Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indianer - Ursprung, ras och antal - Språk och kultur - Kulturprovinser och språkområden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIANER
givetvis raskt försvinner. Befolkningens
huvudmassa utgöres i Mexico och Mellanamerika av i.,
och i Sydamerikas v. höglandsområde leva c:a
4 mill. Stammar på 20,000—25,000 i. äro ej
ovanliga (jivaro, goajiro, chiriguano o.a.). Många i.
äro ännu oberoende, och strider med de vita
förekomma i Brasilien, Colombia och Venezuela.
Språk och kultur. I fråga om språket framträder
en mycket stor differentiering, även om
indianspråken gentemot andra ha sin egen karaktär. Det
är svårt att ange gemensamma grundlagar för det
halvtannat hundratal språkstammar, som finnas i
Amerika, men som ett vanligt karakteristikum
an-gives inkorporation (införlivning): subjekt, objekt
och adverb indragas i verbet, varigenom stundom
mycket invecklade ”sats-ord” uppstå, samt
poly-syntes: ordstammens ursprungliga betydelse
förändras genom tillsatser. Genus är svagt
utvecklat, skillnaden mellan substantiv och verb ringa
o.s.v. Även i:s språk ha under långa tidrymder
tydligen självständigt utvecklats inom kontinenten.
Detsamma gäller i stort sett kulturen. Någon
kultur hade i. givetvis redan, när de togo Amerika
i besittning. Man får antaga, att de voro
jämförelsevis lågt stående jägare, beväpnade med båge
och kastträ. De tillverkade enkla korgar,
tvinnade snören, fiskade med nät och drillade eld
med pinnar. De rostade födan el. kokade den i
korgar med hjälp av heta stenar. Som enda
husdjur hade de hunden. De anses ha kunnat slipa
stenverktyg, vilken konst kan vara mycket äldre i
Östasien än hos oss, men åkerbruk, keramik,
vävning och metallbearbetning voro dem okända.
Ett och annat kulturelement har senare vandrat
in över Berings sund, t.ex. stavpansaret, men
element, som icke tillhöia jägarfolken, torde knappast
ha kunnat komma in denna väg, då en barriär av
lågtstående stammar skilja södern och östern från
sundet i fråga. Möjligt är, att kulturelement
kommit till Amerika över Stilla oceanen, men i vad
mån detta skett, är ännu svårt att bedöma.
Kulturprovinser och språkområden: a)
Nordamerika. Den ursprungliga indianska kulturen kan
uppdelas i följ, huvudprovinser, vilkas
karakteristika här i korthet angivas. Längst i n. strövade
de kanadiska jägarna, på somrarna över
tundrorna, på vintern i skogarna, där deras enkla
bostäder, skinntält el. barktäckta hyddor, gåvo
skydd mot vinterstormarna. I n.v. förekommo
nedsänkta jordhus med gång. De jagade längst i
n. ren och myskoxe, längre söderut älg, hjort,
hare och bäver. Vintertid användas snöskor och
hundsläde, toboggan. Dräkterna voro av skinn med
broderier av vildsvinsborst. Sommartid drogo
hundarna packningen, varvid tältstängerna
användes som släpor. Då begagnades också välgjorda
och lätta kanoter av björkbark, från vilka
jagades under översvämningstiden vår och höst. Om
somrarna fiskades med ljuster och nät. De döda
brändes el. sattes upp i träden. — Västkustens i.
kunna efter kulturen uppdelas i två grupper,
nordvästindianer och kaliforniska
indianer. De förra voro vinterbofasta fiskare
och jagade även större havsdjur. De bebodde hus
av cederplankor och voro skickliga träsnidare,
varom såväl de väldiga kanoterna av trä som
husen och husgerådet bära vittne. Bland deras
kul
turinnehav märkas täcken av bast, get- el. hundhår,
hamrade kopparplåtar, en säregen ornamentik,
slaveri, stavpansar, lansar, bågar, pilar, hemliga
sällskap och totem-emblem. Kalifornierna, vilkas
kultur var mera primitiv, fiskade och jagade väl
också men insamlade huvudsaki. vegetabilier,
kastanjer, ollon, gräsfrön o.a., vilka de, ehuru ej
åkerbrukare, förstodo att bereda till mjöl och
bröd. Kalifornierna voro även vinterbofasta och
deras hus, liksom i norden, nedsänkta i marken och
jordtäckta. Ängbadhus förekommo här liksom
inom stora områden i Nordamerika. Som
korgma-kare voro de oöverträffade. —
Prärieindia-n e r n a ha fått sin enhetliga kulturella karaktär
genom hästens införande. Prärierna voro urspr.
så gott som obebodda. Buffeljakten var dessa i:s
huvudnäring, och genom denna fingo de både föda,
kläder och bostäder. Kött konserverades genom
torkning och stötning, pemmican. Bostaden var det
bekanta skinntältet, tipi, tältstängerna användes här
liksom norrut som släpor för framforsling av
packning. Som farkost användes blott enkla, runda,
skinnklädda båtar, bullboats*. Husgerådet var
enkelt, och här, som inom förutnämnda
kulturområden, användes ej lerkärl, utan kokning skedde
i kärl av andra material genom iläggande av heta
stenar. Med indianfolken i ö. och s.ö.,
alltså mellan Stora sjöarna, Mississippi och havet,
komma vi till ett område, karakteriserat genom
åkerbruk, keramik, bofasthet året om, ofta i
befästa byar, fast organisation o.a. Majs var den
viktigaste kulturväxten, men också bönor,
vattenmeloner, solrosor, tobak o.a. odlades.
Åkerbruksredskap voro grävkäppar och hackor av ben el. horn.
På sina håll skördade man alltjämt vilda växter,
ss. vattenris; även sockerlönnen skattades, och en
rusdryck bereddes därav. I n. jagades ivrigt
under vintern, i s. hade fisket betydelse. Ljuster, nät,
krokar av ben e.d. användes därvid samt pil och
båge, jämte vilka sistn. vapen i s. också
förekommo spjutslungare och biåsrör. Kastklubbor,
klubbor och tomahawks voro stridsvapen. Stavpansar
förekom. Detta område utmärkes av mounds,
olik-formade jordmonument, till en del gravar, i vilka
rika arkeologiska fynd gjorts. De ha uppförts av
i:s förfäder och ej av någon främmande ras. —
I övrigt utmärktes kulturen i n. av barkkanoter
och barkkärl, skinnkläder med broderier av
wam-pum, runda tält, wigwams, el. stora rektangulära
hus med sadeltak, södern åter av kanoter,
urholkade ur en trädstam, korgar, vävda kläder el. runda
hyddor med koniskt tak. Kallhamrade
kopparsaker användes. Hos många stammar fanns en
utpräglad klanförfattning med moder- el. faderrätt,
förbunden med totemism. Den fasta
organisationen dokumenterar sig i stora och mäktiga förbund
stammarna emellan (powhatanförbunden m.fl.).
Även religionen stod jämförelsevis högt, och i s.
funnos verkliga tempel med prästerskap. Flera
folk hade nått fram till ett slags bildskrift. P u
e-bioindianerna* i s.v. ha en säregen kultur
och deras enastående, terrassformiga, av ett stort
antal celler uppmurade ”by-hus” av lera el. sten
äro märkliga. De förhistoriska pueblo hade
klipp-och grottboningar i Coloradoplatåns kanjoner.
Pueblo leva av åkerbruk och ha använt konstgjord
bevattning. Grävkäppen har ett utsprång för
fo
— 245 —
— 246 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
