Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - International
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTERNATIONAL
organisationerna. Initiativet till denna togs vid
ett skandinaviskt arbetarmöte i Köpenhamn 1901
och underkastades ytterligare prövning året
därpå, då ombud från flera länders
landsorganisationer möttes i Stuttgart, varpå den definitivt
bildades vid en internationell kongress i Dublin
1903. Under 1 :a världskriget kunde ej heller
denna i. på ett tillfredsställande sätt vara i
funktion, ehuru ansatser gjordes att nå vissa
kontakter, ss. i Leeds % 1916, i Stockholm % och i
Bern 3/io 1917, varigenom samförståndet
förbereddes i det tysta. Strax efter krigets slut blev
den också efter en förberedande konferens i Bern
i febr. 1919 reorganiserad vid en internationell
facklig kongress i Amsterdam 28/?—2/a 1919
(Internationella fackföreningsfederationen el. A m
s-terdamin ternationale n). Samtidigt
förlädes även sekretariatet dit efter att tidigare ha
haft sitt säte i Berlin. % 1931 återflyttades det
till Berlin, men den politiska omvälvningen
framtvingade redan efter två år ett överförande
till Paris. Efter Frankrikes sammanbrott 1940
förlädes det till London. Sovjetunionen anslöt
sig aldrig till Fackföreningsinternationalen utan
upprättade, som nämnt, i stället en egen motsv.
organisation, Röda fackföreningsinternationalen,
med sekretariat i Moskva. Den fick dock aldrig
någon större betydelse utanför Sovjetunionen
och de av denna behärskade staterna. Efter 2:a
världskrigets dödläge återupplivades
Fackföreningsinternationalen vid en facklig konferens i
London i febr. 1945, i vilken även Sovjetunionen
deltog. Vid en senare konferens i Paris på
hösten s.å., där fackföreningsledare från 65
länder möttes, konstituerades denna, och dess säte
förlädes till Paris. I dec. 1945 upplöstes därför
den gamla i. Det efter hand ökade kommunistiska
inflytandet drev den ena efter den andra av de
västerländska centrala fackliga organisationerna
att anmäla sitt utträde. Hösten 1949 var man
färdig bilda en ny facklig i., och V12 1949
grundades i London Fria
fackföreningsinternationalen under anslutning av mer än 46
mill. medl. från 53 länder. Dess säte blir Bryssel,
och den ledes av en styrelse på 20 personer; av
dessa företräda 5 Europa och därav 1 Skandinavien.
Vid sidan av Fackföreningsinternationalen, som
är en överbyggnad på de internationella fackliga
landsorganisationerna, finns ytterligare en form
av facklig internationell sammanslutning i de
internationella yrkessekretariaten,
som utgöra ett sammanhållande internationellt
band mellan utövare av samma yrke i skilda
länder, alltså en sammanslutning av de olika
nationella industri- el. fackförbunden.
Nära förbunden med 2:a i. har varit
Socialistiska ungdomsinternationalen,
grundad i Hamburg 1923, omedelbart efter den
förras återupplivande. Den starkaste underavd.
till denna ungdomsorganisation har varit den
svenska; dess ordf. Torsten Nilsson har sedan
1939 varit ordf, även i ungdomsinternationalen.
Tredje (kommunistiska)
internatio n a 1 e n, förk. Komintern, grundades som
nämnt 1919. Redan tidigare hade inom 2:a i.
funnits en s.k. bolsjevikisk opposition, som
vägrade att låta sig sammansmälta med denna. Den
leddes av Lenin, som 1914 blivit medl. av den
internationella byrån. Den 2:a i:s sammanbrott
under 1 :a världskriget anse kommunisterna vara
av epokgörande betydelse för sin rörelse.
Grundvalarna till 3:e i. lades vid de båda
konferenserna i Zimmerwald och Kienthal (jfr ovan, sp.
527). Innan den formellt bildades i mars 1919, hade
de kommunistiska grupperna på olika håll trott,
att de skulle kunna bryta sönder de socialistiska
partierna inifrån och i en världsrevolutions
omvälvningar ombilda 2:a i. i dess helhet till en
kommunistisk organisation. Allteftersom det stod
klart, att denna förhoppning, som till en början
delades även av Lenin, ej lät sig förverkliga,
ägnade sig kommunisterna med ännu större energi
åt sin egen i. Deras grundläggande principer
kunna sammanfattningsvis sägas ha varit följ.:
1) 3:e i. är en organisation av de kommunistiska
partierna i alla länder. Den är därför
revolutionär. Dess främsta mål är att påskynda
utvecklingen hän mot en världsrevolution. Den
förkastar i princip varje kompromiss el. samarbete med
borgerliga partier. Likaledes utdömer den
parlamentarismen som normal metod för politisk
utveckling. Under vissa omständigheter kan den
förfäkta en enhets- el. folkfront med socialistiska
partier, inkl. 2:a i. Detta är emellertid intet
annat el. mera än ett tillfälligt och taktiskt
samarbete. 3:e i:s strävan går ut på att skapa
verkligt revolutionära proletära partier, vilka skola
vara revolutionens stöttrupper, samt sammanfatta
dem i ett enda stort kommunistparti. 2) 3:e i. är
icke någon relativt lös organisation som 2:a i.,
vilken lämnar utrymme för ett ganska stort mått
av självstyrelse åt de olika nationella partierna,
utan en sammanslutning, som hålles ihop av ett
gemensamt program och gemensamma principer
och tar sina order från ett centralt organ, 3:e
i:s byrå. Detta centrala organ, som i praktiken
nära sammanfaller med högsta ledningen av den
sovjetryska staten, utfärdar icke blott allmänna
förhållningsorder, vilka kunna utföras av de olika
nationella grupperna alltefter deras egen
uppfattning om den förhandenvarande situationen, det
fastslår även och framför allt in i minsta detalj
den politik, som skall följas. 3) Även om de
nationella kommunistpartierna således stå under
starkt inflytande från 3:e i:s sida, föreligga dock
vissa skiljaktigheter dem emellan. I länder, där
demokratien sedan gammalt är fast grundad och
den parlamentariska traditionen har gammal hävd,
är kommunistpartiernas politik ofta i motsv. mån
anpassad därefter. Detta är dock blott taktiska
manövrer, som ej kunna undanskymma faktum,
att det yttersta målet är världsrevolutionen.
Under depressionstiden o. 1930 och därefter
under kampen mot fascism och nazism seglade
3:e i. fram för relativt förlig vind. Detsamma
var fallet under 2:a världskriget, då
Sovjetunionen såg sig nödsakad att i kampen för sitt liv
sluta sig samman med de västeuropeiska
demokratierna och USA. Av taktiska skäl — för att
lugna de demokratiska allierade — lät
Sovjetunionen 22/ä 1943 upplösa Komintern, om än dess
verksamhet i realiteten väsentligen övertogs av
andra organ för den sovjetryska utrikespolitiken.
I okt. 1947 återuppstod den emellertid även
for
— 529 —
— 530 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
