Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Irland - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IRLAND
rule-programmet aktuellt. Det framlades 1912 ånyo
av den liberala regeringen Asquith, som för sin
majoritetsställning var beroende av irländarnas
stöd, men föll i överhuset. Om det för tredje
gången antogs av underhuset, skulle det enl.
par-lamentsreformen av 1910 bli lag trots överhusets
avslag, men unionisterna i Ulster beredde sig att
med våld hindra lagens genomförande, i det man
i Ulster ej ville styras av ett parlament med
katolsk majoritet. Provisorisk regering för Ulster
tillsattes 1913, och frivilliga trupper, Ulster
Vblun-teers, organiserades. S. I. följde ex. och
organiserade National Volunteers. Dessa komplikationer
hindrade ej parlamentet att 1914 besluta home rule
men ledde till att dess ikraftträdande något
förhalades. Och vid i:a världskrigets utbrott beslöt
parlamentet att dröja därmed till efter kriget;
Redmond lovade, att I. skulle iakttaga full
lojalitet. Inom I. hade emellertid A. Griffith fört fram
programmet Sinn féin*: man skulle gynna allt
irländskt i kultur och språk, handel och industri;
man skulle ej be om home rule utan genom passivt
motstånd tilltvinga sig eget parlament.
Programmet omfattades ännu blott av den yngre
intelligensen, men dess kritik gentemot Redmonds parti
hade börjat göra verkan; en del av National
Volunteers bröto sig ut och bildade Irish Volunteers
under ledning av E. MacNeill. Man sökte
förbindelse med Tyskland bl.a. genom R. Casement. Ett
uppror planerades till påskdagen 1916. Då en
vapenlast från Tyskland måste sänkas och
Casement, som landsatts av en tysk undervattensbåt,
tillfångatogs, gav MacNeill order, att upproret
skulle inställas, men P. Pearse och J. Connolly
beslöto våga försöket, läto annandag påsk besätta
några av Dublins förnämsta byggnader och
proklamerade republiken. Mot de knappt 2,000
upprorsmännen sändes 40,000 man engelska trupper,
och efter en veckas strider måste de upproriska
kapitulera. Deras främsta ledare straffades med
döden, tusentals irländare fördes till fångläger
i Wales och England. Medan ”påskupproret”
förut varit impopulärt, svängde nu opinionen, de
avrättade prisades som martyrer och
nationalhjältar, fånglägren blevo ypperliga centra för Sinn
^fn-rörelsens propaganda, som vann stora
framgångar; vid fyllnadsval till parlamentet
uppställdes för första gången Sinn féin-kandidater, valdes
men underläto att infinna sig, då de ej ville
avlägga trohetsed. Då Lloyd George 1918 ville
utsträcka värnplikten till I., tog Sinn féin-partiet
ledningen av en allmän protest häremot, som
England ej vågade trotsa. Vid nyvalen till
parlamentet fick det 73 mandat, medan det gamla
nationalistpartiet blott fick 6 och unionisterna 26. De
valda sinnfeinarna sutto till stor del i fängelse,
men de 29, som då voro fria, konstituerade sig
21/i 1919 i Dublin som I:s parlament, Ddil Éireann,
förklarade I. för en oavhängig republik och valde
E. de Valera till president och Griffith till vice
president.
Utvecklingen i I. under och efter kriget måste i
England väcka farhågor om konsekvenserna av det
beslut rörande home rule, som gjorts 1914 och som
efter fredsslutet skulle få laga kraft, särsk. med
hänsyn till Ulster. Parlamentet beslöt därför 1920,
att I. skulle få ett parlament för Ulster och ett
för s. I., vilka gemensamt skulle utse ett råd,
Council of Ireland, vilket småningom kunde övergå
till gemensamt parlament. Ddil Éireann hade
emellertid organiserat en egen regering, som erkändes
som den lagliga av de flesta sydirländska städernas
fullmäktige, egna domstolar, som allmänt anlitades,
egen hemlig polis, egna trupper, Irish Republican
Army, på o. 200,000 man. På engelsk sida lät
ministern för I., H. Greenwood, öka de engelska
trupperna i landet och förstärka polisen med de
beryktade black-and-tans*. Spänningen och irländarnas
passiva motstånd mynnade ut i ett blodigt
gerillakrig med nattliga överfall på polisbaracker,
attentat och mord. Polisen svarade med repressalier:
byar antändes, misstänkta el. misshagliga
personer nedskötos. Från irländsk sida fördes
gerillakriget med stor skicklighet och djärvhet av
Collins, på vars huvud sattes ett högt pris.
1921 skulle föregående års home rufe-beslut
träda i kraft, och ett Ulster-parlament valdes med
egen regering under J. Craig. Sydirland ålades
att välja led. till sitt eget parlament, varvid 124
platser besattes med sinnfeinare, 4 med unionister.
I detta läge inledde Lloyd George ånyo
förhandlingar. Vapenvila ingicks 10/7, men
fredsunderhandlingarna i London drogo ut på tiden till följd av
de Valeras krav att erkännas som hela I:s
statschef. Först sedan han som underhandlare ersatts
med Collins, enades man under engelskt hot att
återupptaga kraftpolitiken om en kompromiss, och
V12 undertecknades traktaten. Häri bestämdes, att
I. skulle bilda en fristat; home ruZ^-principen hade
bytts ut mot dowwwcm-principen. Trohetsed skulle
av parlamentsled. avläggas på författningen och
till konungen i hans egenskap av imperiets
överhuvud. Fristaten skulle råda över förvaltning och
försvarsväsen samt övertaga en del av den
gemensamma statsskulden; sjöförsvaret skulle
överlåtas åt England. Nordirland ägde rätt att stanna
utanför fristaten; begagnade det sig härav, skulle
en 3-mannakommission slutgiltigt bestämma
gränserna mellan de båda områdena. En
generalguvernör skulle tillsättas. En provisorisk regering
skulle utses av det enl. 1920 års home rule-\ag
valda parlamentet och handha styrelsen, tills
författning antagits. Fördraget ogillades av de Valera
men godkändes ®/t 1922 av Ddil Éireann med 64
röster mot 57. De Valera avgick då från
presidentposten och efterträddes av Griffith. Ordf, i den
provisoriska regeringen blev Collins. Inom republikanska
armén fanns ett starkt parti, som icke ville
godkänna fördraget utan besatte en del viktiga
platser i Dublin, och den provisoriska regeringen
kunde ej göra sig åtlydd. Men då de nya valen i
juni gav majoritet åt de fördragsvänliga, ingrep
Collins med kraft och lät i förödande gatustrider
befria Dublin från republikanska besättningar.
Striden fortsattes på landsbygden, där de
upproriska, ledda av E. Childers, planmässigt förstörde
vägar och broar, järnvägsmateriel och
telegraflinjer m.m. Griffith dog av överansträngning och
sorg, Collins stupade kort därefter i ett bakhåll.
Bådas plats intogs av W. T. Cosgrave. ®/i2 1922
ratificerades Irländska fristatens konstitution av
brittiska parlamentet. Den provisoriska
regeringen ersattes med exekutiva rådet med Cosgrave
som president, och T. Healy blev generalguvernör.
— 663 —
— 664 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
