Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Island - Bankväsen - Ekonomisk geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLAND
Interiör från ett modernt snabbfryseri.
handel och är landets enda rena affärsbank.
Landsbanken el. nationalbanken är nu landets
enda sedelbank men driver därjämte fullständig
bankrörelse. Ett särskilt låneinst. för
jordbrukskredit, BünaÖarbanki Islands (I:s jordbrukarbank),
utgör den 3:e av landets bankinrättningar, vilkas
samtliga rörelse är garanterad av staten.
Nationalbanken och jordbrukarbanken ägas helt av
staten, medan fiskeribankens aktiekapital på 7,5
mill. isl. kr är fördelat på 1,5 mkr stamaktier i
statens ägo och 6 mkr preferensaktier, som vid
dess bildande övertogos av insättarna i den
tidigare Islands bank. — Penningvärdet på I. har
under de senaste 10 åren undergått en stark
inflation, som drivit sedelcirkulationen upp från
c:a 9 mill. isl. kr 1938 till 185 mkr 1949 (31/io).
Guldreserv redovisas pr sistn. datum med 1 mill.
$ och utländska valutor med motvärdet av 2,6
mill. S. — Sparbanksväsendet på I. har äldre anor
än affärsbanksväsendet. Den första sparbanken
grundades 1868 och efterföljdes snabbt av andra.
1949 hade I. nära 60 sparbanker, vilka i mots. till
övriga banker icke äro statsägda. Deras
verksamhet uppmuntras av staten på olika sätt, bl.a. genom
skattefrihet. Flera av de större sparbankerna
bedriva även affärsbanksrörelse. [K.W-B.JO.L.
Ekonomisk geografi. I :s näringsliv har
undergått en kraftig förändring under det sista
halvseklet. 1940 livnärde sig 31,6% (1880 73,2%) av
befolkningen av lantbruk, 21,9% (2,1%) av
industri, 16,3 °/o (12%) av fiske och 17,3 °/o (3,6%)
av handel och kommunikationer.
Lantbruksbe-folkningens tillbakagång har kompenserats
genom införande av lantbruksmaskiner, vilka höjt
lantbrukets produktivitet. Fiskets avkastning har
mångdubblats under denna period, då större och
bättre båtar och effektivare fiskredskap ha
anskaffats.
Lantbruk är sedan gammalt I:s
modernäring, men dess roll som ekonomisk maktfaktor
har numera övertagits av fisket. Under de sista
årtiondena har det, som nämnts, i stor
utsträckning moderniserats, nyodlingen har intensifierats,
och moderna lantbruksmaskiner ha anskaffats,
men lantbefolkningen går ständigt tillbaka i
antal. Försöksvis har konstaterats, att kornodling
går att bedriva på I., men f.ö. finnas icke plöjda
åkrar utan endast gödslade slåttervallar, varpå
hö produceras för kreatursfoder, kring gårdarna.
Även på naturlig äng erhåller man hö. 1941—45
producerades i medeltal pr år 133,300 t hö på
gödslade slåttervallar och 87,900 t hö på
naturlig äng. Skörden av potatis var under samma
tid i medeltal 8,500 t och av rotfrukter 1,500 t.
Drivhuskulturen har gjort stora framsteg under
de sista åren. För uppvärmning av drivhusen
använder man sig av de varma källornas vatten.
Mest odlas tomater och tidvis även sydfrukter,
ss. vindruvor och bananer. Den viktigaste grenen
av lantbruket är emellertid
boskapsskötseln. Av får och hästar har I. i förh. till
inv.-antalet flera än något annat europeiskt land.
1948 uppgick fårens antal till 444,000. Under det
sista årtiondet har fåraveln kämpat med stora
svårigheter på gr. av förödande fårsjukdomar.
Hästarnas antal var s.å. 44,000, nötboskapens
44,000 och hönsens 128,000. Köttvaror produceras
tillräckligt för landets behov, men exporten
därav är obetydlig. Mejerihanteringen har
utvecklats kraftigt under de sista årtiondena och täcker
nu I:s behov av mjölkvaror. 1948 producerades
62,6 mill. 1 mjölk.
Fisket har från första början varit en viktig
näringsgren på I. Under sekler användes endast
roddbåtar, senare segelfartyg. Först fr.o.m.
sekelskiftet ha dessa ersatts av motorbåtar, varav
största delen är på 60—90 bruttoton, samt trålare, de
flesta numera på 600—700 bruttoton. Torsk och
sill äro de viktigaste fiskslagen i ekonomiskt
avseende. Torskfisket försiggår året runt.
Huvudsäsongen infaller under vintermån., jan. till maj,
när torsken kommer in till sydvästkusten för att
leka. Under denna tid fiskas torsken mestadels
med garn samt på senare tid även med
snurre-vad; de mindre båtarna använda mest långrev.
Trålarna använda enbart trål. Fångsten isas på
trålarna och seglas direkt till England el.
Tyskland. Förr torkades nästan hela torskfångsten,
men senare har man övergått till att salta det
mesta. Saltfisken såldes till Medelhavsländerna.
Den modernaste förädlingsmetoden är att skära
fisken i filéer och snabbfrysa den. Denna
industri fick ett kraftigt uppsving under 2:a
världskriget, och nu finnas ett 80-tal moderna
snabb-fryserier på I. Förekomsten av sill vid I. är
mycket riklig, men fluktuationerna i fångsten äro
stora. Det är två sillarter, som uppträda vid I.
Den ena, känd under handelsnamnet islandssill,
kommer i juni till nordkusten på näringsvandring
och försvinner igen i början av sept. Den andra
sillarten förekommer i huvudsak vid I:s syd- och
sydvästkust. Den har sedan sekelskiftet fiskats
sommar och höst i drivgarn. Under vintrarna
1946—47 och 1947—48 fiskades denna sill i stor
utsträckning i snörpvad i småfjordar nära
— 735 —
— 736 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
