- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Andra upplagan. 14. Högbo - Johansen /
697-698

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iseran, Col d’ - Isère - Isergebirge - Iserhel, Herman - Iserlohn - Iserosion - Iseyin - ISF - Isfahan (Ispahan), Esfähan - Isfjorden - Isflen - Isfotglaciär - Isfågel - Isfår - Isfärger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ISFÄRGER

Iseran, Col d’I. [kåll’ dizrao’], pass i Grajiska
alperna, Frankrike, 2,769 m ö.h., förbinder Arcs
och Isères övre dalar.

Isère [izä’r]. 1) Vänsterbiflod till Rhöne,
Frankrike, 290 km lång, upprinner nära italienska
gränsen vid Col d’Iseran, flyter mot v. genom
landskapet Trantaise, mynnar vid Valence. De
viktigaste bifloderna äro Arc och Drac.

2) Departement i s.ö. Frankrike; 8,237 km2;
574,019 inv. (1946; 70 inv. pr km2). Huvudstad är
Grenoble. Dep. omfattar en del av Alperna och
sträcker sig fram till Rhöne. Endast Vs av arealen
är odlad. I. är rikt på vattenkraft, delvis utbyggd.

Isergebir’ge [i’zør-], tjeck. Hory Jizerské, berg i
n. Böhmen och Tyskland, n.v. och v. om
Riesen-gebirge; en del av Sudeterna*.

Iserhel, Herman, politiker, se Israhel.

Iserlohn [izarlå’n], stad i Sauerland i Westfalen,
Tyskland, 20 km s.ö. om Dortmund; 39,717 inv.
Ü939)- Mångsidig järn- och stålindustri.
Natursköna omgivningar.

Iserosion, se Erosion, sp. 922 ff.

Iseyin, stad i v. Nigeria, 180 km n. om Lagos;
48,470 inv. (1946).

ISF, förk. för Internationella skidförbundet (se
Skidlöpning).

Isfaha’n (I s p a h a n), Esfähan, huvudstad
i prov. Isfahan (54,328 km2) i mell. Persien,
landets till folkmängden 3:e stad med 204,598 inv.
(1940), åtskilliga av armenisk och judisk
härstamning. I. ligger i en välbevattnad trakt vid
floden Zindas utträde ur berglandet, c:a 1,600 m
ö.h., och har ett gott klimat. Staden räknas som
en av höglandets vackraste, ehuru numera
åtskill-ligt förfallen. Av de forna befästningarna kring
staden, som haft 37 km i omkrets, kvarstå nu
blott grushögar. Störst av de kvarstående äldre
palatsen är Tjihil Sutun (Ala Kapu, ”de många
kolonnernas palats”) med väggmålningar från
Abbas den stores tid. Vid ”Kungstorget” ligga
de två största av I:s många moskéer; av dem är
den vackra Mesdjid-i-Schah (”Kungamoskén”)
ganska väl bevarad. Vidare märkas här många och
stora basarer och karavanserajer samt ståtliga
broar över den 180 m breda floden. — I. är en
viktig vägknut och handelscentrum på den stora
förbindelseleden Teheran—Shiraz. Sedan
gammalt berömt för sin mattfabrikation har I.
alltjämt ett högtstående konsthantverk med
tillverkning av siden, sammet, guldbrokad o.a. tyger,
mosaiker, glas och lergods samt metallarbeten.
I. är shiiternas religiösa medelpunkt. — I. är
en av Persiens äldsta städer, och dess historia
torde gå tillbaka till tiden före vår tideräkning.
Det omnämnes av Ptolemaios (o. 150 e.Kr.)
under namnformen Aspadana; ett annat äldre
namn var Djaiy (Ptolemaios: Gabai). I. synes
ha varit en betydande stad under den
muhammedanska tiden, tills det 1387 ödelädes av Timur.
Till ny blomstring uppvaknade L, sedan Abbas
I gjort det till Persiens residensstad; den
nämndes då en av världens förnämsta städer och
uppges ha haft V2—1 mill. inv. 1722 erövrat och
förhärjat av afghanfursten Mahmud Ghilzai återtogs
I. 1729 av Nadir schah men återvann aldrig sin
förutvarande betydelse, särsk. som Teheran i
slutet på 1700-talet blev Persiens huvudstad. P.;C.F.

Landskapsbild från Isères dalgång.

Isfjorden, det centrala och största
fjordkomplexet på västsidan av Västspetsbergen, med följ,
sidofjordar från sydsidans mynning räknat:
Grönfjorden (Green Harbour), Colesbukta,
Advent-fjorden, Sassenfjorden (med Tempelfjorden),
Bil-lefjorden (Klaas Billen Bay), Dicksonfjorden,
Ekmanfjorden och Trygghamna (Safe Haven).
Huvudfjorden är 12 km bred vid mynningen,
och längden till innersta ändan av Billefjorden
är 105 km. Vid I. finnas Spetsbergens
viktigaste kolförekomster med gruvor vid
Grönfjorden (ryska) och Adventfjorden (norska), på
båda ställena i tertiära kollager. På Kap Linné
vid inloppet stå norska statens radiostation och
automatiska radiofyr samt Isfjord fyr. F.I.

Isflen, se Skare.

Isfotglaciär, se Glaciär, sp. 753.

Isfågel, art av ordn. kungsfiskare*.

Isfår, art av fårsläktet*.

Isfärger, framkallningsfärger, som alstras på
bomullsfibern genom dess indränkning först i en
lösning av den ena färgämneskomponenten, vanl.
/Lnaftol, och efterföljande torkning, sedan i en
lösning av en diazoförening, som innehåller den
andra komponenten. I. kallas de, därför att
framställningen av diazolösningen måste ske under
iskylning. Färdiga diazolösningar äro icke
hållbara, varför framställningen av desamma ingår i
färgningsprocessen. En vanlig i., som användes
för bomullstryck, är paranitranilinrött (pararött),
som framställes ur jS-naftol och diazoterat
para-nitranilin. El.

— 697 —

— 698 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 22 02:51:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/2-14/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free