Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inkomstskatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INKOMSTSKATT
skattetagare reduceras med inkomstens storlek.
Härigenom skärpes skatteprogressionen. Det
skattefria avdraget brukar graderas efter dyrort samt
särskilda avdrag medges för familjemedl. (jfr
Familjebeskattning). I st.f. att avdrag medges
från den skattepliktiga inkomsten, kan avdrag
ske direkt från skatten; något liknande innebära
de svenska barnbidragen. Vid i. på juridiska
personer medges av naturliga skäl intet avdrag för
existensminimum. — När i. införts, ha de i regel
omedelbart gjorts progressiva; ja, man kan säga,
att svårigheten att göra de gamla
avkastningsskatterna progressiva varit ett motiv för i. De
argument, som finansteoretiker tidigare anfört
mot progressiv beskattning, ss. att denna straffade
arbetsamhet och företagsamhet samt innebar en
egendomskonfiskation, voro redan förlegade, när i.
infördes. Progressionen har motiverats med att
den var erforderlig för att motverka
konsumtions-skatternas degressiva fördelning samt med att den
erfordrades, för att olika stora inkomsttagare
skulle känna ett lika tungt skatteoffer. Någon
vägledning ang. hur stark progressionen skall
vara, kan ej erhållas ur sådana argument, utan
detta blir beroende av den politiska kampen om
inkomstfördelningen, varvid hänsyn dock även får
tas till beskattningens inflytande på näringslivet.
Progressionen kan, som nu är fallet i Sverige,
ernås genom en enda progressiv tariff. Man kan
också, som i England och USA, ha dels en
grundskatt med proportionell tariff, som dock
blir progressiv, el. rättare sagt degressiv, genom
det skattefria grundavdraget, dels också en
progressiv tilläggsskatt. Samma system tillämpades
i Sverige t.o.m. 1947, med den skillnaden att även
grundskatten var progressiv. Denna var avsedd
att vara rörlig, medan tilläggsskatten var fast.
— I:s stora smidighet, när det gäller att fördela
skattebördan mellan olika stora inkomsttagare el.
mellan familjeförsörjare och ensamstående, samt
lättheten att höja el. sänka den efter växlande
utgiftsbehov har gjort den till den dominerande
skatteformen. I. har dock även väsentliga
nackdelar. Kostnaderna för kontroll och uppbörd äro
stora — i Sverige överstiga de sannolikt 40 mkr
—, vartill kommer det arbete den enskilde har
med deklaration, skatteuppgifter, skatteprocesser
o.d. Ingen kontroll kan hindra skattebedrägerier,
som ej blott minska skattens avkastning utan även
undergräva det allmänna rättsmedvetandet. I
Sverige anses det, att en helt riktig taxering skulle
höja det taxerade beloppet med minst 25 %.
Höga i. kunna minska lusten att ta övertidsarbete
o.d. el. på annat sätt söka förvärva extrainkomster.
Läggas de på företag, kunna de göra dessa mindre
intresserade av rationaliseringar och utvidgningar,
då vinsten härav till stor del går till det allmänna,
samt beröva företagen de för investeringar
erforderliga medlen. Av betydelse är härvid mindre
den genomsnittliga beskattningen på en enskild
person el. ett företag än den skatteprocent, som
åvilar en inkomstökning, den s.k.
marginalskatten.
I Sverige erlägges i. till såväl stat som
kommun. Den statliga i. är progressiv och
förbunden med en årlig förmögenhetsskatt*, den
kommunala är proportionell samt förbunden med
l en fastighetsskatt*. Den kommunala i. är dock
ej en ren i., enär inkomsten delvis beskattas i
annan kommun än hemortskommunen (jfr
nedan). Huvudförfattningen ang. den svenska i.
är likväl 1928 års kommunalskattelag, vars
bestämmelser till stor del även äro tillämpliga på
den statliga i., medan 1947 års k.f. om statlig
inkomstskatt blott ger kompletterande regler
ang. skatteskala, ortsavdrag etc. Enl.
kommunalskattelagen § 17 utgår kommunal i. för
inkomst av jordbruksfastighet o.a. fastighet,
rörelse, tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet samt
kapital. Dessa inkomstkällor uppdelas enl. § 18
i förvärvskällor, så att t.ex. varje fastighet, som
bildar en förvaltningsenhet, samt varje
självständig rörelse utgör en förvärvskälla.
Uppdelningen i förvärvskällor har bl.a. betydelse, när
det gäller att kvitta underskott mot vinster. Enl.
§ 19 skall till skattepliktig inkomst bl.a. ej
hänföras arv, gåva och giftorätt, lotterivinst, som
beskattas på annat sätt, livförsäkringar m.fl.
försäkringar, som ej utgå som en årsinkomst,
stipendier, ersättning på gr. av försäkring av
fast el. lös egendom utom i fall, där den
inkomst, som influtit, om egendomen i stället sålts,
utgjort inkomst av jordbruk, ”annan” fastighet
el. rörelse. Enl. § 20 får avdrag ske för
omkostnader för inkomstens förvärvande och
bibehållande. Avdrag får dock ej ske för lön, som
den skattskyldige utbetalar till sin hustru el. till
barn under 16 år. Är barn mellan 16 och 18
år, får avdrag blott ske, om barnet självt har
en inkomst av minst 600 kr. Vidare får avdrag
ej ske för allmänna skatter (men väl t.ex. för
motorfordonsskatt för en lastbil) el. för
amortering av skuld el. kapitalförlust. Det senare
begreppet är ganska obestämt, men man kan
som allmän regel säga, att avdrag får ske blott
för en förlust, som är mera normal för en
förvärvsverksamhet, som t.ex. att ett varulager
minskar i värde. Personliga förluster genom
eldsvåda etc. få ej avdragas. Enl. §§ 21—22
beräknas inkomst av jordbruk enl.
kontantprinci-pen. Inkomsten av försäljning av produkter
beskattas först i den mån den inflyter i form av
kontanter. Hit hör även inkomst av utarrenderat
jordbruk. Kostnader för löner, utsäde,
reparationer, anskaffande av redskap och djur m.fl.
driftsutgifter få avdragas först när utgiften ägt
rum. Avdrag får ske blott för löpande utgifter,
medan nyuppsättning av djur, ombyggnad av
fastighet o.d. räknas som en investering. Å andra
sidan beskattas endast inkomst genom
försäljning av jordbruket el. besättningen, såvida
förutsättningarna för realisationsvinst föreligga (jfr
nedan). Värdeminskningsavdrag får ske på
driftsbyggnader men ej på inventarier. Bli de senare
förslitna, får avdrag ske för inköpspriset av nya
sådana, såvida det är fråga om ersättningsköp
och ej om nyuppsättning. — Ang.
inkomstbeskattning av skogsbruk se Skogsbeskattning. —
Inkomst av ”annan fastighet”, d.v.s. i huvudsak
boningshus, kan ant. utgöras av hyra för uthyrd
lägenhet el. av värdet av hyresförmån av egen
lägenhet, § 24. Avdrag får ske för kostnader för
reparationer, avskrivningar, räntor m.fl. löpande
kostnader, som åligga fastighetsägaren i hans
— 427 —
— 428 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
