Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Internationella banken för återuppbyggnad och utveckling, Världsbanken - Internationella barnhjälpsfonden (UNICEF, ICEF) - Internationella betalningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTERNATIONELLA BETALNINGAR
till skeppsvarv och olika industrier, maskiner och
råvaror; Danmark på 40 mill. $ (på samma
villkor) för inköp av maskiner för jordbruk och
industri samt råvaror; Luxemburg på 12 mill. $
(på samma villkor), varav motvärdet av 2 mill.
$ i belgiska frcs, för inköp av gruv- och
järn-vägsutrustning m.m. 1948 utlämnade I. endast två
lån, näml, till Chile 16 mill. § till 41/2°/o för
utbyggnad av försörjningen med elektrisk energi
och för inköp av jordbruksmaskiner samt det
ovannämnda lånet till holländska rederier.
Anledningen till denna återhållsamhet i
kreditgiv-ningen var den, att det stod klart för I., att
USA:s hjälp till Europa under den kommande
tiden komme att vida överstiga, vad I. själv
skulle kunna uppbringa på kapitalmarknaden,
varför det ansågs önskvärt, att L reserverade
sina resurser för finansiering av produktiva
projekt inom mindre utvecklade medlemsstater, ss.
Latinamerikas stater, Afrika och Mellersta Östern,
och inskränkte sig till att i Europa supplera
den statliga amerikanska låneverksamhet, som
äger rum genom ERP (European Recovery
Program). Under 1949 har I:s kreditgivning varit
betydligt större än 1948. Intill 20/s hade åtta
lån utlämnats på 192 mill. $, bl.a. 34 mill. till
Mexico (för elkraftsutbyggnad), 75 mill. till
Brasilien (för utbyggnad av elkrafts- och
telefonnäten), 13 mill. till Finland (för elkraft och
träindustri), 34 mill. till Indien (för
järnvägsutrust-ning). I mitten av okt. tillkännagav L, att den
beviljat lån till Jugoslavien på 2,7 mill. $ och
till Finland på 2,3 mill. för att befrämja en
ökning av virkesexporten till Västeuropa. I. hade
därmed beviljat lån till sammanlagt belopp av
721 mill. $ och hade c:a 330 mill. S disponibla
för utlåning åt ur bankmässig synpunkt önskvärda
låntagare. Antalet lånsökande var mycket stort.
I :s högsta myndighet är den s.k. Board of
Governors, bestående av en guvernör från varje
medlemsstat. Styrelsen utgöres av 16 led.
(exe-cutive directors) jämte suppleanter. Till deras
tjänst står ett rådgivande organ (advisory council).
I:s egentliga ledning utövas av en direktion på
11 direktörer med styrelsens ordf, i spetsen. O.L.
Internationella barnhjälpsfonden (eng. [United
Nations] International Children’s Emergency Fund,
förk. UNICEF el. ICEF), upprättades på beslut
av FN:s generalförsamling i dec. 1946 för hjälp
till barn i krigshärjade länder samt för att
internationellt främja barnavård över huvud. I
juni 1949 hade till I. inbetalats 86 mill. $ från
32 stater, vidare 32 mill. § av UNRRA:s
överblivna medel och 11 mill. $ från enskilda
insamlingar. I. hade vid samma tid o. 30 länder i
Asien, Europa, Främre Orienten, Syd- och
Mellanamerika på sitt hjälpprogram för utdelning
av mjölk, fettämnen, fiskleverolja och läkemedel
till barn, anskaffande av råvaror för tillverkning
av kläder och skodon, hjälp till ammande
mödrar m.m. På begäran av FN:s medlare i
Palestina, greve Folke Bernadotte, vidtog I. 1948
en hjälpaktion för de arabiska flyktingarnas barn.
I samverkan med de nordiska ländernas Röda
kors-organisationer har I. ett särskilt program
för bekämpande av tbc genom
skärmbildsfoto-grafering och BCG-vaccination. S.Br.
SU 14. — 545 —
18 — Red. avsl. 24/n 49.
Internationella betalningar. Svårigheten att
fullgöra i. ligger i att de olika länderna, sedan
guldmyntfoten upphävts, sakna ett gemensamt
betalningsmedel. Varje lands betalningsmedel
gäller blott inom dess gränser och har för
invånare i ett annat land i sista hand intet annat
värde, än som följer av att det kan användas
till inköp i förstn. land. I. kunna därför ej vara
verkliga likvider utan måste ant. innebära en
kreditgivning från land till land el. kvittning
mellan de fordringar länderna ha på varandra.
I fråga om hur detta går till, kan man skilja
mellan olika former av betalningsteknik. Före
i:a världskriget voro handelsväxlar en
vanlig betalningsform. Även om denna numera
är övergiven, så att växlarna blott fungera som
kreditmedel, skall den omnämnas, då den på ett
enkelt sätt anger det för olika betalningsformer
väsentliga. Om ett svenskt företag sålde en vara
till England, kunde det medsända en växel,
utställd i pund, som den engelske importören
accepterade. Den svenske exportören kunde
omedelbart erhålla betalning för växeln genom att
överlåta den på en svensk importör från
England, vilken, sedan han endosserat växeln, sände
den till England som likvid för sina inköp. Den
engelske importören kunde i sin tur presentera
växeln till inlösen hos den engelske acceptanten.
Växeln hade på så sätt gått över havet, medan
betalningarna fullgjorts inom landen i dessas
egna valutor. Priset på växlar, utställda i ett
främmande mynt, angav kursen,
växelkursen el. valutakursen, på detta. Det var
ej nödvändigt för detta förfaringssätt, att
betalningarna gingo jämnt ut mellan Sverige och
England. Fick Sverige, t.ex. genom ett
exportöverskott, ett överskott på pundväxlar, kunde det
avyttra detta till ett tredje land, som hade
behov av engelska pund, och på så sätt finansiera
ett importöverskott därifrån. Hade Sverige ej
möjlighet härtill, i varje fall ej utan kursförlust,
kunde man, så länge guldmyntfot rådde, ta hem
ett överskott av fordringar i form av guld.
Detta skedde genom att växlarna inlöstes i
England, varefter guld inköptes för de så erhållna
punden och fraktades över till Sverige, där
Riksbanken köpte det. Sedan guldmyntfoten
upphävts, hade man ingen möjlighet härtill, utan
växlarna måste utbytas mot andra
tillgodohavanden på England. — Betalningar medelst
banktillgodohavanden äro numera regel
vid ”fria betalningar” länderna emellan. Vill en
svensk erlägga en betalning till utlandet, kan
han ant. av en bank köpa en check, dragen på
en utländsk bank, varmed den svenska banken
har förbindelser, samt översända denna till
betalningsmottagaren el. kan han beordra banken
att utbetala beloppet genom dennas utländska
bankförbindelse. Den svenska banken ger i
regel den utländska uppdrag härom pr telefon.
För att utföra dessa uppdrag måste de svenska
bankerna hålla avista tillgodohavanden i olika
länder, d.v.s. tillgodohavanden, som äro
omedelbart tillgängliga vid uppsägning. Dessa, vilka
bankerna t.ex. erhålla genom att köpa de växlar,
som exportörerna erhålla, utgöra de egentliga
internationella betalningsmedlen. Bankernas i de
— S4Ö —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
