Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Irland - Geologi, terrängformer - Klimat - Växtvärld - Djurvärld - Folkkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IRLAND
avvattnar en stor del av det inre låglandet,
passerar talrika sjöar och utmynnar i ett långt
estuarium. Flodernas vattenföring är synnerligen
jämn, dels på gr. av den alla årstider rikliga
nederbörden, dels på gr. av de talrika
torvmossarna och sjöarna. De senare intaga Vso av hela
arealen. J.F.
Klimat. I:s klimat är utpräglat maritimt.
Års-amplituden för temp. ligger för det mesta
mellan 9 och io°. Vid Valentia är den endast 8°.
Den varmaste mån. är i allm. juli med 14—150
och den kallaste jan. el. febr, med 4—50. På
s.v.-kusten förekomma ej nattfroster under mån.
maj—sept. De v. vindarna överväga under
vintern med en dragning åt s.v., under sommaren åt
n.v. Årsnederbörden är i genomsnitt något över
1,000 mm. Antalet nederbördsdagar är mycket
stort, i allm. över 200; Valentia har 252. A.H.M.
Växtvärld. Större delen av I. är helt skoglös.
Den mest kända skogen är den vid Killarney i
grevskapet Kerry nära v. kusten. Det
dominerande trädet är vintereken, som här når väldiga
dimensioner, medan idegran, järnek och
smultronträd (APbutus UnPdo) bilda ett lägre träd- och
buskskikt. Fältskiktet är mycket svagt utbildat,
bottenskiktet av mossor däremot ytterst
luxurie-rande. Epifytiska mossor och den lilla mosslika
ormbunken Hymenophyll’um unilatera’le kläda
stammar och grenar i en tjock päls. Äng, hed
och myr äro karakteristiska för I., och särsk.
den förstn. utnyttjas för den högt uppdrivna
boskapsskötseln. Ängen är bäst utvecklad på
kalk-haltigt, heden på kalkfattigt underlag.
Utmärkande för torra hedar äro bl.a. Daboecia
canta’b-rica, Eri’ca ciner’ea och Ulex europaè’us, för
fuktiga blåtåtel (Moli’nia), ljung och klockljung samt
inom vissa områden örnbräken. Kärren äro
mo-saikartat växlande, mera än vad fallet är i
Sverige, och detta anses sammanhänga med det
utpräglat oceaniska klimatet. Mossar täcka stora
arealer, vitmossor, särsk. Sphagnum rubelVum, äro
dominerande, men även den västliga bladmossan
Leucob’ryum glaucum kan bidraga till
torvbild-ningen. — Ur växtgeografisk synpunkt företer I :s
flora flera märkliga drag. Vissa arter, ss.
smultronträdet, Erica Macka’ii och E. mediterra’nea,
Daboecia cantabrica, Saxif’raga Geum och S. umbro’sa,
äro gemensamma med s.v.
Europa—Medelhavsområdet, medan Eriocäu’lon septangula’re,
Sisyrin’-chium angustifoVium samt orkidéerna S piran’thes
gemmip’ara och S. stricta ha sin huvudutbredning i
Nordamerika. De nämnda arterna anses i allm.
som relikter, vilka kunnat överleva inom de under
kvartär tid icke nedisade områdena av I. W.
Djurvärld. Faunan överensstämmer i det
väsentliga med Storbritanniens men är artfattigare.
Sålunda saknas på I. vanliga paddan, stora
vattenödlan, ormslån, huggormen, snoken och
mullvaden, vilket tills, med andra djur- och
växtgeografiska fakta tyder på att förbindelsen mellan
I. och Storbritannien avbröts tidigare än mellan
Storbritannien och den europeiska kontinenten.
Bland de lägre djuren, mollusker, spindeldjur,
insekter och daggmaskar, finnas vissa anknytningar
till faunan på Pyreneiska halvön och vid
medelhavskusterna, och en sötvattenssvamp
förekommer i Europa blott på I. (ev. också i
Skott
land) samt i Nordamerika (jfr ovan Växtvärld).
Fågelvärlden, i sht vid kusterna, är rik och
innefattar bl.a. sulor, stormfåglar och stormsvalor.
Bland de utdöda djuren märkes jättehjorten, som
på I. var vanligare än på andra håll i Europa. H.
Folkkultur. Sedan forntiden har I. bibehållit
en kulturell samhörighet med v. och n.
Skottland samt Wales, innebärande, att keltiskt språk
och keltiska kulturformer här dominerat under
åtm. två årtusenden. I. kom, liksom Skottland
och Skandinavien, att ligga utanför det romerska
imperiets direkta inflytande och kunde därför
utveckla och bibehålla en självständig irisk
högkultur. Redan före den kristna missionen på
400-talet hade en rik, muntligt traderad diktning
framträtt, uppburen av druider och skalder (se
Iriska litteraturen). Den kristna missionen
genom S:t Patrick och senare missionärer efter
400-talet kom aldrig att bryta ned denna
tradition. Klosterlärdomen, vars språk blev såväl
iriska som latin, liksom den katolska traditionen
i övrigt bidrog närmast till att bevara det
andliga forntidsarvet, som i förvånansvärt hög grad
återspeglas i nutida iriskt folkminne, särsk. på
diktningens område. I en rikedom av sagor,
sägner, legender, ballader och sånger leva
alltjämt Finncykelns hjältar o.a. forntidssagans
gestalter jämte S:t Patrick, S:t Brigid och många
andra helgon samt sentida historiska personer
och tilldragelser. De uppteckningar av dyl.
diktning, som gjorts ur folkmun under de senaste
årtiondena genom Irish Folklore Commission,
Dublin, utgöra den största skatt av levande
folkdikt, som finns i Europa. — Forntidens
blomstrande diktning hade på det materiella
området haft en motsvarighet i en högt utvecklad
bondekultur av självständig keltisk prägel, att
döma av de i gammaliriska lagtexter i detalj
skildrade normerna för ekonomiskt liv, arbete
och livsföring. Det självständiga, besuttna iriska
bondeståndet med dess från forntiden ärvda
kultur bröts emellertid ned genom de invasioner,
som avlöste varandra (se nedan under Historia)
alltifrån norrmännens och danskarnas
uppträdande från slutet av 700-talet och till landets
definitiva erövring av engelsmännen på
1600-ta-let, då all den produktiva jorden kom i händerna
på engelska godsägare. De gamla jordägarna
nedsjönko till arrendatorer el. flydde till de
karga trakterna v. om Shannon. När den iriska
allmogen på 1900-talet åter blev självägande, stod
den — om man bortser från det språkliga arvet,
folkdiktningen och folksången samt den katolska
traditionen — kulturellt utarmad. Den torftiga
materiella folkkulturen, bebyggelsen och
näringslivet erbjuda likväl den ännu knappast påbörjade
irländska folklivsforskningen mycket av intresse.
I ålderdomliga trakter, särsk. i det gaelisktalande
v. L, har man ännu i sen tid kunnat studera
spadland, möjl. av prekeltiskt ursprung, upplagda
med enstegsspadar el. med s.k. fotplog (caschrom).
Havre, korn och potatis ha odlats och jämte
mjölk och fisk utgjort grundvalen för kosthållet.
Te är den vanligaste drycken. Då
betesmarkernas vegetationsperiod, tack vare i regel frostfria
vintrar, omfatta hela året, präglas
boskapsskötseln ej som i Norden av arbetet med slätter och
— 655 —
— 656 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
