Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indien - Växtvärld - Djurvärld - Befolkning och bebyggelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIEN
vilka jämte sommargröna lövträd barrträden
intaga en betydande plats. De sistn. ha sin största
utbredning i n.v. Himalaya. Viktigast är
himalaya-cedern mellan 1,500 och 2,500 m ö.h. I
samma höjdzon förekommer även en tallart, Pinus
exceVsa. I högre lägen, intill c:a 3,000 m ö.h.,
växa gran och silvergran (PiFea Morin’da, Ab’ies
Pindrow). Redan i den subtropiska höjdzonen
anträffas Pinus longifol’ia- Även i den tropiska
zonen är skogen den dominerande
vegetations-typen, ehuru den mångenstädes fått vika för
odlingen, framför allt i det tättbefolkade
slättlandet kring Ganges. Grässlätter förekomma
sparsamt. Större utbredning ha öknen och halvöknen,
företrädesvis i n.v. och s. I. Skogarnas
utbredning och utdanande ha väsentligen bestämts av
nederbördens mängd och fördelning på årstiderna.
Där nederbörden är rikligast (över 2,000 mm)
och ingen utpräglad torrtid råder, erhålles den
yppigaste skogstypen, den tropiska regnskogen
(Malabarkusten, ö. Bengalen och Assam). Den
kännetecknas av ett stort antal städse gröna
trädslag, växande i intim blandning, i vilken en
ört-flora av lianer och epifyter frodas. Viktigare från
ekonomisk synpunkt är emellertid monsunskogen,
vars utbredning också är störst. Den intar större
delen av Främre Indien nedanför Himalaya.
Nederbörden går här ner till 800 å 1,000 mm och är
fördelad på regntid och torrtid, beroende på
sydvästmonsunens inflytande, i det att denna, då
den är som mäktigast (juni—okt.), även når
dessa torrare trakter. Antalet trädslag är mindre,
men åtskilliga av dessa ha ett gott virke, och ett
och annat förekommer beståndsbildande, vilket
underlättar exploateringen. Viktigast äro teakträdet
och salträdet i n. I. Där nederbörden blir
knappare, vidtager den torftigt utbildade, glesställda och
lågvuxna törnskogen, som kännetecknas av
töm-försedda träd och buskar med en även i
övrigt starkt xerofil karaktär. I sin tur får denna
lämna plats för buskvegetation el. halvöken, där
nederbörden går under c:a 500 mm. — Bambu
förekommer särsk. i nederbördsrikare områden,
och kokospalmen ger ett karakteristiskt inslag
åt kusttrakternas vegetation. Vilda arter av
bananer samt ett flertal kryddväxter förtjäna även
nämnas. T.Sft.
Djurvärld. I. bildar en särskild underregion
inom den orientaliska regionen (jfr karta vid
Djurgeografi). I faunan, som trots folktätheten är
mycket rik, ingå flera afrikanska och
centralasiatiska former, särsk. bland rovdjur och
hovdjur. Apor, framför allt smalapor, äro vanliga,
och även halvaporna äro representerade
(lorier-na). Bland de talrika rovdjuren må nämnas
lejonet, som numera endast förekommer i
Guj-arat, leoparden, tigern, geparden, ökenlon,
hyenan, dholon (Dekkans vilda hund), kragbjörnen
och den över hela I. utbredda läppbjörnen.
Elefanten har en vid utbredning inom
skogsområdena och spelar även som tam en stor roll. Av
övriga hovdjur märkas sambarhjort, axishjort,
gaseller, nilgau, bufflar och vildsvin. I Ganges
finnes en floddelfin. Den rika fågelfaunan uppvisar
anmärkningsvärda särdrag, papegojor och
hönsfåglar äro dock vanliga. Även kräldjuren äro rikt
representerade, i floderna finnas två
krokodilar
ter och i Ganges gavialen. Av de talrika giftiga
ormarna, som årl. kräva många dödsoffer, äro
särsk. glasögonormarna fruktade. H.Bn.
Befolkning och bebyggelse. Befolkningens e
t-n i s k a struktur har väsentligen bestämts av de
tre förhistoriska invandringsvågor, som fört
dra-vidiska, munda- och indoeuropeiska folkelement
till I. Genom blandning med ett (el. flera)
inhemska folk uppstod den folkbild, som alltjämt
är förhärskande i I. och som endast delvis
modifierats genom de talrika folkinvandringar, som ägt
rum i historisk tid. Genom blandning mellan å
ena sidan ursprungliga folkelement, å andra
sidan de tre stora förhistoriska folktillskotten och
de modifikationer dessa folkblandningar erhållit
genom i historisk tid försiggångna invandringar,
har i I. uppstått den kanske starkaste
rasblandning, som finns på jorden, och det är mycket
svårt att ge en någorlunda exakt sammanfattande
bild av I:s nuv. etniska karaktär. Mycket tydligt
är dock, att ju längre mot s. man kommer, desto
mörkare blir folkets hudfärg, samtidigt som den
materiella och andliga kulturen blir lägre. På
såväl det religiösa som det sociala området visa
dessa mörkhyade folk så många primitiva drag,
att man har anledning att i dem söka I:s äldsta
nu levande befolkning. Mycket tyder på att de
tidigare haft en långt större utbredning, men de
bebo nu till största delen Dekkan-halvön och
utgöra huvuddelen av de s.k. dravidafolken (jfr
Dravida). Större delen av dem livnära sig av
ganska primitivt bedrivet jordbruk, som
lantarbetare, på teplantager, vid väganläggningar o.d.
I n.v. I. med centrum i Rajputana och Punjab
bo folk av en helt annan typ. De ha ljus
hudfärg, äro långskalliga och ha smal, rak näsa. De
kallas indoarier, och allt tyder på att de äro ett
senare invandrat folk, som på sin vandring mot
s.ö. undanträngt de mörkare draviderna, och att
det är de, som, antagl. på redan existerande
kulturelement, skapat I:s höga kultur. Där
indo-arierna och draviderna mötts, har ett biandfolk
uppstått, ario-dravider, som äro det dominerande
folkslaget inom Ganges-dalen från ö. Punjab till
s. Bihar. De högre skikten inom detta biandfolk
visa större släktskap med indoarierna än med
draviderna, medan det hos de lägre folkskikten
är tvärtom. Det vill synas, som om denna
rasskillnad har medverkat till utvecklingen av
kastväsendet, som just i dessa trakter är särsk.
differentierat. Senare än indoarierna har från n.v.
invandrat ett annat folkslag, som trängt ned längs
Dekkans västkust till Coorg i s. De ha
uppblandats med draviderna till en skyto-dravidisk
folktyp, som till skillnad från indoarierna är
kortskallig. I de n.v. gränstrakterna bo folk av iransk
typ, medellånga människor med smal, kraftig
näsa, och från ö. ha mongoloida folk trängt in
och blandat sig med draviderna till en
mongolo-dravidisk typ. Rent mongoloida folk finnas endast
i Himalaya och i gränstrakterna mot Burma.
Det indiska ordet för kast låter förmoda, att
kastväsendet har sin rot i rasolikheter, men
det är mycket svårt att framlägga säkra bevis för
kastväsendets ursprung. En del kaster kunna
definieras som en samling av familjer, som bära
samma namn och som i allm. äro förbundna in-
— 259 —
— 260 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
