Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idiosynkrasi - Idiot - Idiotanstalter - Idioti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDIOTI
Idiosynkrasi’ (till idio-*, grek, syn, med, och
kr asis, blandning), ett från det normala avvikande
tillstånd, som yttrar sig i ökad och kvalitativt
ändrad reaktion mot vissa ämnen. Oftast
användes benämningen i. som synonym med allergi*
(ss. i det följ.), medan ibland med i. avses
framför allt den medfödda överkänsligheten. De
ämnen, som utlösa i., allergener, kunna vara av olika
art. En stor del äro av äggvitenatur, ss. vissa
växters pollenkorn, många födoämnen, hår, fjädrar
m.fl., i andra fall rör det sig om ämnen av välkänd
kemisk sammansättning, ss. jod, formalin, aspirin,
veronal, metallsalter och färgämnen. Endast en
liten del av en befolkning uppvisar symtom av i.
Man antar, att såväl inre på arvsanlag beroende
som yttre miljöbetingade faktorer spela in vid
uppkomsten av i. I. yttrar sig oftast som astma,
snuva, inflammation av ögats bindhinna,
rubbningar i tarmens verksamhet samt i symtom från
huden i form av ödem, nässelfeber och dermatiter.
Dessa reaktionstyper, som ofta uppträda
anfallsvis, kunna förekomma isolerade el. kombinerade
på olika sätt. Den kliniska typen av i. är
fullständigt oberoende av den kemiska beskaffenheten
och det fysiologiska verkningssättet av de
substanser, som utlösa symtomen. Samma ämne kan
alltså hos olika personer framkalla än astma, än
ödem, än utslag. Hos samma individ brukar dock
samma reaktion utlösas. Ofta kan man ej påvisa en
föregående beröring med det ämne, för vilket en
individ är överkänslig, i andra fall kan en
upprepad kontakt med ämnen, som i början tålts utan
reaktion, efter längre el. kortare tid utlösa i. Detta
gäller framför allt de s.k. yrkesidiosynkrasierna:
mjöl hos sädeshandlare, mjölnare och bagare, hår
hos pälshandlare och djuruppfödare, nickelsalter
hos metallarbetare o.s.v. Den medikamentella i.
utvecklar sig ofta först sedan medikamentet i
fråga använts någon tid. Vid förebyggandet av i.
gäller det framför allt att undvika de ämnen,
som enl. erfarenheten utlösa symtomen (vissa
födoämnen, läkemedel, vissa gräsarters pollenkorn
under blomningstiden, hår av vissa djur, ss. häst
och katt, fjäder och dun i t.ex. kuddar, olika
sorters damm m.m.). Man har försökt behandling i
stigande doser med de ämnen, som framkalla i.
(specifik desensibilisering) el. med andra ämnen
(ospecifik desensibilisering). På många håll har
man inrättat allergenfria rum för behandling av
personer, som lida av astma på idiosynkratisk bas.
Rent symtomatiskt användas adrenalin, atropin
och kalkpreparat samt under senare år
medikament med anti-histamineffekt. A.Fl.
Psykol., beteckning för intensiv, för
vederbörande personer själva vanl. obegriplig ovilja mot
vissa ting, företeelser el. människor, oftast mot
vissa rätter, lukter och djur. I allm. kan i.
psykologiskt förklaras, som bl.a. Freud visat vid sina
djuppsykologiska analyser. I. mot djur har av
behavioristen Watson visats sammanhänga med
att personerna i tidig barndom blivit kraftigt
skrämda för djur av visst slag; den vuxne
behåller reaktionen, även sedan han glömt den
ursprungliga anledningen till den. [G.A.J.]E.Bng.
Idio’t (ytterst grek. idio’tes, privatman, i mots.
till statsman, alltså: okunnig i statssaker, sedan
okunnig i allm., till id’ios, egen, egendomlig), sin-
SU 14. — 120 —
5 — Red. avsl. 27/io 49.
nesslö el. sinnessvag person, obildbar el. mindre
bildbar människa; som okvädinsord: dumbom,
tjockskalle. Jfr Idioti.
Idiotanstalter, se Sinnesslövård.
Idioti’, psykiatr., tillstånd av höggradigt hämmad
psykisk utveckling, beroende på medfödda el.
under första levnadsåren uppkomna defekter.
Någon fix gräns finnes ej fastställd mellan i. och de
lindrigare former av sinnesslöhet, som falla under
begreppet imbecillitet. Några vetenskapsmän låta
språkgränsen vara avgörande och räkna som
idioter endast sådana personer, som icke kunnat lära
sig att någorlunda begagna de språkliga
uttrycksmedlen utan stannat på ett utvecklingsstadium
motsv. de första levnadsåren. Andra åter draga
gränsen högre upp och hänföra under i. även
sådana fall, där den psykiska utvecklingen
understiger el. nätt och jämnt når upp till den nivå,
som ung. motsvarar den normala 6—7-åringens.
Dessutom användes i. stundom oegentligt som
beteckning för andra psykiska defekter, sålunda i
sammanställningen moralisk i., varmed
menas bristande utveckling av de moraliska och
etiska känslorna hos personer, som eljest äro
intellektuellt normalt utrustade.
I svåra fall av i. framträder den psykiska
defekten redan under loppet av i:a levnadsåret.
Barnet tager icke bröstet el. gör det endast ogärna,
fixerar icke med blicken och lär sig icke känna
igen någon i omgivningen. Även vid högre ålder
visa sig knappast några spår av själslig
utveckling hos dessa lägst stående idioter, de lära sig ej
att förflytta sig, stundom ej ens att sitta, sakna
förmåga att giva uttryck åt sina önskningar och
kunna ej frambringa andra ljud än oartikulerade
läten. En dylik fullkomlig brist på själsliga
yttringar är emellertid sällsynt; de flesta fall av i.
förete en viss psykisk utveckling. Ibland stannar
denna dock vid en förmåga att uppfatta
omgivande föremål och personer, säga enstaka ord och
efterkomma enklare tillsägelser; i andra fall kan
den sjuke tala någorlunda, kläda sig och sköta
sig själv samt hjälpa till med lättare mekaniska
sysslor. Känslolivet är hos idioterna grovt och
primitivt och förmågan att behärska känslorna
dålig, vilket ofta tager sig uttryck i häftiga
vredesutbrott och ohejdade flatskratt. De etiska
känslorna äro mycket outvecklade. Man brukar
skilja mellan t o r p i d a och e r e t i s k a idioter,
beroende på om de höra till den apatiska och
tröga el. livliga och rörliga typen. Ehuru de flesta
idioter av naturen äro beskedliga och godmodiga,
finnas dock enstaka fall, som på gr. av sitt elaka
lynne och sin bestialiska grymhet äro ytterst
svår-skötta och farliga. — Orsaken till i. kan vara en
under fosterstadiet, vid själva födelsen el. under
den tidiga levnaden uppkommen grövre skada på
hjärnan, som hindrar dennas normala utveckling.
Utom de psykiska defekterna medför hjärnskadan
då ofta även kroppsliga rubbningar, t.ex. blindhet,
förlamningar, epileptiska anfall, stundom
förändringar av skallens form. Vid hydrocefali
(hjärn-vattusot) äro de vätskehaltiga hålrummen i
hjärnan utvidgade och även själva hjärnskålen
abnormt vidgad; vid mikrocefali är hjärnan
förkrympt och även kraniet har abnormt små
dimensioner, sluttande panna och litet bakhuvud.
— 130 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
