Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingemann, Bernhard Severin - Ingemar - In genere - Ingen-Housz, Jan - Ingenium - Ingeniör - Ingeniörsvetenskapsakademien (IVA) - Ingenjör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INGENJÖR
”Landsbybörnene” (1852). I:s viktigaste insats i
dansk poesi är hans lyriska dikter, framför allt
”Morgen- og Aftensange” (1837—39), musikaliska
och visionära kväden, där han från sin fritt
religiösa utgångspunkt återupplivat en hel kristen
mytkrets. Hans ”Samlede Skrifter” utkommo i 41
bd 1845—65, de självbiografiska ”B. S. I:s
Lev-netsbog” 1862 och ”Tilbageblik paa mit Liv” 1863.
De viktigare av hans arbeten äro övers, till sv.
”1. og Atterbom, en Brevvexling” utgavs 1924
av K. Galster. — Litt.: H. Schwanenflügel, ’T:s
Liv og Digtning” (1886); R. Petersen, ”Mindeskrift
om B. I. S.” (1889); K. Galster, ’T:s historiske
Romaner og Digte” (1922), ”Fra Ahasverus til
Landsbybörnene” (1927); F. Rönning, ”B.I.S.” (s.å.). P.Rw.
Ingemar, mansnamn. Förleden oviss, senare
leden besläktad med isl. mærr, berömd.
In gen’ere (lat.), i allmänhet; mots. in s p
e-c i e, i synnerhet, särskilt.
Ingen-Housz [-haus], Jan, växtfysiolog (1730
—99), läkare i Holland, senare i London, 1768
livmedikus hos kejsaren av Österrike. L visade 1779,
att gröna växter urskilja om dagen syre
(deflo-gistiserad luft), om natten kolsyra (flogistisk luft)
och att icke-gröna växter, i likhet med djuren,
utveckla såväl om dagen som om natten kolsyra.
Han fann vid fortsatta undersökningar 1796, att
luftens kolsyra utgör den huvudsaki. källan till
det kol, som förefinnes i växtkroppen.
Ingen’ium [sv. utt. -je’-] (lat.), förstånd,
begåvning; även: snille.
Ingeniör, se Ingenjör.
Ingeniörsvetenskapsakademien, förk. IVA, är
ett 1919 grundat samfund, vars led. äro valda
bland personer, kända för framstående,
självständigt arbete för ingenjörsvetenskapens och
teknikens utveckling. Enl. de av K.m:t fastställda
stadgarna har I. till ändamål att befordra
teknisk-vetenskaplig forskning samt att därigenom
främja den svenska industrien och
tillvaratagandet av landets naturprodukter. L arbetar som
lärt samfund, som initiativtagare till och ledare
för forsknings- och utredningsarbeten samt
genom sin forskartjänst med distribution av
tekniskt nyhetsmaterial och tillhandahållande av
la-boratorielokaler. Som lärt samfund arbetar I.
med sammankomster, föredrag, utdelande av
belöningar och publikationer. Sammankomster
hållas regelbundet med I :s led., vilkas antal äro
högst 148, och med de 10 avd., på vilka led.
äro uppdelade. Avd. äro en för vardera av följ,
delområden: för mekanisk-tekniska,
skeppsbygg-nadstekniska, flygtekniska och värmetekniska
vetenskaper, för elektrotekniska vetenskaper, för
byggnadstekniska vetenskaper, för
kemisk-teknis-ka vetenskaper, för bergstekniska vetenskaper,
för produktions- och fabrikstekniska vetenskaper,
för teknikens grund- och gränsvetenskaper, för
skogliga, skogs- och träteknologiska vetenskaper,
för ekonomiska vetenskaper och ekonomisk
organisation och för biotekniska och därmed
sammanhörande vetenskaper. Led. övergår vid 65
års ålder till hedersled. Till i:e hedersled, kan
den väljas, som kraftigt befordrat I:s ändamål.
Vidare finnas utländska och korresponderande
led. För I:s förvaltning finns ett
förvaltningsutskott, sammansatt av ett presidium och
av
delningarnas ordf. Presidiet, som leder I :s
forsknings- och utredningsarbeten, består av preses,
två v. preses och verkst. dir., vilken bär titeln
professor, samtliga utsedda av K.m:t. I:s
publikationer äro ”IVA:s handlingar” och ”IVA:s
meddelanden”, i vilka huvudsaki. publiceras
resultaten av undersökningar, vartill I. medverkat, samt
tidskr. ”IVA” för teknisk-vetenskaplig forskning,
som utkommer med 6 nr pr år. För synnerligen
framstående teknisk gärning utdelar I. sin stora
guldmedalj samt för förtjänstfull teknisk insats
sin guldmedalj. Dessa liksom övriga
utmärkelsetecken utdelas i regel vid akad:s
högtidssamman-komst på årsdagen 24/io. I regel vartannat år
präglas till samma tillfälle en medalj till minnet av
framstående tekniker el. uppfinnare.
Inom området för forsknings- och
utredningsarbete har I. under åren gjort betydande insatser,
särsk. inom det bränsletekniska området, vilka
arbeten kulminerade under tiden för 2:a
världskriget. Senare har emellertid I. frigjort sig från
det direkta ansvaret för forskningsarbeten. Bland
uppgifter, som I. särsk. bearbetat, märkas
ickeförstörande materialprovning, korrosionsskydd,
torvens tillgodogörande, gengas, inhemska
flytande bränslen. För många frågor arbeta komittéer
under I:s hägn, ss. korrosionsnämnden,
köldbe-handlingskommittén, svetskommissionen,
trans-portforskningskommissionen och
åskkommissio-nen. I. har genom initiativ och stöd verksamt
bidragit till Tekniska museets skapande. — I:s
upp-lysningstjänst insamlar och distribuerar tekniskt
nyhetsmaterial, särsk. gällande mätmetoder,
instrument och laboratorier. I. har arbetat på att
skaffa Sverige teknisk representation i
anknytning till beskickningarna i utlandet och har i
USA en anställd representant, som bl.a. insamlar
material för nyhetstjänsten. Med hjälp av avd.
Forskarnas kontaktorgan* (FKO) kan för varje
fråga nås representanter för intresserade inom
landets vetenskapliga inst. för distribution av
upplysningar el. för kallelser till konferenser. I
IV A:s försöksstation, Stockholm, ett
laboratorium med möjligheter till försök i halvstor
skala och med gemensam verkstad o.a.
servisavdelningar, ställer I. laboratorielokaler och viss
service till förfogande åt större och mindre
forskningsgrupper. Under 1950 uppföres en andra
laboratoriebyggnad för stationens räkning. — I.
finansieras dels av avkastningen från fonder, dels
av statsbidrag och dels av direkta bidrag från ett
antal industriföretag. Därjämte erhålles bidrag
för särskilda uppgifter. — Initiativtagare till I.
var kommerserådet Axel F. Enström, som
tjänstgjorde som I:s verkst. dir. t.o.m. 1940, då han
efterträddes av prof. Edy Velander. G.Lj.
IngenjöT [-Jen-] (fra. ingénieur, urspr.
maskinbyggare; av mlat. ingen’ium, maskin, eg.
sinnrikt verktyg), tekniskt-teoretiskt utbildad
person, vars arbetsuppgifter helt el. delvis avse
byggnadsteknik, industriell el. industribetonad
verksamhet. — Ordet i. kan beläggas från början
av 1500-talet (Italien och Spanien) och avsåg då
spec. militärbyggmästare och konstruktörer av
krigsmateriel. Först ett par årh. senare började
ett civilt i.-yrke att framträda vid sidan av det
militära, närmast i samband med den
industritek
— 393 —
— 394 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
