Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Islam - Islam som världsreligion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLAM
rättssamhälle. Han kunde icke sätta något annat i
st.f. den gamla sedvanan, om icke tillfälligtvis en
personligt och privat ingripande medling. Men
närhelst han kunde, sökte han mildra
vedergäll-ningsrättens tillämpning: vid mandråp förordade
han enträget mansbot framför blodshämnd, vid
förorättande gottgörelse el. förlåtelse, vid
skuld-indrivande efterskänkande. Till samma kategori
kunna räknas hans anvisningar i fråga om
äktenskapet och begränsningen av antalet samtidiga
lagliga hustrur till fyra. Bestämda förbud träffade
dock seden att döda nyfödda barn och bruket av
rusdrycker och hasardspel.
Islam som världsreligion. Muhammed
efterlämnade vid sin bortgång icke någon fast organisation.
(Huru de till honom anslutna arabiska stammarna
uppfattade läget, se Muhammed.) Likaväl som om
statsbildningen gäller det om Muhammeds
religion, att han icke lämnade efter sig någon fast
byggnad. Som Guds sändebud, själv beroende av
fortlöpande uppenbarelser, hade han varit
ledaren, som från fall till fall anvisade den väg de
troende hade att gå. Varken i kult el. rätt hade han
skapat fasta former, och lika litet hade han
kunnat bringa sin lära i övrigt till ett ens någorlunda
avvägt sammanhang, ett system. Dem som
övertogo ledningen i Medina, främst att nämna de två
första kaliferna, Abu Bekr och Omar, och de
troende över huvud taget, kunde ingenting ligga mera
om hjärtat än att i allt följa profeten, d.v.s. Guds
vilja. Men nu hade de icke längre profeten ibland
sig. Nu krävdes fasta och fastslagna linjer.
Koranen fanns visserligen, till en början i en mängd
avskrifter av lösa stycken, spridda bland de
troende. Men dessa uppenbarelser täckte naturligtvis
icke alls de praktiska frågor av alla slag, som nu
framställde sig och krävde svar. Vid sidan av
uppenbarelsen kunde man med trygghet söka
ledning också i profetens föredöme och ord, sådana
de levde i de troendes erinring utan att ingå i
Koranen. Sådana precedensfall och uttalanden
samlades i stort antal och bildade för de troende
ett oumbärligt komplement till uppenbarelsen.
Koranen och sunna, så kallades denna tradition, utgöra
tillsammans den grund, på vilken den ortodoxa
i. för framtiden byggde (se Sunniter). Detta
gäller icke blott handlande, administrativt och
juridiskt, i kult och privatliv, allt med tiden strängt
reglerat, utan naturligtvis också tro och lära.
Men det var dock först genom att i. nu med den
arabiska erövringen trädde ut i dåtidens
kulturvärld, som den fick sin slutliga utformning och
blev världsreligion. Den kulturvärlden var
framför allt de grekisk-romerska och orientaliska
kyrkornas värld med deras efterhellenistiska grekiska
kultur. Här mötte nu i. både kristendom och
judendom på ett helt annat sätt och på högre
utvecklingsstadium än på Muhammeds tid i Arabien.
Den nya staten övertog villigt administrativ och
fiskalisk praxis från de erövrade länderna, och
på samma sätt mottog i. från de grundbesläktade
kristna och judiska religionssamfunden en mängd
intryck och direkta lån betr, kult, rätt, lära, helig
historia och legend. Sådant inflytande visar sig
t.ex. i bönens ritual, i föreskrifter för fastan, i
fre-dagsgudstjänsten, i helgondyrkan, i den med tiden
uppkommande profetkulten, i munkväsendet o.s.v.
— 711 —
Ännu större betydelse fick detta i:s möte med
kulturvärlden för dess lära. Naiv och
osamman-hängande fördes den av oskolade araber ut i en
värld, vars andliga liv sedan århundraden skolats
genom de kristna kyrkornas lärobyggande och
uppfostran. Skulle i. kunna tillkämpa sig en plats
i denna kulturvärld, måste den själv genomgå en
grundlig skolning och systematisk
genomarbetning. En sådan kom också till stånd, icke blott av
yttre tvång utan med inre nödvändighet. När
förhållandena i de erövrade områdena stabiliserat sig,
började nämligen de infödda kristna
befolkningarna i allt större utsträckning antaga herrefolkets,
arabernas, språk och religion. Detta tillförde i.
stora skaror av nya bekännare och bland dem
många kulturellt högtstående, vetenskapligt och
kyrkligt bildade personer, beredda att deltaga i
det nu kraftigt uppblomstrande arabiska
kulturella, vetenskapliga och litterära livet. Religionen
fick, såsom vid denna tid naturligt, huvudparten av
intresset. Andra och tredje årh. efter Muhammeds
död, 700- och 800-talen av vår tidräkning, blevo det
stora teologiska arbetets tid. Då genomarbetades
Muhammeds enkla lära i både teologisk och
juridisk riktning och bringades till ett fast system.
Den teologiska och juridiska diskussionen står i
det andliga intressets centrum. Den bedrives icke
blott i de lärda kretsarna, i universitet och
skolor, den hör till den fina underhållningen i alla
bildade kretsar, vid kalif- och furstehoven lika
väl som hos enskilda, och den frodas på gator
och i basarer. Icke i efterbildning av det kyrkliga
lärobyggandet utan med logisk nödvändighet på
gr. av lika utgångspunkt och grundåskådning
framställa sig nu här samma spörsmål, som i
århundraden sysselsatt den kyrkliga lärobildningen.
Vissa problem (treenigheten, Kristi person och
naturer, återlösningen) var man inom i. befriad
från. Så mycket ivrigare ventilerade man frågorna
om Guds väsen och Guds egenskaper,
förhållandet mellan väsendet såsom ett och attributens
mångfald, om viljans frihet el. evig
förutbestäm-melse, om det ondas väsen och Guds allmakt, om
de mänskliga gärningarnas betydelse för frälsning
m.m. Och svaren blevo här lika många som de ha
blivit under kristenhetens diskussioner i alla dess
kyrkor och sekter. Alla de olika huvudriktningar,
som möta oss där, finna vi också här. Här kommo
de fromma till tals, för vilka all denna
dogm-bildning var ett djävulens bländverk (”det gäller
icke lära utan liv”), här fanns rationalism i alla
dess nyanser och graderingar (se Mutaziliter)
ända till det fullständiga förkvävandet av allt
religiöst innehåll, här fanns mystik och panteistiskt
känslorus (se Sufism) ända till den yttersta gräns,
där en förnuftig tanke inte längre har något värde.
Utgångspunkt för detta i:s teologiska
lärobyggande var naturligtvis i alla fall Koranen och sunna.
I Koranen sökte varje dogmatisk el. religiös
riktning sitt stöd. Korantolkningen blev en
grundläggande vetenskap, som i en väldig litteratur
nedlade en utomordentlig språklig och teologisk
lärdom. Med den kunde man komma långt för att
bevisa sin åsikts riktighet. Men alla de helt nya
tankar och idéer, som man kom att upptaga
därute i kulturvärlden, kunde omöjligt finnas
representerade i Koranen, hur man än tolkade den.
— 712 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
