Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Influensa - Influenslinje - Influensmaskin - Influensyta - Influera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INFLUENSLINJE
i genomskärning. Det kan odlas i vävnadskultur
och i befruktat hönsägg. Det förstöres vid
upphettning till 56°, kan bevaras under längre tid i
glycerin och i intorkat tillstånd. Man skiljer på
2 olika typer av i.-virus, typ A och typ B. vilka
visa serologiska och antigena olikheter. Av stor
betydelse är dessutom, att man inom varje typ
känner till olika stammar med från varandra
avvikande egenskaper. Infektionen kan från
människan överföras till frett och till möss. Infektionen
sprides genom droppinfektion och direkt beröring.
Då mottagligheten är mycket stor och
spridningen sker snabbt, är det svårt att hindra
infektionens utbredning.
Efter en kort inkubationstid, I—3 dagar,
börjar sjukdomen plötsligt med hög feber, ofta
inledd med frysning. Patienten är påverkad,
klagar över huvudvärk och värk i muskulaturen.
Samtidigt med febern el. kort därefter kunna
vissa katarrala symtom framträda: laryngit och
bronkit med heshet och besvärlig rethosta, snuva
och inflammation av ögats bindhinna.
Cirkulationsorganen kunna starkt toxiskt påverkas, så
att t.o.m. döden kan inträda under sjukdomens
första stadium. Som tecken på den toxiska
kärlskadan kunna blödningar i hud och slemhinnor
visa sig. I okomplicerade fall varar sjukdomen
3—5 dagar, varefter temp. börjar falla och
patienten övergår i rekonvalescens, ofta långvarig
med kvarstående trötthet. Ibland förblir
emellertid temp. hög el. börjar åter stiga, efter det
feberfrihet inträtt. I dvl. fall har man att räkna
med bakteriella komplikationer, för vilka
virusinfektionen liksom banat väg. De bakterier, som
härvid komma i fråga, äro framför allt
strepto-kokker, pneumokokker och i.-baciller. De
vanligaste komplikationerna äro lunginflammationer
samt inflammationer i näsans bihålor och i
mel-lanörat. Ibland förekomma symtom från magen
och tarmkanalen (maginfluensa); under
vissa epidemier uppträda symtom från centrala
nervsystemet, mest i form av encefaliter.
Under efterförloppet äro långvariga neurasteniska
tillstånd icke ovanliga. I:s svårighetsgrad
varierar mycket, framför allt beroende på arten och
frekvensen av komplikationer. Under pandemien
1918—19 var dödligheten 2—4 %, men räknar
man blott de på sjukhus intagna med
komplikationer, var dödligheten på många ställen 30—
40 %. — överstånden infektion medför en relativt
kortvarig immunitet, som är typspecifik, d.v.s.
infektion med t.ex. typ A medför ingen
immunitet mot typ B.
Någon specifik behandling mot i. finns icke.
Sängläge, tills temp. varit normal flera dagar,
lätt kost och riklig vätsketillförsel böra
förordnas. Mot smärtorna kan något
salicylsyreprepa-rat, gärna med en liten dos kodein, användas.
En noggrann observation av patienten för att i
tid upptäcka komplikationer är nödvändig.
Varar febern vid ”influensa” mera än en vecka, är
det ant. ingen i. el. en komplicerad sådan. Mot
de bakteriella komplikationerna äro sulfapreparat
och antibiotika (penicillin, streptomycin)
verksamma. Komplikationer från öron och bihålor
kunna bli föremål för ingrepp, liksom t.ex.
varbildningar i lungsäcken. — Åtgärder till för-
hindrande av sjukdomens spridning ha som
regel visat sig fruktlösa, vilket är förståeligt med
tanke på den stora mottagligheten och
smittämnets allmänna förekomst under epidemitider.
Noggrann personlig hygien, försök att undvika
folksamlingar och kontakt med sjuka samt
bärande av skyddsmask för mun och näsa vid vård
av i.-sjuka äro dock åtgärder, som böra
vidtagas. Man har framställt vaccin mot i., och
mass-ympningar vid hotande epidemier ha företagits
på många håll, också i Sverige. Man stöter
emellertid härvid på många svårigheter. Först
måste typen av det virus fastställas, som
orsakar den aktuella infektionen, då vaccinet för att
skydda måste framställas av motsv. i.-virustyp.
Dessutom kunna inom samma virustyp, som
förut nämnts, variationer av smittämnet förekomma,
vilket ytterligare komplicerar problemet. A.F1.
2) Veter., se Rosartad influensa.
Influenslinje, hållfasthetstekn., grafisk
representation av en sådan förändring, som uppkommer
i t.ex. en balk, ett valv
man successivt förflyttar
en enhetsbelastning
parallellt med sig själv
längs balken o.s.v.
Förändringen kan avse
tillståndet ant. i det snitt,
där enhetskraften verkar,
el., vilket är det
vanligaste, tillståndet i
någon fixerad punkt.
Tillståndet kan i sin ordning
avse storleken av en
avskärningskraft, olika
slags påkänningar,
böjande moment, deformation
o.s.v. Ex. på elementärt
beräknade i. lämnas i
vid-stående diagram, som är
uppgjort för en enkel, på
två stöd upplagd balk,
varvid kraften P = 1
tänkes röra sig längs
bal
ken. Influenslinjen A representerar härvid
stödreaktionen Rx, B stödreaktionen R2, C
avskär-ningskraften i den stationära punkten x, D
böj-ningsmomentet direkt under belastningen P = 1
och E böjningsmomentet i punkten x. — De
streckade ytorna benämnas influensytor; de
ha betydelse vid beräkning av inverkan från
utbredda belastningar, t.ex. för bestämning av
gynnsammaste lastfördelning. — Förutsättningen
för att i. skola ge riktiga beräkningsresultat är,
att varje studerad förändring är proportionell
mot den verkande kraften. — Begreppet i.
uppställdes 1868 av tyskarna E. Winkler och O.
Mohr (oberoende av varandra). Själva ordet i.
infördes dock först 1873 (av tysken T.
Wey-rauch) i st.f. det dittills brukliga S pannungskurve.
— Litt.: N. Royen & O. Linton, ”Grafostatik” (i
”De tekniska vetenskaperna”, avd.
Byggnadskonst, 2:1, 1924). A.Lg.
Influensmaskin, se Elektricitetsmaskin.
Influensyta, tekn., se Influenslinje.
InflueTa (lat. influ’ere, eg. inflyta), ha inflytande
på, påverka.
— 379 —
— 380 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
