Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Isak I Komnenos (bysantinsk kejsare) - 2. Isak II Angelos (bysantinsk kejsare) - Isak, Aron - Isaksen, Mathis - Isakson, Albert - Isakson, Karl - Isaksson, David
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISAK
stormaktsställning förstörts (jfr Bysantinska
riket, sp. 508 f.) Med stor kraft och en obändig
vilja att förnya det åldrande riket mötte I. yttre
och inre fiender. Plötsligen avsade han sig 1059
regeringen, trol. av missmod. Sin återstående tid
framlevde han i ett kloster.
2) Isak II Angelos (d. 1204), utropad till
kejsare efter den geniale våldsmannen Andronikos
II:s fall 1185, bidrog genom bristande regentgåvor
avsevärt till rikets fall. Så framkallade han
genom utpressning ett uppror, som vållade bildandet
av det nybulgariska riket. För att skydda sitt rike
vid 3:e korståget slöt han förbund med sultanen
Salah ad-din, varigenom Västerlandets fiendskap
mot Bysantinska riket ökades. 1195 avsatt och
bländad framtogs I. under 4æ korståget ur sitt
fängelse och blev för någon tid kejsare men dog
kort därefter. Lm.
Isak, Aron, finansman, se Isaac.
Isaksen, M a t h i s, författare, se Aikio.
Isakson, Carl Johan Albert,
skeppsbyggeri-inspektör (1855—1930), examinerades 1877 från
dåv. Teknologiska inst. i Stockholm, undervisade
där 1878 i teoretisk mekanik, praktiserade som
verkstadsingenjör 1878—79 och var härefter
lektor i matematik och fysik vid Tekniska
elementarskolan i Borås. Från 1880 var I.
uteslutande sjöfartstekniker: skeppsmätningskontrollör,
skeppsmätare och (till 1930)
skeppsbyggeriin-spektör. I. var en av initiativtagarna till
Sveriges allmänna sjöfartsförening (1902) samt en
av stiftarna av Svenska sällskapet för
räddning-av skeppsbrutne. Vidare donerade I. 1930 medel
till en fond, vilken förvaltas av en stiftelse,
Isak-sonska stiftelsen, under Kungl. Svenska
segelsällskapets auspicier. Fondens avkastning går till
sommarvistelse i skärgården för läroverksungdom
i Stockholm. — I. publicerade olika tekniska avh.
samt reseskildringen ”Från Kina till Röda hafvet”
(1910). A.Lg.
Isakson, Karl Oscar, svensk-dansk målare
(1878—1922), kom efter studier vid Konstakad.
1897—1901 under en resa i Italien 1902 i kontakt
med den danske
målaren Zahrtmann och
blev dennes elev först
i Civitå d’Antino och
därefter i Köpenhamn,
där han sedan var
bosatt större delen av
sitt liv. Redan under
akademitiden hade I.
utom med de
sedvanliga elevarbetena
sysselsatt sig med försök
till stora och
komplicerade figurkompositioner, delvis under
inflytande av Klinger
och Böcklin. Han fortsatte med dessa
kompositioner efter återkomsten från Italien och under
sin första vistelse i Frankrike 1905—07 (då han
bl.a. stiftade bekantskap med de franska
symbolis-terna Moreaus och Carrières konst) ända fram till
o. 1910. Bland dessa figurkompositioner, ofta med
fornnordiska motiv, märkas ”Höder och Loke”,
”Sif” och ”Gosse som planterar”. Större delen
av hans produktion från denna tid består
emellertid av porträtt, stilleben, landskap och
modellstudier, utförda i en raffinerad gråtonig färgskala
i dansk och fransk anda. Omkr. 1910 förändrades
i någon mån hans måleri, och han sökte utvinna
ur färgerna allt större lyskraft och reducerade
teckningen till skissens form. Avgörande
betydelse för I. fick hans andra resa till Paris 1913
—14, då han en tid arbetade på kubisten Le
Fauconniers skola. Under inflytande av
kubismen och framför allt Cézanne utformades hans
konst mot allt större färgrenhet och formsyntes.
1912—18 målade I. till övervägande delen
stilleben, vilka för honom själv tedde sig som rent
formala övningar. I:s intresse för Cézanne spåras
mycket tydligt i dessa stilleben liksom i
landskapen från Christiansö från perioden 1918—21.
Under de sista åren av sin levnad återupptog I.
arbetet med religiösa och symboliska
kompositioner, vilka koncipierats redan på 1890-talet. Utom
hundratalet blyertsutkast finnas 13 målningar med
religiösa motiv bevarade, t.ex. ”Törnekröningen”,
”Knektarna kasta tärning om Kristi klädnad”
och ”Jesus uppväcker Lazarus”. De flesta av dem
äro mer el. mindre skissartade men bilda trots
detta höjdpunkten i I:s verk och höra till det
mest gripande, som skapats på den religiösa
konstens område i Norden. På gr. av I:s stora
tillbakadragenhet och till sjuklighet gränsande
misstänksamhet mot omgivningen förblev mycket av
hans verk okänt även för hans närmaste vänner,
de flesta av hans religiösa målningar upptäcktes
t.ex. först efter hans död. I Sverige var I. så
gott som fullkomligt okänd ända till
minnesutställningen 1922. Sedan dess har intresset för I.
stigit alltmer, och hans konst har haft stort
inflytande på en efterföljande svensk och dansk
målargeneration. — Litt.: K. Fåhraeus, ”K. I.”
(i hans ”Konstkritiska essayer”, 1924); G. Engwall,
”K. I.” (1936) och ”K. I.” (1944). K.Bqt.
Isaksson, David, industriman (f. 15/t 1914),
civilingenjör 1937, anställdes vid Kärnbolaget ab.
s.å., dess v. verkst. dir. 1946 och verkst. dir.
sedan 1947. Under I:s ledning har Kärnbolaget
bl.a. börjat planera tillverkning av antibiotica,
bl.a. streptomycin, vid fabrik i Strängnäs, vilken
beräknas vara fullt leveransduglig 1952. I. och
hans medarbetare stå i intim kontakt med
forskningen och den industriella produktionen på det
biokemiska området, spec. i USA.
Isala, by i Dalarne, 3 km n.n.ö. om Svärdsjö
kyrka. I. spelar en roll i den traditionella
berättelsen om Gustav Vasas äventyr i Dalarne. En
viss Sven Elofsson skulle här ha skyddat honom
under hans flykt från danskarna: Svens hustru
skulle en gång genom att slå Gustav med
brödspaden och tilltala honom hårt ha räddat honom
från danskarnas misstankar; senare skulle Sven
ha fört Gustav vidare, dold i ett halmlass. De
tidigaste berättelserna härom äro upptecknade 1667,
alltså nära 150 år efter händelserna, under det
antikvariska intressets blomstringstid. Även Jesper
Svedberg meddelar en liknande berättelse. Under
1700-talet infördes berättelsen i den lärda
litteraturen. Svens efternamn uppgives på flera olika
sätt: Elfsson, Nilsson, Algotsson. Det är känt, att
Gustav Vasa 1524 använt en Sven i I. som bud-
— 683 —
— 684 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
