Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Insekticid - Insektivorer - Insektreflex - Insektspulver - Insektstyng - Insektätande växter, insektivorer, karnivorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INSEKTÄTANDE VÄXTER
el. utspridning av pulver, som alstra gaserna. —
Mot insekter användas följ, medel: Fruktträd
s-karbolineum sprutas på träden dels under
vintervilan för att förstöra övervintrande ägg,
larver, puppor, färdiga insekter jämte mossor och
lavar, dels tidigt på våren för att komma åt de
insekter, som ev. klarat sig undan. P a r a d
i-klorbensol användes i USA i
persikoträdsod-lingar och ortodiklorbensol mot termiter.
Zinkarsenat är ett effektivt maggift för
insekter, vilket användes under vegetationsperioden.
I USA användes mest parisergrönt
(kop-pararsenitacetat) i fruktodlingar, blyarsenat i
fruktodlingar och mot koloradoskalbaggen, k a
1-ciuma r s e n a t mot bomullsviveln. Frukt, som
behandlats med dessa giftiga arsenikpreparat, måste
efter skörden tvättas. Följ, växtpreparat, som
äro i. på gr. av de i dem befintliga, giftiga
al-kaloiderna, användas: Nikotin erhålles genom
extraktion av tobaksbladen med vatten, saluföres
som ren nikotinlösning (0,1—0,3 °/o) el. som 40 %
lösning av nikotinsulfat och sprutas på växterna
i utspädd lösning, vanl. med tillsats av såpa, som
förhöjer dess effekt. Pyrethrumpreparat
erhållas genom extraktion med klorkolväten av
blommor av Chrysan’themum (Pyreth’rum) ros’eum,
som importeras huvudsaki. från Japan.
Ex-traktet löses i alkohol el. aceton, emulgeras
medelst såpa el. löses i mineralolja. R o t
e-n o n erhålles ur derrisroten genom
extraktion med kloroform el. koltetraklorid. Extraktet
löses i vattenlösliga lösningsmedel, ss. aceton.
K v a s s i a beredes genom extraktion av
kvas-siaspån med vatten. Extraktet blandas med
såpa och utspädes med vatten. Alla dessa
växtpreparat användas för besprutning och verka som
kontaktgifter el. maggifter. D D T-p r e p a r a t*
och gammapreparat (se Gammexan)
användas var för sig el. tillsammans som
bepudrings-el. besprutningsmedel. — Som gasformiga i.
användas svaveldioxid och blåsyra. Den
förra är olämplig, då den kan skada växterna,
den senare däremot mycket lämplig, ehuru farlig
även för människor och djur. I de amerikanska
citrusodlingarna uppspännas tält över fälten, och
blåsyra alstras inuti (ur cyanid och svavelsyra)
el. sprutas in som vätska. Även etylenoxid,
me-tylformiat, metylbromid, trikloracetonitril och
etylendiklorid kunna användas som gasformiga
bekämpningsmedel. — Mycket stor användning
ha även betningsmedel för utsäde fått (se
Betning 1). — Litt.: G. Peters, ”Chemie und
Toxi-kologie der Schädlingsbekämpfung” (1936), ”Die
hochwirksamen Gase und Dämpfe in der
Schädlingsbekämpfung” (1942). El.
Insektivorer [-å’-], se Insektätande växter.
Insektreflex, med., se Irritabilitet.
Insektspulver, de pulveriserade blommorna av
Chrysan’themum-{Pyreth’rum~) arter. Dalmatiskt
i. erhålles sålunda från C. cinerariaefoPium, en
flerårig ört, hemmahörande i Dalmatien,
Hercego-vina och Montenegro samt odlad i Italien,
Frankrike och Japan. Kaukasiskt el. persiskt i.
erhålles av C. ros’eum och C. MarschalVi, örter,
växande i Kaukasus, Armenien och n. Persien.
Beståndsdelarna äro föga kända, men såsom
verksamma anses de alkaloidartade ämnena stacky-
drin, kolin och pyretron. — I. förfalskas ofta med
pulveriserade stjälkar och blad samt blomkorgar
av andra korgblommiga växter, vilka äro
overksamma. J.H.
Insektstyng. De vid styng av våra vanliga
gadd-steklar (bi, geting, humla m.fl.) i vävnaden
insprutade giftämnena (se Insektgifter) framkalla i
regel blott en till stickstället och dess närmaste
omgivningar begränsad effekt. Under ofta häftig
smärta utvecklar sig en inflammatorisk härd med
svullnad, rodnad och ömhet. I centrum av härden,
där giftkoncentrationen är störst, finner man mer
el. mindre utbredd cellundergång, nekros. Endast
sällan inträda, som följd av resorption av en större
giftmängd, allmänsymtom i form av
temperaturstegring och huvudvärk, ev. ytlig andning, hastig
puls, sömnighet, delirier, medvetslöshet.
Härvidlag rör det sig om personer, som utsatts för ett
flertal styng, om fall av överkänslighet
(idiosyn-krasi), el. också har giftet råkat bli tömt direkt
i ett blodkärl. Hos barn uppkomma
allmänsymtom lättare än hos vuxna. Enstaka dödsfall efter
bi- el. getingstyng finnas beskrivna. Ett särskilt
farligt ställe att bli stucken på är tungan, vars
ansvällning kan kväva den sjuke, om ej snar
läkarhjälp gives. — Vid tydliga allmänsymtom är
läkarbehandling av nöden. Lokalbehandlingen av
stickstället avser i första hand försiktigt
borttagande av ev. kvarsittande gadd och giftblåsa
(regel vid bistyng) med pincett el. nål. Därefter
baddas med utspädd ammoniak, som kan utfälla
giftet. Ätm. det isolerade bigiftet är visserligen
mycket känsligt för oxidationsmedel
(vätesuper-oxid, kaliumpermanganat, klorvatten m.fl.), men
baddning av såret med dylika lösningar synes i
praktiken föga effektiv. Svullnaden behandlas med
omslag (Burows lösning, blyvatten,
borsyrelös-ning, utspädd sprit), kylande salvor, ev. isblåsa.
Smärtstillande medel behöva ibland tillgripas. —
Vid lokalisation av styngen till ögonlock, mun el.
könsdelar är det i händelse av starkare
lokalreaktion tillrådligt söka läkare. — Av både
vetenskapligt intresse och praktisk betydelse är, att flertalet
människor synas kunna förvärva en åtm. relativ
immunitet mot bigiftet. Hos 120 av Flury
undersökta biodlare förefanns fullständig okänslighet i
21 °/o, relativ immunitet i 66 °/o och oförändrad
mottaglighet i 13 °/o. — Erfarenheter av personer
lidande av reumatism, vilka ägnat sig åt
biskötsel, blivit stungna upprepade gånger och sett
reumatismen gå tillbaka, ha lett till att man på sina
håll, enl. en del uppgifter med framgång,
använder bistyng som medel mot reumatism. — Jfr
Insektbett. J.G.A.
Insektätande växter, insektivorer,
kar-ni v o r e r, i regel mixotrofa växter, vilka genom
organ av skilda slag och olika byggnad locka,
fast-hålla och döda smådjur, oftast insekter, upplösa
deras kropp och som näring tillgodogöra sig i dem
förekommande ämnen. Till i. höra en svamp
(Zoo-ph’agus insid’ians), några levermossor {PleuroPia,
C olur olejeu nia) med urnelika blad samt ett antal
blomväxter, de egentliga i., vilka utgöra o. 500
arter och tillhöra några få fam., näml,
flugfänge-växter {Dros’era, Aldrovan’da, Dionaè’a,
Droso-phyll’um), läppsporreväxter {PinguiDula,
Utricu-la’ria), Sarracenia’ceae {Sarrace’nia, Darlingto’nia),
— 477 —
— 478 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
