Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iberiska halvön - Iberiska mesetan - Iberisk-insulära rasen - Ibero- - Ibero-amerikanska institutionen - Ibert, Jacques - Iberus - Ibid. - Ibidem - Ibididae, Ibidinae - Ibisfåglar - Ibisros - Ibisstork - Ibiza - IBK-systemet - Iblis, Eblis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IBERISKA HALVÖN
Iberis sempervirens.
Iberiska halvön, Pyreneiska halvön.
Iberiska mesetan, geogr., se Pyreneiska halvön.
Iberisk-insulära rasen, se Människan.
Ibe’ro-, i sms., härrörande från el.
sammanhängande med Iberiska halvön (Spanien och Portugal),
t.ex. I b e r o-A m e r i k a, under senare tid
alltmer bruklig sammanfattande benämning på de
delar av den amerikanska kontinenten, som
koloniserats från Iberiska halvön och där spanska
och portugisiska ännu talas (jfr Latinamerika);
i b e r o-r omanska språk, de romanska språk
(spanska, portugisiska, katalanska, galiciska), som
talas på Iberiska halvön. L.
Ibero-amerikanska institutionen grundades 1939
vid Handelshögsk. i Göteborg för studier i de
spansk- och portugisisktalande ländernas språk
och olika förhållanden. I. står även allmänheten
till tjänst som informationskälla för både
kulturella och kommersiella ändamål. Bibi, omfattar
(1949) c:a 9,000 vol.
Ibert [ibä’r], Jacques, fransk tonsättare (f.
1890), studerade först för bl.a. Gédalge, Ducasse
och Fauré vid Paris-konservatoriet, där han 1919
belönades med Rompriset. Under studieåren i
Villa Medici skrev han en rad verk, vilka snart
skaffade honom internationell berömmelse, t.ex.
orkesterverket ”Balladen om fängelset i Reading”
(1920, inspirerad av Oscar Wilde), den komiska
operan ”Persée och Andromède” (1921) och
orkestersviten ”Escales” (1922), vars satsrubriker
Rome—Palerme, Tunis—Nefta och Valencia ange,
att det är fråga om en musikalisk reseskildring
från Medelhavet. Av I:s senare verk kunna
näm
nas operorna ”Angélique” (1926) och ”Le roi
d’Yvetot” (1928), orkesterverket ”Le jardinier de
Samos", divertissement för orkester, konserter
för resp, violoncell, flöjt och saxofon, concertino
för piano och orkester, baletten ”Diane de
Poi-tiers” (uppf. av Ida Rubinstein i Paris 1934),
som handlar om den franske kungen Henrik II :s
mätress och vars musik bl.a. utnyttjar franska,
dansmelodier från 1500-talet, en rad pianoverk,
ss. ”Histoires” (10 stycken), ”Matin sur l’eau”,
”Les rencontres” (5 stycken, instrumenterade som
balett 1925), ”Scherzetto”, ”Le vent dans les ruines”,
kvartett för träblåsare, en lysande stråkkvartett,
sångcykler och romanser. I. är sedan 2:a
världskriget dir. för franska akad. i Rom. — I. har
fått många impulser från Debussy och Ravel. I
mots. till den samtida falangen av unga franska
tonsättare, ”Les six”, gick han ej till opposition
mot utan sökte i stället utveckla sin stil med
utgångspunkt från förebilderna. Hans överlägset
eleganta sats med dess spirituella, humoristiska
tonfall har sålunda mycket gemensamt med
Ravel, medan meditativa, ibland rentav tragiska
avsnitt erinra om Debussy. Gallisk är
formfulländningen, knappheten och behärskningen i uttrycket.
I. älskar icke den omständliga förklaringen i
Wagners musik; han föredrar den fina
antydningens konst. Den mästerliga orkesterbehandlingen
har han gemensam med Ravel, och liksom denne
har han utg. en instrumentationslära. P.L.
Ibe’rus, latinska namnet på floden Ebro.
Ibid., förk. för lat. ibi’dem.
Ibi’dem (lat.), förk. ib. el. ibid., på samma ställe;
i samma skrift (vid citat).
Ibid’idae, Ibidfnae, se Ibisfåglar.
Ibisfåglar, Ibid’idae, fam. av ordn. storkartade
fåglar, omfattar högbenta former med nakna
partier på huvud och strupe samt lång, med två fåror
försedd näbb. I. förekomma i de varma och
tempererade områdenas sumptrakter och häcka ofta
kolonivis i träd el. vass. Födan utgöres huvudsaki. av
insekter och smärre vattendjur. Fam. indelas i
under-fam. egentliga i., Ibidi’nae, som omfattar ett
30-tal arter med smal, bågformigt böjd näbb, och
skedstorkar, Platalei’nae, former med rak,
platt och i spetsen utbredd näbb. Av de förra må
nämnas svart i b i s, Ple’gadis falcinelVus, som
är av en storspovs storlek och kastanjebrun med
kopparglans på vingar och stjärt. Den är utbredd
över Sydeuropa, n. Afrika, Asien och Australien
och har flera gånger anträffats i Sverige. Den
heliga ibisen, Ibis aethio’pica, blir 75 cm
lång och är vit med huvudets nakna partier,
skulderfjädrarna och vingpennornas spetsar svarta. I
det gamla Egypten var den helig. Numera saknas
den i Egypten men finnes i större delen av Afrika.
Underfam. skedstorkar omfattar blott 6 arter. Den
i Syd- och Mellaneuropa, n. Afrika och Asien
förekommande skedstorken, PlataPea
leuco-ro’dia, har förlängda nackfjädrar och är till färgen
vit. Födan utgöres av fisk, som den fångar
vadande. H.Bn.
Ibisros, art av släktet Hibis’cus*.
Ibisstork, art av släktet tantalusstorkar*.
Ibiza [ipi’ba], ö bland Balearerna*.
IBK-systemet, fys., se Färgmätning.
Ibli’s, E b 1 i s (trol. av grek, diab^los}, arabiskt
— 99 —
— 100 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
