Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italia, Italica (stad) - Italiaexpeditionen - Italia irredenta - Italian - Italien - Geologi och terrängformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIA
Ital’ia, I t a 1 i c a, stad i Italien, se Corfinium.
Ita’liaexpeditionen, italiensk polarexpedition, se
Nobile, U.
Ita’lia irreden’ta, se Irredentism.
Italia’n, svensk beteckning på det horisontala
mellanledet mellan säteritakets två fall.
Italien, ital. Italia, off. Repubblica italiana,
republik i mell. Sydeuropa; 300,894 km2; 46,821,970
inv. (30/e 1948). Huvudstad Rom.
I. sträcker sig mellan 3ÖO39’ (Kap Isola de
Correnti på Sicilien) och 47°6’ n.br. (Vetta dTtalia
el. Glockenkarkopf i Tyrolen) samt mellan 6°4o’
(Cima Vallonetto i Cottiska Alperna) och i8°3i’
ö. Igd (Kap Otranto). I. ligger mellan
Medelhavets båda huvuddelar, ö. och v. Medelhavet,
samt mellan det förras n.v. arm, Adriatiska havet,
i n.ö., och det senares n.ö. del, Tyrrhenska havet,
i s.v. I. har gemensam landgräns med territoriet
Trieste och Jugoslavien i ö., med Österrike och
Schweiz i n. och med Frankrike i v. Det har
bättre naturliga gränser än någon annan stat på
Europas fastland, i det att dess landgräns så gott
som överallt följer svårtillgängliga alpryggar. 2:a
världskriget medförde för I. bl.a. förlusten av
vissa gränsområden. Enl. Paristraktaten (10/2
1947) avstod I. 4 gränsdistrikt vid Lilla S:t
Bernard, Mont-Cenis-platån, Mont Tabor och
Mont-Chaberton-området samt Tineas och Royas övre
dalgångar till Frankrike (sammanlagt 718 km2),
största delen av prov. Venezia Giulia (Istrien),
Zara-kommunen samt Pelagosa-öarna i Adriatiska
havet till Jugoslavien (7,827 km2) och staden
Trieste med kringliggande område (738 km2) till
friterritoriet Trieste. 1938 omfattade I. 310,177 km2
och hade då 43,430,000 inv. [J.FjEdg.K.
Innehåll:
Sp.
Geologi och
terrängformer .....................803
Klimat ..................810
Växtvärld ...............811
Djurvärld ...............812
Befolkning och bebyggelse 813
Folkkultur ..............817
Förhistoria .............818
Historia ............... 820
Författning och
förvaltning ....................838
Rättskipning ............842
Besittningar ............842
Försvarsväsen ...........842
Vapen och flagga ........846
Mått och vikt ........ 846
Mynt ..................84Ö
Finanser ............. 846
Bankväsen .............847
Ekonomisk geografi .... 848
Religiösa förhållanden .. 857
Undervisningsväsen .... 857
Tidningar ............ 860
Rundradio ............ 861
Litteratur ............861
Teater ................870
Film ..................874
Musik ................ 877
Konst .................880
Litteraturanvisningar .. 887
Geologi och terrängförhållanden. I. kan indelas
i Norditalien, Apenninska halvön och öarna.
Norditalien {Italia settentrionale) begränsas
i s. av linjen Spezia—Rimini och består av två
lika stora men skarpt skilda områden, det
norditalienska slättlandet el. Poslätten och
berglandet, vars huvuddel Alperna* och deras ö. forts,
bilda en ram kring slätternas n. del. östalpernas
italienska del omfattar Bergamaskalperna
{Pre-alpi Bergamasche), Rätiska alpernas {Alpi Retiche)
s. del, det höga, av kristalliniska bergarter
uppbyggda Ortlermassivet (3,902 m), s. delen av
de likaledes kristalliniska ötztal- och
Zillertal-alperna, Sarentinska alperna {Alpi Sarentine),
Dolomiterna {Alpi Dolomitiche) och Karniska
alpernas {Alpi Carniche) s. sluttningar. Av de
mot s. veckade dinariderna äger I. dels den
smala ytterzonen, vilken uppbygger ett smalare
bälte av jämförelsevis låga bergkullar mellan
den venetianska slätten {Pianura Venetd) och de
egentliga Alperna, dels dinaridernas innerzon till
Juliska föralperna {Prealpi GiuUe) i ö.
Västal-pernas italienska del består till en del av
dinaridernas v. utlöpare, en smal kalkzon mellan
slätten och de egentliga Alperna, vilken i v.
kilar ut vid Sesia-floden s.ö. om Monte Rosa.
Bakom och v. om denna omfattar I. vidare
partier av Västalpernas penninska zon, uppbyggd
av starkt metamorfoserade sedimentbergarter,
vilande på och växellagrande med flackt liggande
veck av gnejser. De italienska Västalpernas
förnämsta massiv äro Monte Rosa (4,633 m), Gran
Paradiso (4,061 m) och Monte Viso (3,841 m).
S. om Stura-dalen resa sig Havsalperna {Alpi
marittime) och dessas högsta parti, det
kristalliniska Argentaramassivet (3,297 m). Även här
följer gränsen i det stora hela vattendelaren.
Alpkedjans yttersta utlöpare åt detta håll,
Ligu-riska alperna {Alpi Liguri), ligga helt inom I.
De nå i ö. till det 465 m höga passet Colle di
Cadibona. Från detta stryker ett c:a 1,300 m
högt bergparti längs kusten mot ö. till det 412
m höga Giovipasset n. om Genua, ö. om
Giovi-passet börja de Liguriska apenninerna, d.v.s. den
italienska halvön. — Norditaliens andra stora
region, I:s största enhetliga landskapsområde, den
norditalienska slätten el. Poslätten
{Pianura del Po el. P. padana), har en längd
från v. till ö. av 500 km och en största bredd
från n. till s. av 200 km. Den var under
plio-centiden havsbotten men har sedan höjts, så att
dess n. kant, nu ligger 100—300, dess s. 40—100
m ö.h. Vid pliocentidens slut hade havsbottnen
stigit så mycket, att havsviken till en del kunde
igenfyllas av istidens glaciärer och
smältvattenälvar. Sedan dess ha de recenta vattendragen
utfyllt resten av viken, så att nu blott
Venedig-bukten återstår av densamma. Den
norditalienska slätten uppvisar nu 5 morfologiska
landskapstyper: 1) Det glaciala randlandskapet. De dalar,
som från slätten skjuta in i Alperna, intogos
under istiden av väldiga glaciärer, som på gr.
av sin stora mäktighet och den starka lutningen
ägde stor erosions- och transportförmåga. De
utskulpturerade i dalarnas nedre delar djupa
klippbäcken och avsatte vid dalmynningarna och
nedanför dem väldiga ändmoränbågar, s.k.
mo-ränamfiteatrar. Av dessa framstå nu som
tydliga vallar eg. endast würmtidens ”ungmoräner”,
ehuru även risstidens ”gammalmoräner” i de fall,
där de ligga utanför de andra, kunna följas som
mer el. mindre sammanhängande girlander. På
en svensk, van vid sitt hemlands moränvallar av
ett 10-tal meters höjd, verka moränerna, så som
de framträda vid s. ändan av de italienska
sjöarna och spec. vid Ivrea i mynningen av Dora
Baltea-dalen, nästan överväldigande. Från den
upp till 200 m höga inre ändmoränkransen
lutar terrängen koncentriskt ned mot centralsjön.
På utsidan av den inre moränbågen ligga andra
mindre bågar, mellan och utanför vilka en flack
gruskägla bildar en kontinuerlig övergång till
Poslätten. Genom djuperosion och uppdämning
uppstodo således i övergångsbältet mellan Al-
— 803 —
— 804 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
