Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Insektätande växter, insektivorer, karnivorer - Insektätare - Inselafasi - Inselberg - Insel-Verlag - Insemination - Inseparabel - Inserat - Insertionsställe - Insessores - Inside information - Insidiös - Insignier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INSEKTÄTARE
kannväxter {Nepen’thes) och Cephalota’ceae
(Cepha-lo’tus). L förete särsk. med hänsyn till bladens
byggnad märkliga morfologiska och biologiska
egendomligheter, som utgöra betingelser för deras
djurfångst. Hos Drosera fastna djuren vid de
klibbiga bladen, vilka locka dem genom sitt röda,
glänsande utseende och vid retningen genom djurens
beröring långsamt sluta sig kring dem. Genom
sekret från i kanten och på översidan befintliga
körtelhår upplösas deras smältbara delar, och efter
de lösta ämnenas uppsugning breda bladen åter
ut sig. På samma sätt sker fångsten hos
Droso-phyllum, där dock bladen ej sluta sig kring bytet,
och hos Pinguicula, vars blad äga mycket små,
ofärgade körtelhår. Hos Dionaea åter fångas insekterna
därigenom att bladskivan, vilken är försedd med
tre och tre på ömse sidor om medelnerven
sittande, för beröring känsliga borst, vid retning av
dessa hastigt sluter sig kring den berörande
insekten och genom de på ytan befintliga körtlarnas
avsöndring dödar dem. I bladskivans kant finnes
en krans av tänder, som vid bladhälfternas
hop-vikning gripa in i varandra som tänderna i en
rävsax. På liknande sätt förhåller sig den i vatten
växande Aldrovanda, där bladskivan vid retning
sluter sig som skalen på en mussla. En tredje
typ representera kannväxterna, vilkas blad bära i
spetsen en kanna el. urna med snett uppåt riktat
lock, som tjänar som skydd mot regn. Genom
ofta brokiga, iögonfallande färger och teckningar
på utsidan samt genom honungsavsöndring från
kanten och insidan lockas myror o.a. smådjur in
i urnan, ur vilken vägen tillbaka är spärrad
genom nedåtriktade taggar; djuren falla ned i urnan,
så snart de beträda en där befintlig hal och glatt
s.k. glidyta, och drunkna i vattnet i urnans botten.
En liknande bladbyggnad förefinnes hos
Cephalo-tus, Sarracenia och Darlingtonia. Den i vatten
levande Utricularia slutl. bär å de kamlikt förgrenade
bladen biåslika bildningar med en elastisk klaff,
som öppnar sig inåt och genom vilken små
kräftdjur och insekter, lockade och vägledda av vid
öppningen befintliga hårbuskar, komma in och
där inom kort kvävas och upplösas. — Mängden
insekter, som i. bringa om livet, är ej ringa. Hos
ett individ av Drosophyllum med 19 blad har man
räknat rester av 233 flugor. Digestionen av
insektliken förmedlas genom enzymer i den av
växten avsöndrade vätskan. Sålunda ombildas
djurkroppens äggviteämnen till peptoner genom
pep-sin, varvid medverka likaledes i sekretet befintliga
organiska syror (äppelsyra, myrsyra m.fl.), som
ävenledes spela en roll för förhindrande av
förruttnelse. På blad av i. anbragt äggvita, kött m.m.
upplöses på samma sätt. Hos en del kannväxter
leva i kannorna maskar o.a. djurformer, vilka äro
utrustade med antienzymer och därför okänsliga
mot de äggvitelösande enzymernas verkningar. I.
äro bundna vid näringsfattig mark (vitmosskärr,
torvmossar, sandfält m.m.), där särsk. halten av
kväve och mineralsalter är ringa. I flera fall har
det visat sig, att i. genom den animaliska näring
de tillgodogöra sig huvudsaki. fylla sitt behov av
dessa oorganiska ämnen. Flera i. kunna nå
fullständig utveckling utan animalisk näring, om
ovannämnda salter tillföras deras substrat. I
närings-rikt substrat, vid stark solbelysning och livlig
assimilation uteblir hos Nepenthes bildning av
kannor. För en del i. synes pepton utgöra den
normala kvävekällan. Tack vare sin förmåga att
tillgodogöra sig ämnen ur djurkroppen kunna i. leva
på näringsfattig mark. — Litt.: F. E. Lloyd, ”The
carnivorous plants” (1932). G.
Insektätare, Insectiv’ora, den ursprungligaste
ordn. bland de högre däggdjuren, omfattar små,
högst någon el. några dm långa former, som ej
blott i sin för de flesta i. karakteristiska råttlika
kroppsform utan även i sin inre byggnad bevarat
primitiva drag. I skallen, som har liten
hjärn-kapsel och vanl. förlängt nosparti, äro således
ögonhålorna endast ofullst. avsatta från
tinninggroparna, hårda gommen och trumhålan
ofullständigt förbenade och okbågen svagt utvecklad el.
helt försvunnen. Stora hjärnan saknar fåror och
övertäcker ej lilla hjärnan. Nyckelben finnes
alltid, bäckenet är svagt utbildat, och dess hälfter
hos mullvadar och näbbmöss ej förenade i
mittlinjen. Extremiteterna äro försedda med 5 tår.
Hälgångare. Kindtänderna äro spetsknöliga, och
födan utgöres av smärre djur, framför allt
insekter och maskar. De flesta i. föra en undangömd
tillvaro på el. under marken och äro i rörelse
endast om natten. Blott några få leva i vatten el. i
träd. De första i. uppträdde under kritan, och
redan under tidig tertiär var ordn. rikt företrädd.
Ordn., som saknas i Australien och Sydamerika,
omfattar c:a 300 arter, vilka indelas i fam
spetsekorrar, snabelmöss, borstigelkottar, näbbuttrar,
snabelslidmöss, guldmullvadar, igelkottar,
näbbmöss och mullvadsdjur (se dessa ord), de tre sistn.
företrädda i Sverige. H.Bn.
Inselafasi’ (till ty. Insel, ö, och grek, afasi’a,
mållöshet), fysiol., se Ledningsafasi.
Inselberg [in’zalbärk] (ty.), restberg, se
Erosion, sp. 919.
Insel-Verlag [in’zal-färla’k], tyskt bokförlag,
grundat 1901 i Leipzig, berömt för sina
skönlitterära verk i tekniskt fulländad utstyrsel.
Inseminatio’n (till lat. se’mina, frön,
könsceller), överföring av säden till slidan vid
könsumgänge (se Sädesöverföring) el. artificiellt (se
Konstgjord sädesöverföring).
Insepara’bel (lat. insepara’bilis), oskiljbar,
oskiljaktig.
InseraT (av lat. inser’ere, infoga), meddelande
el. notis i en tidn.; insändare; förr även: annons.
Insertio’nsställe, det ställe, där en muskel fäster
sig på en skelettdel. Muskeln säges i n s e r e’r a
där. I. är i regel den rörliga punkten till olikhet
med utgångsstället, som är den fasta punkten vid
kroppens rörelser.
Insesso’res, se Sittfåglar.
Inside information [in’said infoméVføn] (eng.),
förtrolig upplysning för dem, som direkt ha med
en viss sak att skaffa.
Insidiö’s (av lat. insid’iae, försåt), försåtlig, lömsk.
Insignier [-iQ’n-] (lat. insi’gnia, av si’gnum,
tecken), plur. av i n s i g n i u m, utmärkelse- el.
vär-dighetstecken, distinktioner. — I. el. tecken, som
utmärka en persons höga ställning el. värdighet,
ha sedan urminnes tider burits hos alla folk, även
hos naturfolken i form av smycken, prydnader etc.
En furstes el. påves i. ingå i dennes
regalier*.Vissa ämbetsmän bära i. som tecken på sin värdighet,
— 479 —
— 480 —.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
