Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Interdikt - Interdum dormitat bonus Homerus - Interessen-Gemeinschaft, I.G. - Interexternat - Interfas - Interferens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTERFERENS
tiska strider. 1. meddelas av påven el. av biskop
för dennes stift och kan vara av större el. mindre
omfattning. En särskild avart av i. innebär
förbud för präst att förrätta gudstjänst och
begravning. På gr. av övermått i användningen
förlorade lokala i. mot medeltidens slut sin udd och
kommo ur bruk. I vårt årh. har det i enstaka fall
åter anlitats. — Litt: A. Haas, ”Das I. nach
gel-tendem Recht” (1929) K.
Inter’dum dormi’tat bon’us Homerus (lat),
”stundom slumrar den gode Homeros”, även den
som felfri ansedde kan begå misstag, efter
Hora-tius, ”De arte poetica”, v. 359.
Interess’en-Gemeinschaft [-gamäFnJaft], I.G.
(ty., intressegemenskap), en i Tyskland ofta
förekommande kartellorganisation, vars syfte i
första rummet är att eliminera konkurrensen
mellan de deltagande företagen. Ett I.-avtal
innebär, att de olika företagens vinster läggas
tillsammans och fördelas mellan företagen efter
fastställda grunder, t.ex. i förh. till deras
aktiekapital, behållna förmögenheten, omsättningen,
antalet arbetare etc. Givetvis är det nödvändigt,
att de olika bolagens vinster fastställas efter
fullt enhetliga grunder. För erhållande av
tillförlitlig kontroll kunna särskilda åtgärder
vidtagas, i det att aktier kunna utbytas bolagen
emellan el. speciella kontrollorgan inrättas; även för
samtliga bolag gemensamt förvaltningsbolag kan
bildas, vanl. i G.m.b.H.-form. Vh.
Interexterna’t, skolform, kännetecknad av att
en del av eleverna såväl åtnjuta undervisning i
skolan som bo och inta sina måltider där
(inter-nat; se Internatskola), medan en annan del av
dem i skolan erhålla endast undervisning men
ha sin bostad och inta sina måltider utom skolan
(externat).
Interfas, årftl., se Reduktionsdelning.
Interferens’ (till lat. inter, mellan, och ferre, föra,
bära), fys., kallas i allm. inom vågrörelseläran
resultatet av en överlagring (superposition) av
två el. flera varandra skärande vågsystem.
I.-fenomenet förekommer vid all slags vågrörelse*.
Det kan t.ex. iakttagas på vätskeytor, i vilka en
vågrörelse, utgående från två el. flera
stömings-källor, alstrats (vattenvågor; se fig. 1). På de
ställen, där två vågberg el. två vågdalar
sammanträffa, bildas ett vågberg av stor höjd, resp, en
vågdal av stort djup. Mötas åter ett vågberg
och en vågdal, komma de att mer el. mindre
upphäva varandra. Ett annat, ofta observerat
i.-feno-men är ljudets i., som t.ex. kan iakttagas, om
man håller en svängande stämgaffel vid örat och
Fig. 1. Interferens mellan vattenvågor, utgående från
två störningskällor; t.h. förstorad detalj.
kringvrider densamma, varvid omväxlande
ljudmaxima och ljudminima höras. Särsk. ingående
studerad är i. vid elektromagnetisk strålning, vid
vilken i.-fenomenet har kunnat iakttagas från de
långvågiga hertzska vågorna (radiovågor) till den
kortvågiga röntgenstrålningen. Ljusets i.
observerades redan av Boyle (1663), Hook (1665) och
Newton (1688), men först långt senare blevo dessa
i.-fenomen föremål för mera systematiska studier
och lades grunden till den riktiga tolkningen
av deras natur, framför allt genom Young (från
1802), som framställde teorien om ljusvågornas
superposition, och Fresnel (från 1815). En
förutsättning för ljusets i. är, att de i en punkt
sammanträffande strålarna äro koherent a, d.v.s.
äga en med tiden oföränderlig fasdifferens. Detta
kan realiseras endast därigenom, att ljuset från
en och samma punkt i en ljuskälla, som på olika
vägar får passera reflekterande, brytande el.
böjande medier, åter bringas att sammanträffa i en
punkt. Enär ljuset utsändes från atomer genom
emissionsprocesser, som i allm. äro av mycket kort
varaktighet i förh. till de mellan processerna
inträdande pauserna, emittera atomerna således icke
en sammanhängande följd av vågor utan en serie
våggrupper, som ha begränsad längd.
Emissionsprocesserna inträda vanl. oregelbundet, och
följaktligen komma våggrupperna, som utsändas från
olika atomer, om de över huvud sammanträffa,
att än förstärka, än försvaga varandra, varför
någon i. ej kan komma till stånd. Även ljus,
utgående från en och
samma atom, saknar
i.-förmåga, om vägskillnaden
mellan strålarna är större än
längden av en våggrupp.
— Bland det stora antal
experimentella
anordningar, som uttänkts för att
studera ljusets i., äro de,
vid vilka de interfererande
strålarna kunna tänkas
utgå från två, vanl. mycket
nära intill varandra beläg-
na punkter, teoretiskt spec. enkla. Om Lr och L2.
(fig. 2) äro dessa ljuskällor, uppstå, ifall
ljuskällorna utsända enfärgat ljus, på skärmen S
omväxlande ljusa och mörka fransar. Användes vitt
el. annat flerfärgat ljus, erhållas mer el. mindre,
färgade fransar.
Sym-metripunkten M blir
alltid ljus. Läget av
en frans P bestämmes
av differensen L2P—
LrP. De mörka
fransarna, som uppkomma
genom ömsesidig
ut-släckning av de
interfererande strålarna,
uppträda, då denna
differens är lika med
ett udda antal halva
våglängder av ljuset i
fråga; de ljusa
fransarna åter befinna sig,
där de båda strålarna
förstärka varandra,
Fig. 2. Interferens
mellan ljus från två
ljuskällor (I4 ochL2)~
Fig. 3. Interferensen mellan
ljusstrålar från ljuskällorna
Li och L®. De tjocka
cirkelbågarna representera
vågberg, de smala
våg,-dalar.
— 517 —
— 518 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
