Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Infanteriregemente - Infanteriskjutskolan (InfSS) - Infanterisköldar - Infantes de Lara, Los - Infantil - Infantilism - Infantil sadism - Infantinna - Infantofagi - Infarkt - Infartsort - Infartssignal - In favorem - Infektera - Infektion - Infektionsmjälte - Infektionssjukdomar - Infektiös - Infektiös anemi - Infektiös mononukleos, infektiös körtelfeber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INFANTERIREGEMENTE
Infanteriregemente, se Infanteri och Regemente.
— Ang. beteckningar, namn och förläggningsorter
för svenska i. se Arméns regementen och kårer.
Infanteriskjutskolan (InfSS) grundades 1855 och
är sedan 1876 förlagd till Rosersberg. I.
lyder närmast under infanteriinspektören. Den har
till uppgift att meddela undervisning om inf:s
teknik, utbildningsmetodik och taktiska
användning, ävensom i fråga om samverkan mellan
arméns truppslag samt i skyddstjänst. Vid
skolan pågår därjämte en omfattande
infanteris-tisk försöksverksamhet. Till skolan äro f.n.
förlagda Infanteriofficersskolan och
Kavalleriofficers-skolan (se Truppslagsofficersskolor). S.E.B.
Infanterisköldar, avsedda att skydda enskilda
infanterister mot gevärskulor och skrot, ha
använts under ställningskrig, särsk. under i:a
världskriget.
Infan’tes de Lara, Los i., litt., se Lara.
Infanti’1 (av lat. i’nfans, barn), mycket
outvecklad el. barnslig.
Infantilism’ betecknar i medicinskt språkbruk
en övergående el. — oftast — bestående
utvecklingsrubbning, karakteriserad av mer el. mindre
framträdande, kvardröjande ”barnsliga”
(infantila) drag. I diagnosen ingår således 1)
efterblivenhet i längd och vikt, 2) kvarstående
barnsliga kroppsproportioner, 3) bristande sexuell
omvandling under pubertetsåren och 4) hämmad
psykisk utveckling med barnsliga drag i
uppfattning och reaktioner. Emellertid behöva ej alla
dessa drag finnas, för att diagnosen skall sättas.
Man har således t.ex. en hypofysär form av i.,
där rent av jätteväxt (gigantism) förekommer, och
man talar ofta också om psykisk i. och avser då
endast den psykiska rubbningen, som ofta kan
förekomma hos fysiskt och sexuellt normalt
utvecklade. Vid varje användning av termen i. böra
fördenskull symtomen preciseras. — I. kan bero
på primära defekter i arvsmassan el. på senare i
barnåldern framträdande, mera isolerade
rubbningar. Vissa rubbningar i de endokrina
körtlarnas funktion leda ej sällan till i., och alltefter
den körtel, som huvudsaki. är drabbad, talar man
om t.ex. hypothyreotisk el. hypofysär i. Därvid
bör dock ihågkommas, att svår rubbning av ett
inresekretoriskt organ alltid rubbar den endokrina
balansen i dess helhet och drar de andra
endokrina körtlarna in i sjukdomsbilden. Svåra, tidigt
insättande sjukdomar i hjärta, lever och njurar
ge ofta som bisymtom en fördröjd utveckling,
en i. StS.
Infantil sadism, psykol., av S. Freud präglad
term, avseende den njutning ett barn anses kunna
känna vid utövande av grymhet.
Infantinn’a, se Infant.
Infantofagi’ (till lat. i’nfans, barn, och grek.
fa^ein, äta), en onormal hunger hos djur, varvid
modern, i allm. strax efter framfödandet, äter
upp de egna ungarna.
Infarkt’ (av lat. infarci’re, stoppa). Om en artär
tillstoppas, t.ex. genom en embolus från en
blodpropp, blir följden olika alltefter artärgrenarnas
förbindelser med närliggande kärlområden.
Finnas starka arteriella förbindelser, strömmar från
dessa, om blodcirkulationen är normal, omedelbart
blod till den tillstoppade artärens
utbredningsom
råde, och någon nämnvärd skada uppstår ej.
Finnas icke sådana förbindelser, uppkommer på
platsen en i., d.v.s. artärens utbredningsområde blir i
första hand blodtomt, anemiskt, näringstillförseln
störes, och området avdör småningom. Även om
en sparsam blodtillförsel kan ske från
omgivningarna, återställes icke cirkulationen. Den initiala
anemien har skadat kärlväggarna, varför det
tillströmmande blodet sipprar ut och genomdränker
hela infarktområdet, en blåröd, blodgenomdränkt
s.k. hemorragisk i. uppkommer. Sådana ser
man t.ex. ofta i lungorna vid hjärtfel. Är
blodtillströmningen från omgivningarna ringa el. ingen,
förblir i. blodlös, antager en grågul färgton och
kallas a n e m i s k i. Sådana äro vanliga t.ex.
i njuren. — Det infarcerade, småningom helt
avdöda området kan utläkas. Detta sker i allm.
därigenom, att från i:s randpartier en organisatorisk
vävnad, en granulationsvävnad inväxer,
sönder-smälter i., resorberar och bortför
sönderfallspro-dukterna, varefter den skrumpnar och ärrvandlas.
— Ett annat uppkomstsätt har den hemorragiska
i. i tarmarna. Den orsakas av blodpropp i
portådern. Härigenom hindras blodets avflöde från
tarmarna, samtidigt som blodtillflödet fortgår,
varav följa bristningar i tarmkärlen och en fullständig
genomdränkning av tarmväggarna med blod.
Härvid upphäves all blodcirkulation och den
infarcerade tarmen avdör. — De arteriella i. äro
otillgängliga för behandling, och sådan är ej heller
nödvändig. Behandlingen inriktas på
grundlidandet. Vid tarminfarkt kan patienten emellanåt
räddas genom ett snabbt kirurgiskt ingripande. — Se
även Hjärtsjukdomar, sp. 590 (ang. hjärtinfarkt),
och Urinsyreinfarkt. T.Hn.
Infartsort, tullv., se Tullinfartsort.
Infartssignal, se Järnväg.
In favo’rem (lat.), till (någons) behag.
Infekte’ra (av lat. infic’ere, eg. färga; besmitta),
överföra mikroorganismer från en individ till en
annan, nedsmitta.
Infektio’n (lat. inf ed tio), förhandenvaron av
smittosamma organismer hos en individ samt den
process, varigenom detta tillstånd uppkommer.
Infektionsmjälte, med., se Mjälte.
Infektionssjukdomar, sådana sjukdomar, som
förorsakas av mikroorganismer. Se Bakteriologi
och Epidemiologi.
Infektiö’s, med., smittsam.
Infektiös anemi, veter., infektionssjukdom hos
djur, tillhörande hästsläktet. I. är utbredd i ett
flertal länder och orsakas sannolikt av ett
in-sektburet virus. I Sverige är i. utbredd i vissa
områden, spec. i Norrland. Sjukdomen leder ofta
till djurens död. Sjukdomsdiagnosen ställes
genom histologisk undersökning av genom
harpu-nering uttagna leverprov. För bekämpandet av
i. ha särskilda författningar tillkommit.
Infektiös mononukleos [-å’s], infektiös
körtelfeber, en som regel godartad,
akut infektion, sannolikt orsakad av ett
virus. I. angriper nästan uteslutande individer
i •åldern 15—40 år, mest män. Den är föga
smittsam. Sjukdomen kännetecknas av feber och
ansvällning av lymfkörtlar och mjälte. Härtill
kommer i flertalet fall en affektion av svalget,
som ej sällan kan förväxlas med difteri.
Dia
— 371 —
— 372 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
