Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - Geologi och terrängformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIEN
Castelfranco Veneto, stad på Poslätten.
perna och slätten de italienska randsjöarna, av
vilka den största, Lago di Garda, når långt ut
på denna, medan de övriga, Lago di Como, Lago
Maggiore, Lago dTseo och Lago di Lugano, sluta
ovanför densamma. Medan randsjöarna nu blott
finnas kvar mellan Mincio och Ticino, uppträda
radial- och ändmoränerna i dalmynningarna och
nedanför dessa på hela sträckan mellan
Taglia-mento i ö. till Stura i v. 2) De glacifluviala
grusplatåerna, platåartade fält av grovt material
och avsatta utanför ändmoränerna av
glaciärer-nas smältvattenälvar. De nuv. floderna ha i dem
nedskurit djupa dalar. 3) De sen- och
postgla-ciala sand- och lerterrasserna, bildade av finare
material än de förra och därför avsatta på större
avstånd från isranden och med mjukare
morfologi. De skiljas från de förra genom den s.k.
zona dei fontanili, den zon av källor, som rinna
fram vid foten av de stora grusplatåerna. Denna
källzon bildar en nästan sammanhängande linje
mellan Tanaro i v. och Isonzo i ö. 4) Det nuv.
flodlandskapet el. de flodslätter och flodplan,
som äro uppbyggda av de nuv. floderna och
över vilka dessa flyta fram. Det är flerstädes
ett slags marskland, i det man ingärdat floderna
med höga vallar för att hindra dem att genom
serpentinisering ständigt flytta sina lopp. På
grund härav ha flodbäddarna höjts genom
sedi-mentation, så att floderna nu flerstädes ligga på
högre nivå än omgivande slätter. De nuv.
flodslätterna tillväxa ständigt i areal, därigenom att
flodernas deltan växa allt längre ut i Adriatiska
havet. Poslättens kust mot havet är låg och
sumpig och stadd i rask tillväxt genom bildning
av strandsporrar och igenväxning av de laguner,
som bildas innanför dessa, t.ex. Laguna Veneta
vid Venedig och Valli di Comacchio n. om Ra-
venna. 5) Isolerade berg, som resa sig över
slätten. Hit höra de s.k. Pokullarna (Colline del
Po) mellan Turin och Alessandria, som i La
Maddalena nära Turin nå 716 m ö.h. De bestå
av tertiära lager, som deltagit i alpveckningen.
Vidare märkas Monti Berici (421 m) och
Euga-neiska kullarna {Colli Euganei, 603 m), båda
ruiner av tertiära vulkaner mellan Padua och
Verona. Den norditalienska slättens till
Apenninerna gränsande zon saknar landskapstyperna 1)
och 2) samt källzonen.
Apenninska el. italienska halvön
(Italia peninsulare), I:s andra stora huvuddel,
genomdrages av Apenninerna (Appennino),
den s. forts, av det alpina bergskedjesystemets
syd-stam, dinariderna, vilka bilda den italienska
halvöns ryggrad. Apenninernas huvudkam och
vat-tendelare ligger i n. endast några km från
Gett uabukten; den sträcker sig härifrån tvärs över
halvön och når vid Rimini Adriatiska havets
kustland. Detta avsnitt, som kallas N o r
d-apenninerna {Appennino settentrionale),
omfattar Liguriska apenninerna {A. Ligure) och
Etruskiska el. Toscanska apenninerna (A.
Tosco-Emiliano). De förra bestå av mjukt formade
bergsryggar utan mera framträdande toppar
(Monte Maggiorasca 1,803 m, M. Gottero 1,640
m) och uppbyggas av eocena kalkstenar och
märglar samt ställvis stora massor av serpentin.
De sänka sig i s. brant längst förkastningar till
den i subtropisk vegetation prunkande Riviera di
Levante, Italienska riviera n, som v. om
Genuabuktens n. spets kallas Riviera di Ponente.
Vid La Cisa-passet (1,041 m), ö. om järnvägen
Parma—Sarzana, höja sig Etruskiska apenninerna
brant över Toscanas backlandskap. Den av
starkt veckade kretaceiska kalkstenar och eocena
— 805 —
— 806 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
