Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Interferens - Interferensljuddämpare - Interferensmottagning - Interferensrefraktometer, interferentialrefraktometer - Interferensspektroskopi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTERFERENSLJUDDÄMPARE
Fig. 4. Schematisk teckning
av Youngs
interferens-försök.
d.v.s. där nämnda
differens uppgår till ett
jämnt antal halva
våglängder. Vid Youngs [-försöksanord-n-]
{+försöksanord-
n+} i n g (fig. 4)
utgjordes Lx och L2 av två
öppningar i en skärm
B, som belystes med
ljus, vilket
koncentrerats i en öppning i en
annan skärm A. De
på skärmen S uppkommande i.-fransarna härröra
från ljus, som undergått böjning (jfr Diffraktion)
i öppningarna Lx och L2. Vid det s.k. f r e s n e 1
s-ka spegelförsöket (fig. 5) äro Lx och L2
spegelbilder av en och samma ljuskälla Lj i två
under icke fullt 1800 vinkel mot varandra lutande
speglar (S, och S.,). En annan i.-metod av Fresnel
åskådliggöres av fig.
6. Dess väsentliga
del är ett
dubbelprisma (Fresnels
b i p r i s m a), i
vilket ljus, utgående
från en belyst
öppning i skärmen A,
sammanbrytes. De
streckade områdena
i fig. 5 och 6 ange
de rum, vari
i.-fenomen uppträda. Bland
övriga anordningar,
grundade på samma princip, må nämnas L 1 o y d s
försök och arrangemang med halvlinser av
B i 11 e t och M e s 1 i n. — I.-fenomen av annat slag
uppträda, då en och samma ljusstråle vid
gränsytan mellan två medier uppdelas i en
reflekterad och en bruten stråle, vilka sedan bringas
att interferera. Sålunda uppkomma, om en
ljusstråle SA (fig. 7)
infaller mot en
plan-parallell glasplatta,
såväl i det
reflekterade som i det
genomgående ljuset
i.-fenomen, om
strålarna AC, A’C o.s.v.,
resp. BD, B’D’ o.s.v.
sammanbrytas med
en lins. I det re-
flekterade ljuset t.ex. bestämmes i. väsentligen
av fasdifferensen mellan strålarna AC och A’C’,
i det att intensiteten av de följ, strålarna snabbt
avtar. Denna fasdifferens mätes av skillnaden
mellan antalet våglängder, som falla på
sträckan ABA’ och på sträckan AE, och beror
således utom av våglängden av plåttjockleken och
infallsvinkeln. De färgspel, som uppstå i tunna
lameller och hinnor, och de s.k. newtonska
ringarna, som kunna iakttagas kring
beröringspunkten mellan en glasplatta och en konvex lins
(fig. 8), bero på detta el. närliggande fenomen
(jfr Färgringar). Dessa i.-ringar karakteriseras som
kurvor för lika tjocklek i mots. till
det i.-fenomen, som.kan iakttagas i en
planpa-rallell platta med på oändligt avstånd ackommo-
Fig. 5. Schematisk teckning av
Fresnels spegelförsök.
derat öga, s.k.
kurvor för lika
lutning. Sådana
observerades först
av Haidinger (1849).
Ang. i.-fenomen i
polariserat ljus se
Polarisation. —
Kännedomen om
i.-fenomenen, som
väsentligen utvecklades i
början av 1800-talet,
gav det avgörande
beviset för ljusets
vågnatur och gjorde
det även möjligt att
bestämma ljusets
våglängd. Praktisk
användning har
ljusets i. fått bl.a. för
ytterst noggrann längdmätning och för
undersökning av ytor och plattor på planhet och
planpa-rallellitet. En apparat, som grundar sig på
användning av i.-fenomen, kallas en i n t e rf er
o-meter*. — Litt.: Handböcker och läroböcker i
fysik och optik (se art. Fysik); A. A. Michelson,
”Light-waves and their uses” (1903); E. Gehrcke,
”Die Anwendung der Interferenzen in der
Spektro-skopie und Meteorologie” (1906); O. Klein, ”Vad
vi veta om ljuset” (i ”Natur och kultur”, 41—42,
2 bd, 1925). Re.
2) Ärftl. I fråga om den överkorsning mellan
homologa kromosomer, som äger rum under
re-duktionsdelningen (se Crossing-over), har man
konstaterat, att ett överkorsningsställe inverkar på
läget av nästa överkorsningsställe. Detta fenomen
kallas i. och beror på att kromosomerna besitta
en viss mekanisk styvhet.
Interferensljuddämpare till förbränningsmotorer
ha till uppgift att genom interferens utsläcka
vissa av de svängningar, som finnas
representerade i motorbullret. Konstruktionerna gå
härvid i allm. ut på att grena avloppsgaserna
mellan parallella men olika långa strömmar, vilka
härefter åter förenas, varvid den maximala
längdskillnaden utgör o. V2 våglängd. — I. ha framför
allt försökts på 2-taktsmotorer, enär det vid dessa
är särsk. viktigt, att ljuddämparens
genomström-ningsmotstånd kan hållas lågt. A.Lg.
Interferensmottagning, radiotekn., metoden att
vid radiotelegrafering med ”CW” (continuous
waves) göra tecknen hörbara genom att en i
mottagaren anordnad oscillator är inställd på en
närliggande frekvens; mottagarens detektor
återger härvid skillnadsfrekvensen, som inställes för
bästa hörbarhet. Vid telegrafering med ”MCW”
(modulated continuous waves) är redan den
utgående signalen modulerad med en hörbar frekvens,
varför i. ej kommer i fråga. Rörande interferens
som hjälpmedel för erhållande av selektivi tet
m.m. hos mottagare se Heterodynprincipen och
Radioteknik. A.Lg.
Interferensrefraktometer, i n ter f er en t i a 1 r
e-fraktometer, se Interferometer.
Interferensspektroskopi, spektroskopi, som
grundar sig på användning av ljusets interferens för
att sönderdela mångfärgat ljus i dess bestånds-
Fig. 7 (t.v.).
Interferensfeno-men i en glasplatta.
Fig. 8. Newtons ringar;
anordning för iakttagande av
interferensringarna i såväl
genomgående som reflekterat
ljus. Si och S2 skärmar, Plt
P2 och P3 linser.
— 5^9 —
— 520 —
Fig. 6. Schematisk teckning av
Fresnels biprisma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
