Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - International
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTERNATIONAL
samtidig demonstration för 8-timmarsdagen, vilket
senare ledde till firandet av i :a maj som en
arbetarklassens internationella högtidsdag. Eljest
sysslade man till en början vid i:s kongresser
mest med de anslutna nationella partiernas
taktiska och organisatoriska problem. För att
samordna och organisera i:s verksamhet mellan
kongresserna inrättades 1900 ett sekretariat och
en byrå i Bryssel. Byrån, Internationella
socialistiska byrån, som skulle
sammanträda minst en gång om året, bestod av 2 ombud
från varje till i. anslutet nationellt parti samt 1
ombud från varje parlamentsgrupp. Ordf, blev
Émile Vandervelde och sekr. först Victor Serwy,
sedan Camille Huysmans, samtliga belgare. Byrån,
som under åren före 1 :a världskriget bland sina
medl. räknade svensken Branting, dansken
Stau-ning och engelsmannen MacDonald, höll sitt sista
möte i Bryssel 29h—3% 1914. Vid sidan av rent
fackliga spörsmål om effektiv
arbetarskyddslag-stiftning o.d. kom frågan om krig och fred tidigt
att tilldra sig särskild uppmärksamhet inom i.
Framför allt sågs spörsmålet från den
synpunkten, vilken ställning arbetarklassen i sådana fall
borde intaga, d.v.s. närmast frågan, om krigsfara
borde mötas med storstrejk e.d. Frågan
dryftades på en rad kongresser, alltifrån Bryssel 1891
och Zürich 1893 till Stuttgart 1907 och Basel 1912.
Formerna för kamp mot militarism och krig hade
ständigt stått på dagordningen, men några
beslut, som kunde mana till handling i det
avgörande ögonblicket, hade icke fattats. Trots att
den politiska horisonten efter hand mörknade
alltmer, särsk. efter Agadir och balkankrigen,
övervägde dock in i det sista optimismen. På
tyskt håll betraktades ett krig som en moralisk
omöjlighet, och den franske socialistledaren
Jau-rès sade sig ännu på aftonen 3% 1914 vara
förvissad om en fredlig lösning och förutsade i en
glimt av inspiration, att om kriget trots allt
släpptes löst, skulle till slut upphovsmännen få
stå till svars för dess olyckor och elände. Följ,
dag mördades han i Paris, och krigstillstånd
förklarades i Tyskland. Stormens utbrott gjorde ett
brått slut på all internationell verksamheet. Så
länge kriget varade, hade byrån icke något
sammanträde, om än en del trevare gjordes för att
pånyttföda det mellanfolkliga samarbetet. De
mest betydande försöken voro å ena sidan de
underhandlingar, som genom en
holländsk-skandinavisk kommitté och med livligt understöd av
2:a i:s sekr. Huysmans under sommaren 1917
fördes i Stockholm, å den andra de av den
italienske socialisten Morgari med stöd av mera
vänsterorienterade element inom den socialistiska
arbetarvärlden anordnade kongresserna i
Zim-merwald i sept. 1915 och Kienthal i april 1916,
efterföljda av en i Stockholm i sept. 1917. De
förra ledde icke till någonting. Ur de senare,
som kallas Zimmerwaldinternationalen, framväxte
inom kort den kommunistiska i., 3:e i. (se sp. 529).
Omedelbart efter vapenstilleståndet i nov. 1918
gjorde sig behovet av internationellt samförstånd
förnimbart med förnyad styrka.
Arbetarorganisationerna, både de politiska och de fackliga,
ställdes inför nödvändigheten att börja om på
nytt. Detta innebar icke blott att återknyta de
gamla trådarna, en i sig själv rätt svår uppgift,
utan också att komma till rätta med de
missförstånd och de motsättningar, som kriget fört
med sig. Konferenser höllos i Bern i febr. 1919
och i Genève i aug. 1920 i syfte att återuppliva
2:a i. Samtidigt hade en ny svårighet uppstått
genom bildandet av 3:e i. (se nedan) i Moskva i
mars 1919. Denna organisation upprättades på
ryskt initiativ och inspirerades av ryska
revolutionen. Härigenom vållades en allvarlig splittring
på det internationella fältet och bland
arbetarorganisationerna i skilda länder. Vid sidan av
denna i., som var rent politisk, bildade
kommunisterna även andra organisationer, ss. Röda
fackföreningsinternationalen, den s.k.
Profintern, som konkurrerade med de rent
fackliga sammanslutningarna (se Fackförening,
sp. 74 f.). Ytterligare en svårighet tillkom, då
en del partier och grupper, som icke ville
ansluta sig till vare sig 2:a el. 3:e i., 1921
samman-slöto sig i en arbetarinternational av
vänstersocialistiska partier, vilken blev känd under namnet
W i e n u n i o n e n el. 2V2G nternationalen.
I syfte att samla alla arbetarpartier i en enda
i. anordnades ett möte mellan styrelserna för de
tre i. i Berlin i april 1922. Så stora motsättningar
avslöjades emellertid vid detta möte, att man
måste låta varje tanke därpå falla. Icke desto
mindre fortsatte enhetssträvandena, och en
kongress i Hamburg i maj 1923 ledde till
sammanslutning mellan 2:a i. och Wienunionen till
Socialistiska arbetarinternationalen,
varvid kommunisterna uteslötos. Därmed hade
2:a i. återuppstått. Det är dock att märka, att
det alltid bestått en viss skillnad mellan brittisk
och kontinental socialism. De talade liksom icke
samma språk. Medan den senare t.ex. doktrinärt
höll fast vid marxismens formel om klasskampen
(la lutte des classes), omskrevo de förra denna
tanke helt fritt i orden: ”oberoende politisk och
facklig aktion från arbetarorganisationernas sida”.
Det är tydligt, att dessa terminologiska
skiljaktigheter äro ett yttre uttryck för andra, mera
djupt rotade differenser, som härröra ur den
helt olika miljö, i vilken tidens socialism kom
att formas och utvecklas. Vid läsningen av
dåtidens främsta socialistledares skrifter, t.ex. av
Jaurès, MacDonald el. Kautsky, ser man, hur
mycket som skiljer socialismen hos Jaurès med
dess patos från franska revolutionen och än
mer hos MacDonald, som hämtat sin
inspiration från kristendomens idealistiska pacifism
och broderskärlek, från de tyska marxisternas
mera ”materialistiska” och mera ”ekonomiska”
socialism. Efter 1 :a världskriget mildrades dessa
differenser, även teoretiskt sett. En slags
sammansmältning har ägt rum mellan de olika
nationella partierna. Den nya 2:a i. kom därför
också småningom att omfatta de flesta
socialdemokratiska partier i Europa och några i andra
världsdelar. Dess sekretariat var förlagt först
till London men från 1925 till Zürich.
Särsk. under 1930-talet kom 2:a i. inför hotet
från de fascistiska strömningarna att gå i nära
samarbete med den s.k.
Fackföreningsinternationalen, som är den stora
internationella sammanslutningen av de fackliga
lands
— 527 —
— 528 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
