Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Induliner - Indult - Indultfrist - Indunstning - In duplo - Induration - Indus el. Sindh - Indusium - Induskulturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSKULTUREN
indulinerna) användas för färgning av med
tan-nin betad bomull, de vattenlösliga för färgning
av ylle och siden. Spritindulinerna kunna också
göras vattenlösliga med hjälp av acetin
(ättik-syreglycerinester) för färgning och tryckning på
bomull. En dyl. i. är a c e t i n b 1 å 11. [Lj.]El.
Indult’, jur., se Moratorium.
Indultfrist, folkr., se Délai de faveur.
Indunstning, kem., se Avdunstning.
In duplo (lat.), i två exemplar.
Induratio’n, med., se Förhårdnad.
Indus el. S i n d h (av sanskr. Sindhu), n.v.
Indiens huvudflod, rinner upp på c:a 5,100 m höjd
ö.h. i Transhimalaya, c:a 100 km n. om
Mana-sarowar-sjön. Sedan den upptagit Gartang
(Gar-tok), följer I. den längsdal, som skiljer
Transhimalaya från Himalaya*. Strax innan I. upptager
Gilgit från h., vänder floden mot s. och passerar
genom Himalayas kedjor i ända till 3,000 m djupa
genombrottsdalar, som torde vara äldre än åtm.
den senaste Himalaya-veckningen. Nära Attock,
338 m ö.h., där I. når huvudkedjans fot, upptas
Kabulfloden från h. Den passerar sedan
bergssystemets förkedja Salt Range i en smal klyfta
och når den n. indiska slätten på 202 m ö.h. Här
blir fallhöjden blott 0,22 m pr km, medan den från
I:s källa till Attock är 4 ä 5 m pr km. Vid
Mithankot upptar I. sin största biflod P a n j n a d
(Punjnad, Femfloden), som bildas genom
föreningen av Jhelum, Chenab, Ravi, Beas och
Sut-lej. Under sitt lopp över slätten förlorar I.
mycket av sin vattenmassa. Redan i närheten av
Sukkur lämnar flodarmen Nara huvudfloden och
tar vägen genom öknen Thar, där den försvinner
i sanden. Blott vid högvatten når den sin
mynning i Rann of Cutch. Först nedanför Hyderabad
börjar det egentliga deltat (8,000 km2). I:s längd
är beräknad till 3,390 km och dess flodområde till
960,000 km2. Vattenmängden är oerhört
varierande. Vid Sukkur växlar den mellan 500 m3/sek
under vintern och 30,000 vid snösmältningen i
bergen och monsunregnen under sommaren.
Slam-mängden är oerhörd: i medeltal 2,500 och vid
högvatten 4,500 g pr m3. Flodbottnen höjes på stora
sträckor genom avlagring. För att förekomma
förödande översvämningar har man därför måst
omgiva flodbädden med dammbyggnader. Oaktat
den stora slamtransporten tillväxer deltat icke
nämnvärt. Om sommaren översvämmas det helt
av högvattnet, på gr. av att den starka
s.v.-mon-sunen hindrar flodvattnet att flyta ut i havet.
Dessutom sätter tidvattenvågen från havet stora
delar av deltat under vatten. Vid monsunens
upphörande rusa de i deltaarmarna magasinerade
vattenmassorna ut i havet och svämma ut det
medförda materialet till deltats kanter, varifrån
det föres vidare av havsströmmarna. Den starka
växlingen i vattenmängden och de härav och av
den stora slammängden framkallade täta
förändringarna i deltaarmarna och flodloppet göra I.
föga användbar som samfärdsled. Dock är floden
segelbar under en stor del av året till Dera
Ismail Khan, d.v.s. nästan ända till berglandets
fot. Så mycket större betydelse har floden för
jordbruket. Sedan gammalt har man använt dess
många armar till den i detta klimat för jordbruket
nödvändiga konstbevattningen. Engelsmännen ha
rationaliserat och vidgat det gamla
bevattningssystemet. 1945—46 konstbevattnades i Punjab
mera än 74,000 km2. Den 1932 invigda enorma
spärrdammen vid Sukkur (The Lloyd Barrage)
avser att möjliggöra konstbevattning av 22,000
km2 (se bild 21 å pl. vid Indien). [J.F.JS.D.
Indu’sium, en till skydd för sporgömmena
tjänande, oftast fjällik bildning hos ormbunkar och
vissa andra kärlkryptogamer (jfr Integument). I.,
vilket i regel består av ett enkelt lager celler, är
olika utbildat hos skilda familjer och släkten. —
Som i. betecknar man även den nätlika slöjan hos
svampsläktet Dictyoph’ora (se Phallaceae).
Induskulturen, benämning på den forntida
hög-kultur, som upptäckts i Indusområdet i n.v.
Indien. De första uppseendeväckande fynden
gjordes 1922 i Mohenjo-daro i prov. Sind vid mellersta
Indus. Då dessa kunde sammanställas med vissa
fynd, som tidigare gjorts i Harappa vid floden
Ravi i Punjab, igångsattes under Sir John
Marshalls ledning större undersökningar på dessa
båda platser, varvid en dittills okänd, rik och högt
utvecklad förhistorisk kultur trädde i dagen.
Härtill ha sedermera kommit utgrävningar på ett
flertal andra platser, och det är numera tydligt,
att i:s utbredningsområde varit mycket stort. Dess
gränser äro dock ännu icke kända, och som
huvudfyndplatser framstå alltjämt Mohenjo-daro och
Harappa. Jämte dessa må nämnas Chanhu-daro,
c:a 80 eng. mil s.ö. om Mohenjo-daro, där fynd
av stor vikt för den relativa tidsföljden inom
Indiens förhistoriska kulturer gjorts. — Så som
i. framträder på dessa platser, tillhör den
bronsåldern och kan genom otvetydigt indiska fynd i
Babylonien dateras till o. 2500—1600 f.Kr.
Direkta förstadier äro icke kända, men en något
äldre, besläktad kulturform har påträffats
(amri-kulturen). Sannolikt har i. samband med
tidiga metallkulturer i Persien och Mesopotamien
och har fr.o.m. o. 3000 f.Kr. utvecklats på indisk
botten, parallellt med den sumeriska högkulturen
i Babylonien.
Utgrävningarna ge en någorlunda klar bild av
den materiella kulturens höga standard. Såväl
Harappa som Mohenjo-daro ha varit stora
städer (över 2 km2), planmässigt anlagda med raka,
rätvinkliga gator och sannolikt befästa.
Byggnadsmaterialet för murverket var bränt tegel, och
av husen, som voro uppförda i minst två
våningar, kvarstå bottenvåningarnas murar till ofta
betydande höjd. Varje hus var försett med
badrum, och spillvattnet avleddes genom
avloppskanaler i ett storstilat dräneringssystem. För vissa
huvudledningar användes överkragade valv. I
Mohenjo-daro ha de flesta utgrävda husen varit
boningshus, men man har också funnit
magasinsbyggnader, lokaler för matservering och ett antal
stora monumentalanläggningar. Av speciellt
intresse är en större badinrättning. — De rika
lösfynden bestå till största delen av vardagsföremål,
som illustrera folkets dagliga liv, verktyg,
vapen, smycken, leksaker och framför allt keramik.
Hantverksskickligheten har varit betydande. Den
bättre keramiken utmärkes av stor formrikedom,
högt uppdriven keramisk teknik och för i.
karakteristisk dekoration. Till konstverk i egentlig
— 337 —
— 338 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
