Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Immunitet - Immunitetsenhet - Immunkropp - Immunserum - IMO - ab. IMO-industri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IMO-INDUSTRI
känsliga antikroppar, som vid närvaro av ko
m-p 1 e m e n t* ha förmåga att upplösa bakterier.
Gru-ber upptäckte 1896 agglutininerna (se
Se-rologi), specifika antikroppar med förmåga att
sammanklumpa bakterierna. Ehuru icke dödande
göra de sannolikt de agglutinerade bakterierna
lättare tillgängliga för fagocytos. Denys och
Wright funno vidare i vävnadsvätskorna s.k. b a
k-teriotropiner, som påverkade bakterierna,
så att de lättare föllo offer för de vita
blodkropparnas fagocytära verksamhet. Från opsoninerna
skilja sig dessa bakteriotropiner genom sin
speci-ficitet, sin större motståndskraft mot värme och
sin förmåga att verka vid frånvaro av
komplement. Med bakteriotropinernas påvisande knöts
ett band mellan Metjnikovs rent cellulära
uppfattning av i. och läran om de i
vävnadsvätskorna förekommande immunkropparna. Andra
antikroppar ha påvisats, vilkas roll för i. dock
sannolikt är ringa men vilka kommit att få
stor betydelse inom serumdiagnostiken (se
Sero-logi). Hit höra bl.a. precipitinerna och
de komplementbindande
antikropparna. Den bakteriolytiska princip, bakteriofag,
som d Herelle 1917 kunde påvisa i bakteriefria
filtrat från dysenterisjukas avföring och vars
verksamhet man konstaterat även vid andra
tarminfektioner, ss. kolera, tyfus och en del andra
infektionssjukdomar, tillskrevs av d’Herelle och hans
skola en avgörande betydelse för den förvärvade
i. Så stor roll, som d’Herelle tillägger
bakterio-fagien för epidemiers förlopp och
utslocknande, spelar den säkerligen icke, liksom de
förhoppningar man fäst vid bakteriofagien för
sjukdomars förebyggande och behandling
knappast ha infriats. Det möter vissa svårigheter att
förklara all förvärvad i. som beroende av
antikroppar. Ej sällan föreligger en utpräglad i., utan
att man kan påvisa förekomsten av antikroppar,
och å andra sidan kan i. fullständigt saknas trots
riklig närvaro av dylika. Man har sannolikt att
räkna med att en genomgången infektion kan
medföra cellulära förändringar, vilkas art och
betydelse för uppkomsten av i. vi f.n. icke äro i
stånd att helt bedöma. — Den efter en
genomgången infektionssjukdom förvärvade i. kan betecknas
som aktiv, d.v.s. organismen har själv
fram-bragt de immunkroppar, som betraktas som i:s
bärare. Immunkroppar kunna emellertid även
framkomma efter injektion av dödade bakterier
el. deras produkter, ett förhållande, som bildar
grundvalen för den aktiva immu n iser
ingen el. vaccinatione n*. Det äldsta kända
ex. på detta förfaringssätt är variolisationen,
införandet i näsan el. i ytliga hudskåror av torkat
sekret från smittkoppsblåsor. De risker, som voro
förenade med denna metod, undgingos genom den
av Jenner införda vaccineringen med kokoppor.
Pasteur kunde, följande samma princip och med
användande av försvagat smittämne i stigande
doser, framkalla aktiv i. mot ett flertal sjukdomar.
Numera användes denna metod allmänt för att
framkalla i. mot tyfus, kolera, nervfeber, kikhosta
m.fl., varvid dödade bakterier av resp, slag
användas som vaccin. Vid immunisering mot difteri
och scharlakansfeber användes försvagat
difteri-toxin, resp, scharlakansfeberstreptokokktoxin som
antigen. I motsats till den aktiva immuniseringen
användes benämningen passiv i., då redan
färdigbildade antikroppar, som erhållits från aktivt
immuniserade djur (i m m u n s e r u m) el. från
patienter, som redan genomgått sjukdomen i
fråga (rekonvalescentseru m), komma till
användning. Den passiva i. inträder snabbare
men är av kortare varaktighet än den aktiva. I
vissa fall har det visat sig fördelaktigt att
använda en kombinerad immuniseringsmetod, varvid en
blandning av immunserum och bakterier el. toxin
injiceras. Härigenom uppnås en snabbt
inträdande passiv i., som efter någon tid följes av den
senare inträdande men varaktigare aktiva i. Jfr
Serumterapi. A.Fl.
Immunitetsenhet, förk. I. E., en storhet, som
införts för bestämning och standardisering av
immunvärdet hos difteriserum o.a. immunsera.
Immunkropp, se Immunitet.
Immunserum, med., genom immunisering
framställt serum; se Serumterapi.
IMO, förk. för International Meteor olo gical
Organisation (se Meteorologi).
ab. IMO-industri, Stockholm, grundades 1931
för exploatering av en serie uppfinningar,
gjorda av civilingenjör Carl Montelius (f. 1881),
avseende skruvpumpar (se Imopump). Ordet IMO
är sammansatt av bokstäver ur namnen
Montelius och Ingeström, åsyftande dir. Bengt
Ingeström, chef för ab. Zander & Ingeström och
för-lagsman till uppfinnaren. — Bolagets
aktiekapital är 1,250,000 kr, årligt tillverkningsvärde
c:a 3 mkr, arbetarantal o. no. Huvudverkstaden
är belägen i Stockholm; dessutom tillverkas
marina IMO-pumpar på licens vid ab. de Lavals
ångturbin, Sickla. Licensavtal rörande tillverkning
i utlandet ha träffats med ett stort antal länder.
Totala antalet installerade IMO-aggregat
beräknas t.o.m. 1948 utgöra o. 200,000. — Litt.:
”IMO-handbok” (1946). A.Lg.
IMO-pump.
— 205 —
— 206 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
