Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Internationella astronomiska unionen (IAU) - Internationella automobilkonventionen - Internationella banken för återuppbyggnad och utveckling, Världsbanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTERNATIONELLA AUTOMOBILKONVENTIONEN
bete är nödvändigt el. nyttigt, samt att befrämja
studiet av astronomien. I. var, liksom övriga
unioner, urspr. en ren ententesammanslutning, till
vilken även vissa neutrala länder inbjödos att
ansluta sig, däribland Sverige. Denna ensidiga
inriktning gjorde, att Sverige först 1925 inträdde
i I. Sverige jämte en del andra nationer ha
arbetat för slopandet av de politiska skrankorna,
vilket 1926 ledde till att även centralmakterna
inbjödos att ansluta sig. För handhavandet av
I:s intressen har varje land en nationalkommitté;
den svenska nationalkommittén tillsättes av
Ve-tenskapsakad. I. sammanträder i regel en gång
vart 3:e år; det sista mötet före 2:a världskriget
ägde rum i Stockholm 1938. På gr. av kriget
hämmades I:s arbete, och något nytt möte kunde
ej äga rum förrän 1948, då I. sammanträdde i
Zürich. M.
Internationella automobilkonventionen, en
överenskommelse, som träffades i Paris 1909 mellan
de flesta europeiska stater för underlättande av
internationell automobiltrafik. De flesta länder
ha sedermera, 1926 och 1931, godkänt
kompletterande utarbetningar, vilka innehålla bestämmelser
om bl.a. internationella körkort, nationalitets- och
vägmärken. En ny konvention, innehållande
moderniserade bestämmelser, avseende bl.a. signaler,
säkerhetsföreskrifter rörande bilmaterialet,
internationell kommersiell trafik o.s.v., har 1949
undertecknats av ett flertal stater, däribland Sverige. A.Lg.
Internationella banken för återuppbyggnad och
utveckling (eng. International Bank for
Reconstruc-tion and Development), Washington, populärt
kallad Världsbanken, tillkom genom en
överenskommelse mellan delegater från FN, som i
juli 1944 samlats i Bretton Woods (se Bretton
Woods-avtalet) för att på basis av Atlantchartans
program uppgöra en koordinerad
rekonstruk-tionsplan dels för de internationella
valutaproblemen, dels för den industriella
återuppbyggnaden i krigshärjade länder och för
utbyggandet av de produktiva resurserna i
ou1-vecklade länder. Som instrument för den första
delen av planen skapades Internationella
valutafonden, medan I. skulle vara ett av medlen
för den andra delen. I. började sin verksamhet
V3 1947. — Enl. de i Bretton Woods antagna
statuterna är I:s främsta uppgift att främja de
långfristiga internationella investeringarna genom egen
kreditgivning till medlemsstater för produktiva
ändamål, vilka kunna bidraga till näringslivets
återuppbyggnad och utveckling, och genom att
gynna privat utländsk investeringsverksamhet
medelst garantier för el. participationer i lån.
Bestämda regler gälla för I:s långivning.
Kreditbedömningen skall ske efter bankmässiga grunder.
I. äger icke garantera el. bevilja ett lån, med
mindre än att den är övertygad om att under
rådande förhållanden på kreditmarknaden den
lånsökande icke är i stånd att på annat sätt
erhålla garantien el. lånet på enl. I:s åsikt skäliga
villkor. När någon annan än regeringen i en
medlemsstat är låntagare, skall regeringen,
centralbanken el. annan lämplig myndighet gentemot
I. ikläda sig garanti för lånet. I:s långivning får
endast avse produktiva projekt, som äro ägnade
att höja det låntagande landets betalningsförmåga.
Dessa projekt skola på förhand studeras av
sakkunniga, utsedda av I., som i fortsättningen skall
följa deras utveckling och tillse, att lånemedlen
användas för avsedda ändamål. Bankens
undersökningar före beviljandet av ett lån utsträcka sig
även till det lånsökande landets hela näringsliv,
utrikeshandel och betalningsbalans, dess finanser,
i sht dess budget, och valutaställning. I dessa
undersökningar biträdes I. av Internationella
reg-leringsbankens* tekniska experter. Projekt, som
finansieras av I., skola förutsätta import från
utlandet; som villkor för lån får ej krävas, att
importen skall ske från visst land. — Enl. I:s
stadgar är medlemsskap i Internationella
valutafonden förutsättning för medlemsskap i banken,
Om ett land utträder ur fonden, upphör det
automatiskt att vara medl. i I. efter 3 mån., såvida
ej I. vid särskild omröstning bestämmer
annorlunda. En medl. av banken, som ej fullgör sina
skyldigheter mot denna, kan förlora sitt
medlemsskap. Sverige är icke medl. av I. (dec. 1949),
men frågan om inträde har väckts.
Av I:s tillskottskapital, som skall utgöra högst
10 milliarder S, hade 3% 1949 av
medlemsstaterna tecknats 8,348 mill. S- De till Bretton
Woods-överenskommelsen anslutna staterna
upp-gingo urspr. till 39, vilket antal i aug. 1949 hade
ökats till 48. Medlemsstaternas insats består av
två olika delar. Den ena, 20 °/o, som skall
inbetalas i guld el. dollars (2%), resp, medlemsstatens
egen valuta (18%), utgör I:s lånefond, den andra,
80%, skall utgöra en fond för mötande av
förluster. 3% 1949 uppgick I:s inbetalda kapital till
motvärdet av 1,565 mill. $, varav 693 mill. bestodo
av dollars. För sin utlåningsverksamhet kan I.
anskaffa ytterligare kapital genom
obligationsemissioner på kapitalmarknaderna i länder, där detta
är möjligt. I juli 1947 emitterade I. till pari ett
obligationslån på 250 mill. $, uppdelat i en 2 V4 %
tranch på 100 mill., löptid 10 år, och en 3%
tranch på 150 mill., löptid 25 år. Obligationerna
såldes huvudsakligast i USA. I juni 1948 lånade
I. av Internationella regleringsbanken i Basel 17
mill. schw. frcs till 2 V2 °/o. Beloppet utlånades
omedelbart till Nederländerna mot 4 V4 % (i
avräkning på tidigare beviljat lån på 195 mill. $)
för inköp i Schweiz. I aug. 1948 företog I. en
kredittransaktion av annan art. I. hade i juli
beviljat lån på 12 mill. § till 3 V2 °/o plus en viss
avgift åt fyra av Nederländernas största rederier
för fartygsköp och som säkerhet erhållit
intecknade reverser, garanterade av regeringen. Av
dessa reverser sålde I. i aug. 8,1 mill. $, försedda
med I:s garanti, till en grupp av tio amerikanska
banker. Nämnda tre lån äro de enda, som I. själv
upptagit intill juli 1949. — Det första lånet, som
I. utlämnade (maj 1947), gällde Frankrike. Lånet,
som lämnades till Crédit national, var försett med
franska regeringens garanti och uppgick till 250
mill. $. Räntesatsen var 3 W °/o, vartill kom den
särskilda provision på 1 °/o p.a., som I.
stadge-enligt betingar sig som riskpremie, och löptiden
var 30 år. Lånet skulle användas till inköp av
fartyg, lokomotiv, gruvutrustning, maskiner och
verktyg samt vissa råvaror. S.å. följde lån till:
Nederländerna på 195 mill. $ (på samma villkor
som det franska lånet) för inköp av utrustning
— 543 —
— 544 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
