Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Imitatio Christi - Imitation - Imitativ - Imitativ metod - Imitator - Imitera - Imma - Immanensfilosofi - Immanent - Immanuel, Emanuel - Immaterialism - Immaterialitet - Immaterialrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IMMATERIALRÄTT
Imita’tio Christi el. De imitatio’ne Christi (lat.),
”[Om] Kristi efterföljelse” se Thomas a Kempis.
Imitatio’11 (av lat. imita’ri, härma), efterbildning*,
efterhärmning. — i) Mus., kompositionsteknik, i
vilken stämmorna i satsen härma varandra, i det att
de sjunga (el. spela) samma motiv, fast med en el.
flera takters avstånd emellan motivets insatser (se
Fuga). I. kan ske på samma tonsteg (i. i enklang)
el. på nya tonsteg (i. på tersen, sexten, kvinten e.d.
från första stämmans insats). Den kan vidare vara
bunden (kanon) el. friare, utföras i ökade el.
minskade notvärden, i omvändning (varvid det
ursprungliga motivets stigande intervall imiteras
fallande och vice versa) el. i ”kräftgång”
(varvid det urspr. motivets toner imiteras baklänges)
m.m. E.A.
2) Psykol. Av Bagehot, Tarde och E. A. Ross
antogs i. förklara spridningen av samhällelig tro
och social handling. Bagehot betecknade som i.
människans allmänna tendens att följa
handlingsmönster från omgivningen; Tarde betraktade i.
(med opposition och adaptation) som den
fundamentala sociala processen, vilken förklarade
spridningen av moder, brott, uppfostran, nya
uppfinningar och sociala beteenden. Ross studerade
närmare olika typer av denna sociala grundfunktion.
Ingen av sociologerna försökte en psykologisk
analys av förloppet vid i. J. Mark Baldwin uppvisade,
att i. icke blott var mekanismen i individuell
inlärning utan ock grunden till social organisation. I. är
den process, genom vilken personligheten
uppbygges i sin sociala miljö. Inom psykologien antogs
en tid i. betingad av en särskild medfödd
härm-ningsdrift*, så t.ex. enl. McDougall, men numera
anses den vara en spec. form av betingad reflex,
näml, en sådan, där en annan individs beteende blir
betingad retning för individens egna reaktion på
ett irritament. Ett flertal psykologiskt olika
imi-tationstyper urskiljas numera (t.ex. impulsiv,
ofrivillig, s.k. automatisk-suggestiv i., resp, avsiktlig,
deliberativ etc.). Nyare, väsentligen kritiska
inlägg rörande i:s roll i uppfostran och samhällsliv
ha gjorts av sådana amerikanska socialpsykologer
som G. H. Mead, E. Faris och Ch. Bird samt, inom
svensk filosofi, av T. T. Segerstedt. — Litt.: G.
Tarde, ”Les lois de 1’imitation” (1890); J. M.
Baldwin, ”Mental development in the child and
the race” (3 ed. 1907); G. H. Mead, ”Mind, self,
and society” (1934); E. Faris, ”The nature of
human nature” (1937); Ch. Bird, ”Social psychology”
(1940); T. T. Segerstedt, ”Customs and codes” (i
”Theoria”, 1942). [G.A.J.]N.
ImitatFv [el. im’-], (senlat. imitati’vus; jfr
Imitera), som består i el. innebär härmning, härmande.
Imitativ metod, pedag., består inom
språkundervisningen av försök till inlärande
genom omedelbar reproduktion av den lästa texten
el. det hörda ordet. Därigenom kommer i. i
motsättning till den grammatiska metoden,
vilken söker bygga upp språkkunskapen genom
inlärandet av språkanalytiska konstruktioner. I
sin längst drivna form vill i. icke ens tillåta
jämförelser mellan modersmålet och det främmande
språket och undviker fördenskull översättningar.
Företrädare för denna nyspråkiga
undervisningsmetod hävda, att man genom imitation skapar
direkta förbindelser mellan det främmande språkets
uttryck och den egna tanken el. åskådningen.
Inom språkundervisningen användes dock allmänt i.
och grammatisk metod i förening. — Termen i.
avser inom dövstumunder visningen den
metod, som vid inlärandet av modersmålet tar de
normalt hörande barnens språkinhämtande som
mönster, även om åtskilliga modifikationer
betingas av de dövstumma barnens brist på
hörsel. E.Bng.
Imita’tor (lat.), efterhärmare, eftersägare,
imitatör. — Imitato’rum servum pec’us, ”efterapares
slaviska fänad”, citat från Horatius (”Epistulae”, I,
19, 19).
Imite’ra (lat. imita’ri), söka efterlikna, efterbilda,
efterapa; ofta om efterbildning medelst ett oäkta
el. sämre material. Jfr Imitation.
Imma, det nedslag av små droppar på t.ex.
fönster, som uppstår, om föremålet har en lägre temp.
än luften. Villkoret för imbildning är, att
föremålets temp. skall vara lägre än mättningstemp. hos
den i luften befintliga vattenångan (se Dagg- och
rimfrostbildning).
Immanen’sfilosofi’ (jfr Immanent). 1) I allmän
mening betecknas som i. varje åsikt, som hävdar,
att kunskapen är immanent i erfarenheten, d.v.s.
ej kan rikta sig mot ”transcendenta”
(erfaren-hetsöverskridande) föremål. — 2) En särskild
kunskapsteoretisk riktning, företrädd av bl.a. W.
Schuppe*, enl. vilken all verklighet är av
immanent natur, d.v.s. är innehåll i ett jag
(individuellt el. allmänt medvetande). Riktningens
organ, ”Zeitschrift für immanente Philosophie”,
utgavs i 4 bd 1895—1900, först av M. R.
Kauff-mann (d. 1896), sedan av Schuppe. E.An.
Immanent’ (till lat. in, i, och mane’re, förbliva),
inneboende, oskiljaktig. — Fil., det som ej kommer
utifrån. Immanent kritik, sådan, som
håller sig till en läras egna förutsättningar. Gud
är immanent, för så vitt han betraktas som given
i vårt eget medvetande, som en makt inom oss,
transcendent, för så vitt han betraktas som
en makt utanför oss. — Subst.: i m m a n e n s’.
Imma’nuel, Emanuel (hebr., ”Gud med
oss”), symboliskt-profetiskt personnamn på den
”unga kvinnans” son, som enl. Jes. 7:14 skall vara
ett Jahves tecken för Ahas. Än har man i I. sett
ett vanligt barn, än har man förstått profetian
messianskt-eskatologiskt, så t.ex. den äldre
kristendomen (Matt. 1:23). — Litt.: H. Schmidt, ”Der
Mythos vom wiederkehrenden König im Alten
Testament” (1925); A. v. Bulmerincq, ”Die
Imma-nuelweissagung” (1935).
Immaterialism’, motsatsen till materialism*: 1)
läran, att själen är immateriell, 2) läran, att det
materiella är ett fenomen av något immateriellt,
3) läran, att endast det immateriella är verkligt.
— Litt.: G. Berkeley, ”A treatise concerning the
principles of human knowledge” (1710); A. A.
Luce, ”Berkeley’s i.” (1945).
Immaterialite’t, fil., okroppslighet. —
Immateriellt är det, som ej har rummets form; ej utan
vidare dets. som osinnligt el. översinnligt.
Immateria’lrätt, det numera vanliga namnet på
det som tidigare kallats immateriell
förmögenhetsrätt. Med i. avses reglerna om
författarrätt, konstnärsrätt, patenträtt,
varumärkesrätt och besläktade företeelser. I. kan
beteck
— 197 —
— 198 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
