Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indien - Geologi och terrängformer - Klimat - Växtvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIEN
sträcker sig en smal kustslätt, som först längst
i n., vid Cambaybukten, vidgar sig och får en
bredd av 50—100 km, i det att den här utbyggts
av Taptis och Narbadas deltan. V. om dem
utbreder sig halvön Kathiawars låga, kristalliniska
platå. I motsats till den v. kusten, som n. om Goa
kallas Konkan och s. därom Malabarkusten, har
den ö. kustslätten, Koromandelkusten, en bredd
av 30—100 km. över densamma reser sig i
bakgrunden Dekkan-platåns ö. rand, ö. Ghats. Den
har lägre medelhöjd än V. Ghats, emedan hela
platån lutar åt ö. På grund härav avvattnas
nästan hela Dekkan österut, och på ö. kusten
utmynna därför dess stora floder, Mahanadi,
Godavari, Kistna och Coleroon. Deras vida
dalgångar ha uppdelat ö. Ghats i fristående
höjd-partier, och vid sina mynningar ha de utbyggt
vidsträckta deltan, som betydligt vidgat
kustslätten. Godavaris, Kistnas och Coleroons deltan
äro de största, vartdera på mer än 2,000 km2.
Det nordindiska slättlandet och H
i-m a 1 a y a ha mycket sent blivit fastland.
Hi-malaya-zonen utgör en del av den gamla
geo-synklinalen mellan Gondwana- och
Angarakonti-nenterna, och området täcktes länge av
Tethys-havet. När Himalayas bergskedjesystem bildades
genom huvudsaki. tertiär veckning, böjdes
platålandets nordrand ned och sköts delvis in under
bergskedjan, och en havsarm uppkom mellan det
sydindiska platålandet och foten av Himalaya;
det nordindiska el. indo-gangetiska bäckenet, vars
fundament alltså utgöres av platålandets nordrand,
bildades. I bäckenet avsatte bergsfloderna
ofantliga sedimentmassor, så att havsarmen redan vid
slutet av miocentiden var igenfylld. Sedan ha
istidens och de recenta floderna avsatt nya lager, så
att slättlandets sedimentpacke nu är oerhört
mäktig. De äldre lagren utgöras av mäktiga lerlager,
ofta växellagrade med sand. De recenta
sedimenten bestå av grus närmast bergen, av slam i
deltaområdena och av sand, mer el. mindre blandad
med lera, på själva slätterna. Den stora
ojämnheten i deras bördighet beror på att halten av
finjord är mycket växlande. De nordindiska
slätterna dräneras genom de tre stora flodsystemen
Indus, Ganges och Brahmaputra. Vattendelaren
mellan Indus och Ganges ligger endast något
över 200 m ö.h. N.ö. om Ganges-Brahmaputras
väldiga delta ligga Khasibergen (Khasi Hills)
som en lössprängd rest av Gondwanakontinenten;
högsta punkten, Shillong, når 1,963 m ö.h.
Sänkan mellan Khasibergen och Himalaya
genomströmmas av Brahmaputra, som här ofta ändrar
sitt lopp. Landskapet är sumpigt och osunt. Av
ö. Himalaya tillhör blott det lilla landskapet
Sikkim I., beläget mellan de båda självständiga
rikena Nepal och Bhutan. Däremot ligger v.
Himalayas såväl ytter- som kärnzon inom L, till
vilket även höra stora delar av Karakorum.
Orsakerna härtill äro huvudsaki. att söka däri, att
Indus-systemets dalar genombryta de yttre
kedjorna och erbjuda bekväma kommunikationsleder
till berglandets inre bäckenlandskap Kashmir och
Ladakh. Se även Himalaya. J.F.
Klimat. Främre I. har ett utpräglat
monsun-klimat med en regn- och en torrperiod (jfr
kartor vid Asien, sp. 507 ff.). Den förra infaller
SU 14. _ 257 —
9 — Red. avsl. 14/n 49.
Tab. I. Medeltemperatur.
Kallaste mån. Varmaste mån.
Darjeeling .... 2,255 m.ö.h. 4,5 (jan.) 16,4 (juli)
Simla ....... 2,160 ,, 3,8 ( ,, ) 19,4 (juni)
Jacobabad .... 57 „ 14,1 ( „ ) 36,5 ( „ )
Multan .......... 9 ,, 13,1 ( „ ) 34,9 ( „ )
Agra .......... 169 „ 15,8 ( „ ) 34,4 (maj)
Allahabad .... 94 „ 15,3 ( ,, ) 33,6 ( „ )
Calcutta ........ 6 ,, 18,4 ( ,, ) 29,8 ( ,, )
Bombay ......... 11 „ 23,6 ( „ ) 29,2 ( „ )
Nagpur ........ 312 „ 19,5 (dec.) 34,7 ( „ )
Madras .......... 3 ,, 24,1 (jan.) 31,5 ( ,, )
Bangalore .... 920 ,, 19,7 (dec.) 27,6 (april)
Tab. 2. Nederbördsmängd i mm.
Torrtid Regntid Äret
Bombay .......... 77 (okt.—maj) 1,803 (juni—sept.) 1,880
Mahabuleshwar 123 (nov.—maj) 6,684 (juni—-okt.) 6,807
Mangalore .... 123 (nov.—april) 3,175 (maj—okt.) 3,298
Madras ......... 156 (jan.—juni) 1,087 (juli—dec.) 1,243
Poona ............ 88 (nov.—maj) I 630 (juni—okt.) 718
Calcutta ......। 125 (nov.—april) 1,419 (maj—okt.) 1,544
Benares .......j 75 (okt.—maj) I 907 (juni—sept.) 982
Lahore ........I 133 (okt.—maj) | 393 (juni—sept.) 5261
på sommaren i samband med s.v.-monsunen, den
senare på vintern, då den torra n.ö.-monsunen
blåser. S.v.-monsunen är i allmänhet starkare än
n.ö.-monsunen. I de sydligaste delarna börjar
regnperioden under sista veckan av maj, i
trakten av Bombay under första veckan av juni.
Den når sin max. styrka i juli och aug. och slutar
i allm. under okt. Månadssummorna i mm för t.ex.
Mahabuleshwar (maj 35, juni 1,208, juli 2,680, aug.
1,843, sept. 812 och okt. 141) visa regnperiodens
intensitet och den skarpa övergången mellan
regn- och torrtid. Terrängförhållandena ha en
oerhört stor betydelse för nederbördsintensiteten. De
största regnmängderna förekomma på de sidor
av kustbergen, som ligga utsatta för
s.v.-monsunen. V. Ghats har sålunda på sina håll en
normal årsmängd av 6,000—7,000 mm.
Monsu-nen avlämnar där större delen av sin fuktighet,
och den innanför belägna Dekkanplatån har
endast 700—800 mm. Ett annat regnmax. finns på
sydsidan av Khasibergen. Här ligger jordklotets
regnrikaste plats, Cherrapunji, med en normal
årsmängd av 11,626 mm. De regnfattigaste
delarna av I. finner man i n.v., där områdena ö.
om nedre Indus ha ett nästan ökenartat klimat.
Det förekommer år, då intet regn faller där.
Den årliga variationen i monsunregnen är
mycket stor och blir därmed en avgörande faktor
för folkförsörjningen. Otillräcklig nederbörd har
flera gånger medfört missväxt och svår
hungersnöd. — Vad temperaturförhållandena beträffar,
kan torrperioden delas i en kall och en varm
period. Den förra omfattar i allm. mån. nov.—
febr., den senare mars—juni. Vid regnperiodens
inträde sjunker medeltemp. några grader och håller
sig sedan täml. konstant, så länge denna period
varar. I största delen av I. är jan. den kallaste mån.
Varmast är april s. om lat. 130, maj mellan 13
och 230 och juni n. om 230. A.H.M.
Växtvärld. I:s växtvärld tillhör övervägande
den tropiska zonen (jfr karta vid Asien, sp. 514).
Endast Himalaya når upp i den tempererade
klimatzonen. Vid en höjd av o. 1,500 m ö.h. avlösas
de subtropiska skogarna av tempererade skogar, i
— 258 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
