Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Irland - Historia - Litteratur - Musik - Konst - Litteraturanvisningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IRLAND
Ulster begärde och erhöll enl. fördragets
bestämmelse rätten att stanna utanför fristaten som eget
home ruA-område (se Nordirland). Ang.
fristatens senare historia se Eire. [v.Sw]B.
Litteratur. Om den iriska litteraturen se d.o.,
om den anglo-iriska se Engelska litteraturen.
Musik, se Irisk musik.
Konst. Den keltiska konsten fick under kristen
tid och kristet inflytande sin blomstring framför
allt på I. Under större delen av den tidigare
medeltiden (här o. 600—1000) utvecklades på I.
under kontinentalt bysantinskt, senklassiskt och
germanskt inflytande med dominerande impulser
från inhemsk keltisk konsttradition en säregen
ornamental konst, som främst kom till uttryck
i tre olika konstgrenar, näml, de illuminerade
handskrifterna, stenkorsen och metallarbetena.
Den våldsamma och samtidigt eleganta djur- och
bandflätningsornamentiken, med vissa typiskt
keltiska ornamentmotiv, som t.ex. det trumpetartade
mönstret, scrolls, var till en början
allenahärskan-de, men under 700-talet fick skildringen av den
mänskliga figuren, i anslutning till religiösa
motiv, insteg i ornamentiken, i
manuskriptframställningarna samt på stenkorsen. I ett av de berömda
manuskripten från slutet av 700-talet, ”Book of
Kells”, ser man emellertid, hur denna
människo-figur icke kunde göra sig plastiskt och
naturalistiskt gällande utan helt övergår att bli ett led
i ornamentiken. Utvecklingen på stenkorsen är
till stora delar densamma, men här finner man
även vid 900-talets slut en mera naturalistisk
figur och människoframställning som på t.ex.
korset från Clonmacnois; det är den kontinentala
romanska konsten, som gör sig gällande i
utformningen av dessa figurer. Detta är också
fallet i metallkonsten, som ända fram till
1100-talet varit helt ornamental men från detta årh.
även utvecklar en figural konst.
Under den romanska konstepoken, i vilken även
I. nu inträdde, lyckas den inhemska keltisk-iriska
traditionen för sista gången skapa en del
nationellt originella verk, ss. metallarbeten och de
senare stenkorsen.
Hela denna tidiga kristna konst på I. har i icke
ringa grad påverkat först den anglo-saxiska
konsten, sedan även i hög grad den kontinentala
genom den livliga missionsverksamhet, som från
600-talet och ett par årh. framåt utgick från ön.
Under noo-talet, då den originella, inhemska
konsten började försämras och försvinna, fick i
stället genom det engelska inflytandet den i England
härskande normandiska konsten övertaget, och I.
blev för all framtid i stor utsträckning i
konsthistoriskt hänseende endast en provins inom det
brittiska konstområdet. Helt osjälvständigt
förblev I. dock icke. Trots den oerhörda
förstörelsen av medeltida konstverk, i sht av trä, under
1500-talet, har en del träskulptur bevarats i de
mindre landsortskyrkorna. I denna kan man
jämsides med de utländska impulserna från
Frankrike, England, Spanien o.s.v. igenkänna den
otvetydigt inhemske konstnären på den stränga
formalismen, som, ett arv från den tidigare
traditionen, under senromansk och tidig gotisk tid satt
sin prägel på träskulpturen.
Samma utveckling gjorde sig gällande även
inom arkitekturen. Redan fr.o.m. 600-talet har man
kvar ett och annat av de små stenkapell med
rund planform, som utgjorde en egen och
karakteristisk arkitekturskapelse i I. I dessa
byggnader liksom i de senare av de mera ordinära,
europeiskt influerade kyrkorna påverkade
byggnaderna utbildades på gr. av den flitiga
användningen av stenmaterial och till en början utan
användning av murningstekniken en del för I.
speciella arkitektoniska konstruktioner. Den
tidigaste av dessa är den inåt lutande väggen, en
i och för sig tidig, primitiv konstruktionsform,
som använd i sten på de runda tornen åstadkom
en spetsig, bikupsliknande takform. Det
överkra-gade valvet utgör en annan av de primitiva
kon-struktionsformer, som användes i den inhemska
irländska arkitekturen långt in i medeltiden. Den
medelbart el. omedelbart ur
megaronkonstruktio-nen härledda anteaformen med de på gavlarna
utskjutande väggarna användes på de rektangulära
stenbyggnaderna. Blandningen av dessa
inhemska former och senare anglo-saxiska och
normandiska åstadkom under den romanska tiden
originella inhemska skapelser, vilka ytterligare
karakteriseras genom en dekorativ ornamentik kring
dörrar och fönster, i vilken anglo-normandiska
och kontinentalt romanska impulser samordnas
med en inhemsk abstrakt dekor, sådan man
känner den från de tidigare nämnda konstarterna.
Ett gott ex. på denna stil är kyrkan i Killeshin
med dess rika ornamentala utsmyckning av
väst-portalen. I någon mån präglade av inhemsk
tradition men framför allt av engelsk stil och av
sena omändringar äro även de båda
Dublin-kyr-korna Christ Church och S:t Patric, vilka tillhöra
de viktigaste medeltida kyrkobyggnaderna på I.
Under senare tid genomgingo de irländska
arkitekterna den officiella engelska
arkitektutbildningen, och byggnadskonsten på I. påverkades
dessutom av på I. verksamma engelska arkitekter.
Bland dessa märkes James Gandon (1742
—1823), som 1781—1808 i Dublin uppförde ett
stort antal monumentalbyggnader i tung
palla-diansk stil. Den brist på nationell särart och
självständighet gentemot England, som gäller
nyare tidens irländska arkitektur, har också sin
giltighet betr, motsv. bildande konst, som allmänt
innefattas i begreppet engelsk konst. E.C.;S.Re.
Litt.’. Geologi och geografi: G. A. J.
Cole & T. Hallissy, ”Handbook of the geology
of Ireland” (1924); O. J. R. Howarth, ”A
geo-graphy of Ireland” (2 ed. 1925); ”Ireland”, utg.
av L. R. Muirhead (ny ed. 1949). — Växt- och
djurvärld: R. L. Praeger, ”Irish
topographi-cal botany” (i ”Proceedings of the Royal Irish
Academy”, ser. 3, vol. 7, 1901); A. G. Tansley,
”The British islands and their vegetation” (1939);
”Synopses of the British fauna” (1944 ff.). —
Folkkultur: Tidskr. ”Béaloideas”, på ir.
och eng., utg. av Irish Folklore
Commission, Dublin (sedan 1927); Jane F. Wilde,
”An-cient cures, charms and usages of Ireland”
(1890); C. M. Arensberg, ”The Irish
country-man” (1937); Å. Campbell, ”Notes on the Irish
house” (i ”Folkliv”, 1937—38); S. Ö.
Süille-abhåin, ”A handbook of Irish folklore” (1942). —
— 665 —
— 666 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
