, år for han till
Paris, där han först sysselsatte sig med en större
historiebild, ”Drottning Kristina och Monaldeschi”
(Göteborgs museum), som visar påverkan av
De-laroche; den utställdes på Salongen 1853 och
in-bragte H. hans första offentliga framgång.
”Gudstjänst i Lövmocks fjällkapell” väckte stor
uppmärksamhet på världsutställningen 1855 och
förskaffade H. guldmedalj (tavlan sedan inköpt av franska
staten och nu deponerad i museet i Lille). Denna
tavla intar en viktig plats i svensk konsthistoria
genom sitt koloristiska anslag och sin
ljusdunkelbehandling, vari påverkan röjs indirekt och direkt
av Rembrandt. En liknande stil har H. i ”Det inre
av en fiskarstuga i Lappland” (1857,
Nationalmuseum). Efter hemkomsten målade H. ”Brudfärd
på Hornavan” (1858, Nationalmuseum), där en
ljusare färgskala i viss mån förebådar det moderna
friluftsmåleriet. 1857 blev H. vice prof, vid
Konstakad., ord. prof. 1864. Även under senare år var
H. intresserad av folklivsstudiet, som han nu
bedrev i Dalarne och Delsbo. Detta etnografiska
intresse är utmärkande för särsk. det tyska
måleriet i Düsseldorf etc., men hos H. är det
koloristiska (under franskt inflytande) huvudsynpunkten.
Till historiemåleriet återvände H. i den stora tavlan
i Utmelandsmonumentet (1859). Den stora uppgift,
varmed H. var sysselsatt de sista åren,
”Slottsbranden 1697”, blev slutl. nästan fullbordad, så
att tavlan kunde utställas på Stockholmsutställningen
— 1297 —
— 1298 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
