Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indianer - Kulturprovinser och språkområden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIANER
ten och utgör alltså början till en spade. De
förstå att baka bröd. Som husdjur ha de kalkoner.
Deras keramik och korgarbeten äro vackert
dekorerade. En invecklad klanförfattning med
moderrätt råder, och kultsällskap liksom hemliga
förbund finnas. Kulten utmärkes av en mängd
magiska ceremonier, avsedda att påverka
fruktbarheten. De s.k. sonoriska folken utefter
Californiaviken äro åkerbrukare och odla ung.
samma kulturväxter som i s. Nordamerika i
övrigt samt förstå sig på både konstgjord
bevattning och terrassering. Bostäderna äro primitiva
bikupsformade hyddor el. skyddstak. Vid kusten
användas sävflottar. Medan den forna sonoriska
kulturen i ett och annat påminde om pueblos,
liknar den nu till det yttre den kaliforniska. I
avseende på religionen har man funnit
överensstämmelser med det gamla Mexico. Efter språken
kunna de nordamerikanska i. uppdelas i en ö. och
en v. grupp. Praktiskt taget äro dessa icke
representerade inom varandras områden. Då de
viktigare olika språkfamiljerna i ”Svensk uppslagsbok”
äro behandlade i särskilda art. under resp, namn,
behöva de här blott angivas. Bland de ö. märkas
den stora a 1 g o n k i n-gruppen, den i r o k
e-s i s k-h u r o n s k a (se Irokeser) och s i o u
x-grup-pen, vidare de från v. komna muskogee
(choc-taw) och isolerade språkstammar, ss. tonkawa,
b e o t h u k och c a d d o. Till de v. språkfam. höra
athapasker el. tinne h, vilka ha en
mycket stor utbredning, liksom shoshonerna,
medan bland smärre familjer märkas s a 1 i s h,
w a k a s h, tsimshian, z u n i, maidu, p
o-m o, y u m a och p i m.a, de sistn. besläktade med
naua, alltså med aztekerna. Det bör observeras,
att språk och kultur alls icke täcka varandra,
varför språket ej kan användas som etnografisk
indelningsgrund.
b) Mellanamerika. Liksom det finns språklig
släktskap mellan i. i s.v. Nordamerika och de
mellanamerikanska kulturfolken, finns det också
kulturella överensstämmelser. Men de mest betydande
av de mexikansk-mellanamerikanska folken ha
som bekant nått en mycket hög kulturnivå, ja, i
mångt och mycket den högsta i Amerika.
Härifrån ha kulturella impulser utgått, som sträckt
sina verkningar vida. Många forskare anse, att
vi här, mellan den n. och den s. kontinenten, ha att
söka själva källan till all högre indiankultur och
att åkerbruk, keramik och vävnadskonst o.a.
tidigast idkats här. Dessa kulturer kunna uppdelas
i mayas, nahuas (till vilken hörde
aztekerna), chorotegernas och c h i b c h a s (se
dessa ord). De sistn. stammarnas kultur hade sitt
huvudcentrum i n. Sydamerika, och starka
inflytelser ha därifrån gjort sig gällande. Högst stodo
naua och maya, vilka f.ö. påverkade varandra
ömsesidigt. Dessa folk hade en fast organisation,
uppförde palats och tempelpyramider. I fråga om
konst (stenskulptur), metallbearbetning, vävning
och keramik hade de nått långt. Ett intensivt
åkerbruk bedrevs med konstbevattning,
terrassering och gödsling. Religionen utmärktes av en
stor gudavärld och offerkult. Ett organiserat
prästerskap fanns, man hade bildskrift och ett
märkligt kalendersystem. (Se betr, kulturen bl.a. även
Huaxteker, Chichimeker, Tolteker, Totonaker, Za-
poteker, Mixteker.) Azteker och maya äro icke
utdöda, deras efterkommande kunna beräknas till
resp. 1 3/4 och i V4 mill. Av språkfamiljer
märkas utom de ovan nämnda fyra
huvudgrupperna chichimeker, otomi, tarasker, totonaker, mixe,
zoque, mixteker, tsapoteker o.a.
c) Sydamerika. De sydamerikanska
kulturfolken påträffas i höglandet i v. Deras kultur
skildras under uppslagsorden Chibcha, Aymara, Inka
och Quichua samt Bolivia, Chile och Peru. Längst
i kultur nådde de peruanska folken, vilkas
byggnadskonst (även stenbyggnader), keramik,
vävnadskonst och metallbearbetning, liksom deras
högtstående religion och utmärkta organisation
(inkas äro i detta avseende ouppnådda) närma
dem till den höjd, på vilken azteker och maya
stodo. De andinska folken höllo husdjur, ss.
marsvin, en ank-art samt lama-djuret, däremot ej
kalkonen som i Nordamerika. I kulten ingingo offer,
bön och bikt. Den andinska kulturen i
Sydamerika har sträckt sitt inflytande mycket längre än till
de kulturbärande folkens politiska intressesfärer.
— De sydamerikanska naturfolken kunna
icke lika lätt uppdelas i kulturprovinser efter
näringar och kulturella överensstämmelser i övrigt
som Nordamerikas. Folken inom ett ofantligt
område, Amazonas, Guayana, Venezuela och
Colombia, måste här sammanfattas till en grupp, som
kan kallas urskogsområdets och de
nordliga savannernas folk. De grunda
sitt näringsliv på åkerbruk, om också jakt och fiske
mångenstädes spela en betydande roll. Keramik,
flätnings- och vävnadskonst äro ofta högt
utvecklade. Stammarna inom det tropiska skogsområdet
ha, trots olikartat ursprung, småningom fått en
viss enhetlig kulturell prägel. Kulturväxten
man-dioka har här dominerande betydelse, men även
majs, sötpotatis, jordnötter, bönor, peppar och
bananer odlas. — Åkerbruksredskapet är
överallt grävkäppen, odlingssättet svedjebruk. — Av
mandioka och majs beredas de viktigaste
rusdryckerna, bland narkotika märkas tobak, parica och
koka, som i de andinska kulturerna spelade stor
roll. Hängmattan av bast el. bomull är den
vanliga bädden. Spjälställningar tjäna som hyllor (i
kallare trakter även som bädd), och pallar tillhöra
husgerådet. Lerkärlen smyckas ofta med målning.
Kalebass-skal användas mycket som kärl. Fiske
bedrives ivrigt enl. olika metoder: med pil och
båge, ljuster, håvar, nät, ryssjor el. inhägnader,
varjämte fiskevattnet ofta förgiftas. Jakten är ej
så viktig. Den bedrives ofta med hjälp av hundar.
Jaktvapen är bågen el. biåsröret. Blåsrörspilarna
förgiftas. Beryktat är särsk. curare-giftet. Utom
vegetabiliska gifter förekomma särsk. västerut
ani-maliska. Snaror och fällor av flera slag användas
vid jakt såväl som vid fiske. Enda husdjur var
urspr. hunden, numera äro också höns vanliga. I
krig användas utom bågen även lans, klubba och
dolk. Krigen bestå av en serie överfall, varvid
ofta troféer, t.ex. de fallnas huvuden, tagas.
Byarna befästes förr, särsk. i n., med kaktushäckar,
palissader, planterade, taggiga träd el. gravar.
Gasangrepp gjordes med hjälp av den stickande röken
från peppar. Som jordbrukare äro i. bofasta.
Byarna äro sällan stora, men bostäderna ofta
flerfamiljshus*, t.ex. maloka, ett stort sadeltak, direkt
— 247 —
— 248 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
