Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Investeringskalkyl - Investeringskontroll - Investeringsrådet - Investitur - Investiturstriden - Investmentbolag - Investment trusts - ab. Investor - Invidia - Invigning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INVESTERINGSKONTROLL
värdeminskningen el. m.a.o. att lägga upp dolda
reserver, uppskjuter man beskattningen. Under
senare år torde företagens investeringar ofta
direkt ha motiverats av en önskan att erhålla
av-skrivningsobjekt vid taxeringen.
Enl. det ovan sagda skulle det löna sig att
företa varje investering, vars avkastning översteg
den ränta företagaren får räkna med el. m.a.o.
vid vilken realkapitalräntan överstiger
låneräntan. I regel ske dock avvikelser från dessa
strikta räntabilitetssynpunkter av bl.a. följ, skäl:
Företagarna sätta värde på att kunna uppvisa
ett företag, som står på höjden av teknisk
utveckling. Även om sådana ”ingenjörsromantiska”
synpunkter ej leda till att företagarna göra direkt
förlustbringande investeringar, kunna de dock
medföra, att dessa ej alltid välja det alternativ,
som i och för sig är mest räntabelt. Prövningen
härav försvåras genom att man i regel ej med
säkerhet kan förutsäga framtida
avsättningsmöjligheter, driftskostnader etc. och därför måste
handla mer el. mindre ”på känn”. Slutl. kunna
företagen vara ovilliga att upplåna och investera
varje belopp, för vilket detta skulle ställa sig
lönande, då de kunna vara ovilliga att bli för
mycket beroende av banker. Tillgången på likvida
medel får därför väsentlig betydelse för
investeringarnas omfattning. — Litt.: G. Myrdal,
”Pris-bildningsproblemet och föränderligheten” (1927);
I. Svennilson, ”Ekonomisk planering” (1938); E.
Schneider, ”Investering og Rente” (1944); C.
We-linder, ”Företagsekonomi” (1950). C.Wr.
Investeringskontroll. Syftet med en av staten
utövad i. kan vara att förhindra, att den privata
investeringsverksamheten i form av
bostadsbyggen, industriinvesteringar etc. får en sådan
omfattning, att den genom att driva upp priset på
kapitalvaror och arbetskraft leder till inflation
el. att den alltför mycket inskränker landets
exportförmåga. Vidare kan i. syfta till att
koncentrera investeringsverksamheten till lågkonjunktur
(jfr Konjunktur). Medel för begränsning av
investeringsverksamheten äro bl.a. en räntehöjning
samt vissa skatter. Med i. i trängre mening
förstår man dock den enskilda
investeringsverksamhetens beroende av arbetstillstånd,
byggnadstillstånd, materiallicenser etc. I Sverige äger i. f.n.
främst rum genom reglering av
byggnadsverksamheten enl. 1943 års lag om tillståndstvång för
byggnadsarbete. C.Wr.
Investeringsrådet upprättades 1944 (jfr
Ekonomisk efterkrigsplanering). Det bestod av
representanter för industri, bankväsen etc., med vilka
regeringen kunde samråda vid uppgörandet av
investeringsplaner. I. fick dock ej den avsedda
betydelsen och upplöstes hösten 1948.
Investitu’r, beklädande med uppdrag, ämbete, en
symbolisk handling, som har sitt ursprung i
grundtanken, att vid en överlåtelse mottagaren skulle
av givaren erhålla någonting, som konkretiserade
det överlåtna. Ceremonien utbildades vidare inom
feodalväsendet. Sedan vasallen avlagt homag’ium
till länsherren, återstod det för den sistn. att
överlämna förläningen. Det skedde genom i. Om det
var fråga om överlämnandet av jord, överräcktes
exempelvis en grästorva. Men det kunde också
vara en överlåtelse av konungen av t.ex.
ämbets
utövning, varvid symbolen valdes därefter.
Samma person kunde på så sätt tilldelas flera
symboler, motsv. olika sidor av hans verksamhet. Så
blev fallet med biskoparna. Vid i., som skedde
under samma former som vid länsöverlåtelse i
övrigt, erhöll biskopen stav som tecken på sin
andliga värdighet och ring (trohetens symbol).
Men därjämte erhöll han spiran (scRptrum) som
tecken på att han insattes i de världsliga
besittningarna, som följde med episkopatet. Särsk. Otto
den store hade åt biskoparna överlåtit betydande
ämbeten och förläningar som motvikt mot de
världsliga stormännen. Sådan den kejserliga
förvaltningen sålunda uppbyggts, var det ett livsintresse
för kejsarmakten att bibehålla inflytandet på
bis-kopstillsättningarna. Det var från början också
kejsaren, som genom i. insatte biskoparna i deras
ämbete. Sedan 900-talet riktade emellertid ett
kyrkligt reformparti häftiga angrepp på den kejserliga i.
Med cluniacensmunken Hildebrand, sedermera påve
Gregorius VII, kom reformpartiet till makten inom
kyrkan. Därmed blev den s.k. investiturstriden
mellan kejsare och påve akut. Man nådde fram
till en provisorisk lösning genom konkordatet i
Worms 1122. Enl. detta skulle biskoparna förbli
i besittning av sina av kronan förlänade
rikedomar (rega’lia), men de skulle väljas i enlighet med
kanonisk rätt av domkapitlet. En inskränkning i
det fria valet var det dock, att kejsaren el. hans
ombud fick närvara. I egenskap av länsherre i
världsligt avseende skulle kejsaren vidare
överlämna spiran. Man skilde emellertid strängt denna
världsliga i. från den andliga i., som nu skulle
tillkomma påven och som bestod i överlämnandet
av stav och ring. Eftersom kejsaren hade direkt
inflytande på valet och den världsliga i. gick före,
hade kejsaren störst inflytande på
biskopstillsätt-ningarna i Tyskland. I Italien och Burgund skulle
emellertid den andliga i. komma först, och
kejsa-sarens inflytande på valet blev ytterligt beskuret.
Investiturstriden var icke slut med
Worms-kon-kordatet utan den fortsatte, ehuru med mindre
häftighet. Även i andra länder än i det tyska
kejsarriket var motsättningen i investiturfrågan
mellan påven och det världsliga överhuvudet
märkbar. I England slöt striden med konungens seger
genom det s.k. konkordatet i London 1107. —
Litt.: A. Hauck, ”Kirchengeschichte Deutschlands”,
3 (1896); A. Scharnagl, ”Der Begriff der I.” 1908);
B. Schmeidler, ”Kaiser Heinrich IV. und seine
Helfer im Investiturstreit” (1927). JrR.
Investiturstriden, se Investitur.
Investmentbolag, se Financial trusts.
Investment trusts [investmant trusts’], se
Financial trusts.
ab. Inves’tor, Stockholm, grundades 1916 som
emissionsbolag av Stockholms enskilda bank ab.
närstående kretsar. Omslutning 31/i2 1948 61,5
mkr, därav egna fonder 52 mkr. Tillgångarna
utgöras huvudsaki. av aktier i svenska
börsnoterade bolag. I:s innehav av utländska aktier
överläts 1930 till ett nybildat luxemburgskt bolag,
Instor société anonyme, men äges nu av ett
svenskt dotterbolag till I.
Invidla (lat.), avund (jfr Dödssynd).
Invigning, religiös ceremoni, som urspr. avser
dels skydd mot farliga översinnliga krafter, dels
— 619 —
— 620 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
