Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Islam - Islam som världsreligion - Islams utbredning - Islams litteratur - Litt. - Islamitisk konst - Island - Geologi och terrängformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLAND
Det blev återigen nödvändigt att gå
tillbaka till urkällan, till profeten och
hans närmaste krets. Var
traditions-materialet också otillräckligt, skapades,
d.v.s. uppdiktades, utan tvekan nytt
sådant, som motsvarade behovet.
Tra-ditionsvetenskapen blev en ny och
krävande vetenskap (se Hadith).
Ur dessa diskussioner
utkristalliserade sig småningom den ortodoxa i.
Den vann sin fasta form i början av
900-talet. Dess representativa namn är
al-Aschari, död 935. Sådan har den
sedan hävdat sig mot alla frestelser
att följa kulturens utveckling. En
insats av utomordentlig betydelse, en
verklig reformation, kom till stånd
genom al-Ghazali (d. nu), men den-
na avsåg icke läran utan det religiösa livet.
Gränsen mellan ortodoxi och irrlära blir
emellertid sällan fullt skarp. I. har aldrig haft
något organ, som med auktoritet kunnat avgöra,
var den gränsen går. Enl. i:s egen lära
avgö-res detta av vad man skulle kunna kalla den
allmänna meningen bland de kunniga (se Idjma).
Dennas obestämbarhet har medfört en
anmärkningsvärd tolerans i lärofrågor. Olika
uppfattningar kunna leva vid sidan om varandra under
Ömsesidigt erkännande. Inom rättsvetenskap och
rättskipning finnas t.ex. fyra skilda, men dock
alla såsom ortodoxa erkända skolor (se
Hanafi-ter, Hanbaliter, Malikiter, Shafihter). Inom det
religiösa läroområdet finnes ett stort antal sekter.
Men det är eg. endast när läromotsättningen
bottnar i el. leder till politisk motsättning, som en
fullständig schism uppstår. Sådan är
motsättningen mellan sunniter och shiiter*, och så var i
våra dagar det läge icke utan spänning, som
uppkom, när på 1920-talet de mot ortodoxien fientliga,
puritanskt reaktionära wahhabiterna* under Ibn
Saud fingo kontrollen över i:s heliga platser,
främst Mekka, över huvud ställer de senare
årtiondenas politiska utveckling i. och enkannerligen
ortodoxien inför allvarliga problem. Ännu en
gång konfronteras i. på ett avgörande sätt med en
högre kultur. Dess värld har, särsk. efter
världskriget 1914—18, öppnats för den moderna
västerländska kulturens inflytande. Allteftersom de
olika ländernas kulturella förutsättningar göra
dem mottagliga för detta inflytande, måste i. som
religion på något sätt taga ut steget, ett långt steg,
från medeltid till nutid.
Islams utbredning. I. har gått ut över stora
delar av världen. Dess huvudområden ligga inom
ett brett bälte från Filippinerna och Ostindiska
öarna i ö. genom s. och mell. Asien samt n. och
mell. Afrika fram till Atlanten. Antalet av dess
bekännare kan icke exakt anges, då åtskilliga av
dess områden icke äro statistiskt kontrollerbara.
En i möjligaste mån noggrann beräkning
kommer för år 1929 till totalsiffran 242 mill. För
enskilda länder må nämnas följ, siffror: Java c:a
40 mill., Indien (år 1941) 94,3 mill., Egypten (1937)
14,5 mill., Syrien (1935) 1,5 mill., Palestina (1942)
987,985, Irak (1935) 3,1 mill., Balkanländerna
(1922) 3,2 mill.
Islams litteratur. I:s teologiska litteratur,
såväl som den därmed nödvändigt
sammanhängande juridiska, falla huvudsaki. inom den
arabiska litteraturen*.
Litt.: I. Goldziher, ”1. fordom och nu” (1915),
”Vorlesungen über den Islam” (2 Aufl. 1925); C.
Snouck Hurgronje, ”Mohammedanism” (1916);
A. J. Wensinck, ”The Muslim creed” (1932);
”Whither I.?”, utg. av H. A. R. Gibb (1932). A.Mg.
IslamFtisk konst, se Muhammedansk konst.
Island, isl. Island, republik, omfattande ön Island,
Europas näst största ö, i Atlantiska oceanen, 450
km n.v. om Färöarna och 350 km ö. om
Grönland, mellan Ö3°24’ (Dyrhölaey) och 66°32’ n.br.
(Hraunhafnartangi) och mellan I3°3o’ (Gerpir)
och 24°32’ v.lgd (Bjargtangar); 102,819 km2;
138,502 inv. (1948). Huvudstad är Reykjavik.
Innehåll:
Sp.
Geologi och
terrängformer .................... 7!4
Floder och sjöar ...... 716
Klimat ................ 7’7
Växtvärld ............. 7’7
Djurvärld ............. 718
Befolkning ............ 718
Språk ................. 718
Folkkultur ............ 718
Historia .............. 720
Författning ........... 730
Förvaltning ........... 733
Rättskipning .......... 734
Vapen och flagga ...... 734
Mått och vikt ........ 734
Mynt .................... 734
Finanser .............. 734
Bankväsen ............. 734
Ekonomisk geografi .... 735
Religiösa förhållanden .. 73$
Undervisningsväsen _____73$
Tidningar ............. 73$
Litteratur ............. 739
Teater .................. 743
Film ................. 745
Musik ............... 745
Konst .................. 746
Litteraturanvisningar .. 74$
Geologi och terrängformer. I. ligger på en
undervattensbank, som stryker från Skottland och
Färöarna till Grönland. Tröskeln mellan
Färöarna och I. når ett största djup av 500 m,
den mellan Grönland och I. c:a 650 m. I
trakten av I. har banken en bredd av 500—700 km,
och ön är därför omgiven av ett brett, mindre
än 200 m djupt grundhav, vars botten har djupa
rännor, vilka genom grundhavet stryka in i de
större fjordarna. S. kusten är en sandig
lagunkust, de övriga äro mestadels 300—500 m höga
och starkt sönderskurna. V. kusten uppdelas av
de stora bukterna Faxaflöi och Breiöifjöröur i
två mindre halvöar, Reykjanes och Snæfellsnes,
och den sistn. bukten begränsas i n. av en
trekantig halvö, Nordvästlandet el. VestfirÖir, som
blott genom ett smalt näs är förenat med det
övriga I. och vars v. hälft är sönderdelad av
långa djupa fjordar, av vilka IsafjarÖardjüp är
— 713 —
— 714 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
