Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Infanteri - Infanteriartilleri - Infanteribrigad - Infanteriets kadettskola - Infanterihaubits - Infanteriinspektionen - Infanterikanon - Infanteriofficersskolan - Infanteripjäs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INFANTERIPJÄS
mans djup. Romarna ökade falangens
manöverförmåga genom den mera spridda
manipelord-ningen och senare kohortuppställningen, där
legionen ordnades på 3 linjer. Under nyare tidens
tidigare skeden strävade de schweiziska,
spansktyska, nederländska och svenska systemen att
genom inbördes ordnande av musketerare och
pikenerare skapa största möjliga kraft och
manöverförmåga. Strävan att bringa så många
vapen som möjligt till samtidig verkan förde till
1700-talets lineartaktik. Under de napoleonska
krigen förberedde skyttesvärmar anfallsstöten,
som utfördes av täta och djupa kolonner. Fram
mot i:a världskriget sökte i. att under eldstrid
i tunna linjer nå sådan överlägsenhet, att
fiendens motstånd bröts. Fr.o.m. början av 1 :a
världskriget har i. på gr. av eldverkan tvingats
att uppträda starkt bredd- och djupgrupperat.
Mot slutet av 2:a världskriget har dock i.
övergått till ett lineärt uppträdande omedelbart före
och under inbrytningen, då det ofta går fram
under s.k. eldmarsch, varvid det kräves, att så
många vapen som möjligt verka mot fienden i
nedhållande syfte. [E.O.B.1S.E.B.
Infanteriartilleri benämnes sådant art., som
organisatoriskt ingår i inf.-förband. Jfr
Infanteripjäs.
Infanteribrigad, se Brigad.
Infanteriets kadettskola, se Kadettskolor.
Infanterihaubits, se Infanteripjäs.
Infanteriinspektionen, militär myndighet under
infanteriinspektören, organiserad enl.
1914 års härordning. Jämlikt 1942 års
försvarsbeslut omorganiserades I. till en inf.- och
kav.-avd., ingående i Arméinspektionen. Denna avd.
ingår sedan 1948 i Arméstaben. Sedan 1949
sorterar kavalleriet under pansarinspektören,
varför avd. nu benämnes inf.-avd.
Infanteriinspektören ansvarar närmast för inf:s organisation,
utrustning och utbildning.
Infanterikanon, se Infanteripjäs.
Infanteriofficersskolan, se
Truppslagsofficers-skolor.
Infanteripjäs, vapen, som har karaktären av
artilleripjäs* men som är organisatoriskt förenat
med inf. Redan under 1 :a världskriget användes
i., som tack vare god framkomlighet kunde följa
inf. på slagfältet och understödja det genom
direkt eld. De kännetecknades av ringa vikt, låg
Fig. 1. Tysk 75 mm infanterihaubits.
Fig. 2—3. Amerikansk 105
mm stormhaubits och tysk
88 mm stormkanon
(”Jagdpanther”).
eldhöjd och begränsad
skottvidd. Förbättrade
pjäskonstruktioner
fram-kommo under
mellankrigstiden, varvid två
olika pjästyper utvecklades,
näml, infanterihaubitsen
och infanterikanonen.
Till i. bruka ibland
även granatkastare*
räknas.
Infanteri-haubitserna (fig. 1)
hade 7,5—15 cm kaliber,
c:a 5 km skottvidd och
300 å 400 m/sek.
utgångs-hastighet och voro främst
avsedda för
sönderskjut-ning av värn och
skyddsrum och för
nedkämpan-de av levande mål. I
n-f anterikanonerna
hade lägre kaliber (20—47 mm) och högre
ut-gångshastighet (800 m/sek). De voro avsedda i
första hand för bekämpning av stridsvagnar. För
dessa pjäser blev benämningen
pansarvärns-kanon allt vanligare.
Vid början av 2:a världskriget voro
infanteri-haubitserna hästanspända el. drogos av bil el.
traktor. Krav på ökad rörlighet och skydd
medförde, att pjäserna inbyggdes i mer el. mindre
öppna, pansrade, självgående lavettage och
benämndes stormhaubits el.
stormartilleri (fig. 2). Fordonet jämte pjäs benämnas
stormartillerivagn (sv. förk. sav).
Stormhaubit-sernas kaliber är 105—150 mm, fordonsvikten 10
—70 t och höjdriktfältet högst 200—250. Senare
infördes även helt täckta, mera
stridsvagnsliknan-de stormartillerivagnar. De hade till skillnad från
stridsvagnarna begränsat sidriktfält och saknade
torn. Pansarvärnskanonerna genomgingo en
liknande utveckling, som resulterade i s t o r m k
a-n o n e r (fig. 3), även kallade
pansarvärnskano-nonvagnar (sv. förk. pvkv).
Pansarvärnskano-nernas kaliber ökades under kriget från 20—47
mm till 47—120 mm för att möjliggöra
genomslag i stridsvagnarna, vilkas pansartjocklek
ökades väsentligt under kriget. Efter 2:a
världskriget ha i den amerikanska infanterifördelningen
infanterihaubitser och pansarvärnskanoner ersatts
med tunga stridsvagnar. — Mot slutet av 2:a
världskriget infördes rekylfria
infanterikanoner. I den amerikanska
infanterifördelningen förekomma t.ex. ett stort
antal sådana
(bak-blåsningsvapen,
fig. 4). Dessa
vapen äro
utrustade med
pansarspränggranater,
varigenom
verkan
kan
erhållas även mot
tjockt pansar,
trots att pjäserna
ha låg
utgångs-hastighet. Gr G.
Fig. 4. Amerikanska 75 mm
rekylfria infanterikanoner.
— 369 —
— 370 —•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
