Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ibach, Johannes Adolf - Ibadan - Ibaditer - Ibagué - Ibalia - I-balk - Ibanag - Ibáñez, Vicente Blasco - Ibáñez del Campo, Carlos - Ibarra - Ibb, Sankt - I begynnelsen var Ordet - Iberer - Iberia - Iberis - Iberisk - Iberiska bergen - Iberiska bäckenet - Iberiska floraprovinsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IBERISKA FLORAPROVINSEN
Ibach [-/], Johannnes Adolf, tysk
pianofabrikant (1766—1848). I. grundade sin fabrik
i Barmen 1794. Hans son C. Rudolf I.
inträdde 1834 i firman, som då tecknades Ad. Ibach
& Sohn. 1839 tillträdde ytterligare sonen
Richard I., varvid firmanamnet ändrades till Ad.
Ibach Söhne, vilket 1862 utbyttes mot C. Rudolf
& Rich. Ibach. 1869 övertog Richard I.
orgelfabriken, medan pianotillverkningen fortsattes av
C. Rudolfs son Rudolf I. under
firmabeteckningen Rudolf Ibach Sohn. Ibach-fabrikaten
åtnjuta gott anseende och äro kända över hela
världen. — Litt.: ”Das Haus I. 1794—1894”
(1895). M.Wbg.
Iba’dan, stad i Y ourubaland, s.v. Nigeria, vid
järnvägen Lagos—Kano; 327,284 inv. (1945;
inberäknat kringliggande jordbruksbyar). I. är den
största infödingstaden i Afrika och en betydande
handelsplats. 1948 öppnades här Västafrikas första
univ., West African Univ.
Ibadi’ter, en gren av den muhammedanska
sekten charidjiter*, som under första hälften av
700-talet vann stor utbredning särsk. i s. Arabien och,
under benämningen abaditer, i n. Afrika. Mekka
och Medina erövrades 747, men snart
undanträngdes i. till Oman, där de ännu äro förhärskande
och varifrån de utbrett sig till Zanzibar. I. stå
i flera avseenden sunniterna nära.
Ibagué [ipagä’], huvudstad i dep. Tolima,
Colombia, på ö. sluttningen av Centralkordilleran,
v. om Bogotå; 27,448 inv. (1938).
Iba’lia, släkte av underordn. gallsteklar*.
I-balk, järnbalk med I-formad profil.
Balkar-na äro standardiserade efter normalprofilhöjder
från 8 till 60 cm (SIS-nr 121,235). Snarlika
balktyper men med bredflänsigt utförande
benämnas differdingbalkar.
Iban’ag, se Tagaliska språk.
Ibånez, Vicente Blasco, förf., se
Blasco-Ibånez.
Ibånez del Campo [iQa’niäs], Carlos, chilensk
general och president (f. 1877). Militär till yrket
blev I. som överste krigsminister 1925. Sedan han
i febr. 1927 blivit
ministerpresident, igångsatte han en grundlig
upprensning inom
förvaltning och
rättskipning, vilken efter ett
par mån. föranledde
presidenten E.
Figue-roa Larrain att avgå,
varefter I. med
överväldigande majoritet
utsågs till Chiles
president vid val i maj
1927, där likväl
oppositionen knappast
vågade framträda. I:s
styrelse utmärktes framför allt av mycket sträng
ordning, upprätthållen av hans militärt
organiserade poliskår, carabineros. Trots en omfattande
social lagstiftning till förmån för arbetarklassen,
den av de mera välsituerade uppskattade
saneringen av administrationen och sin personliga
oförvitlighet kom I. på gr. av sitt diktatoriska
styrelsesätt och sina hårdhänta metoder i
mot
satsförhållande till landets nästan alla civila
element. När depressionen stoppade de stora
utländska krediterna och välståndet försvann, blev
missnöjet alltför starkt, och I. tvangs efter
militärkravaller att avgå 1931. Under hans
presidenttid fick Tacna-Arica-tvisten med Peru en fredlig
lösning. I. levde därefter utanför politiken, tidvis
i landsflykt, tills han vid presidentvalet 1942
framträdde som kandidat för i första hand de
konservativa men besegrades av J. A. Rios.
Misstänkt för militära kupplaner mot presidenten G.
Gonzålez Videla häktades I. i nov. 1948 men
frikändes av domstol. L.P.
Ibarra [iQa’ra], huvudstad i dep. Imbabura i
Ecuador, c:a 2,240 m ö.h. och 75 km n.ö. om
Quito, dit järnväg leder; 13,342 inv. (1942).
Staden grundades 1597 och förstördes vid en
jordbävning 1868. Biskopssäte; textil- och spritindustri.
Ibb, Sankt I., socken, se Ven.
I begynnelsen var Ordet (jfr Joh. 1:1),
skådespel av Kaj Munk.
Ibe’rer (lat. Hibe’ri el. Ibe’ri). 1) Beteckning
på Pyreneiska halvöns äldsta kända
befolkning. De äro kända där sedan o. 500 f.Kr.
och utgjorde ännu efter den romerska
erövringen landets huvudsakliga folkelement, som
dock under den keltiska expansionen i n. Spanien
starkt uppblandades med kelter, varför man här
talar om k e 11 o-i b e r e r. I. uppdelades i ett
flertal stammar, av vilka turdetaner, i 1 e r g
e-t e r och 1 u s i t a n e r äro mest bekanta. Under
kejsartiden romaniserades huvuddelen av
Pyreneiska halvön; tanken att baskerna skulle utgöra
en ännu bestående rest av i. el. åtminstone tala
ett från iberiskan härstammande språk hävdas av
vissa forskare men betvivlas av andra. B.
2) Forntida folk i Kaukasien, bosatt i ett
område kring Kuras övre och mell. lopp, som
närmast motsvarar det nuv. ö. Georgien. I. lydde under
akemeniderriket och stodo allt framgent under
starkt iranskt inflytande. 65 f.Kr. lades de under
romarväldet genom Pompejus’ kaukasiska fälttåg.
I. anses vara förfäder till de nuv. georgierna. Med
de europeiska i. ha de ingenting gemensamt.
Ibe’ria, den antika benämningen på: 1)
Pyreneiska halvön (jfr Iberer 1); 2) de kaukasiska
ibe-rernas (se Iberer 2) land kring floden Kyros’
(Kuras) övre lopp med huvudstaden Harmozika,
ung. motsv. det nuv. ö. Georgien.
Ibe’ris, släkte av fam. korsblommiga växter med
o. 30 arter i Syd- och Mellanamerika och Orienten.
De äro 1—fleråriga, som prydnadsväxter mycket
odlade, glatta örter med oftast flikade, något
köttiga blad och i rikblommiga klasar ordnade vita,
röda el. violetta blommor. De yttre blommorna
i klasen äro vanl. mycket större än de inre. Bland
i Sverige odlade arter böra nämnas av ettåriga
I. ama’ra, blomkrasse, med vita, I. umbella’ta,
med röda, och av fleråriga I. sem per* virens, med
vita blommor (bild se sp. 99). Se även Sandkrasse
och Stenkrasse. A.Ve.
Ibe’risk, som avser iberer el. Iberiska halvön.
Iberiska bergen, randberg i Spanien, begränsa
kastilianska högslätten mot Ebrodalen.
Iberiska bäckenet, se Atlantiska oceanen, sp. 687.
Iberiska floraprovinsen, se Växtgeografi och
Pyreneiska halvön, växtvärld.
SU 14. — 97 —
4 — Red. avsl. 26/io 49.
— 98 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
