Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - Klimat - Växtvärld - Djurvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIEN
Tab. i. Temperatur och nederbörd.
Medeltemperatur Medelnederbörd
Året Juli Jan. Amplitud Året mm april—sept. okt.—mars
mm °/o av året mm ’/« av året
Turin .... n?» 23?1 0?3 22°8 888 538 61 350 39
Milano .... 12?» 24?< i?» 23? ‘ 1.056 541 5i 515 49
Venedig 1.3?» 24?1 2?« 2I?5 661 365 55 296 45
Trieste .... I3?5 2.3? < 4?1 ig?3 r.044 558 53 486 47
Genua .... I5?5 24?1 7?» 16?. 1,323 513 39 810 61
Florens 14?» 24?6 4?7 ig?9 829 387 47 442 53
Rom I5?4 I5?a 6?7 i8?i 890 304 34 586 66
Neapel .... 24?2 8?! i6?o 841 276 33 565 67
Cagliari i6?s 24?8 9?4 I5?4 477 126 26 351 74
Messina i8?s 26?s (aug.) II?6 I4?7 787 207 26 580 74
mat På gr. av halvöns ringa bredd är det
maritima inflytandet starkt utpräglat, men det
motverkas dock i de inre delarna av dessas ganska
betydande höjd ö.h. Kustområdena ha i allm. en
januaritemp. mellan 7 och io°. östkusten är
därvid något kallare än västkusten, medan julitemp.
ligger mellan 24 och 26°. I mots. till n. I. har
vinterhalvåret större nederbördsmängd än
sommarhalvåret. De på Poslätten utpräglade
nederbörds-max. under våren och hösten förskjutas söderut
alltmer mot vintern och förenas småningom till
ett enda vintermax. i nov.—dec. De
nederbörds-fattigaste delarna av I. äro Apulien, vissa delar
av Sicilien och Sardinien, där den årliga
neder-bördsmängden är mindre än 500 mm.
I olika delar av I. uppträda karakteristiska
vindar av helt olika karaktär, scirocco* och bora*.
Den förra är en sydlig, varm och mestadels
fuktig vind, som ibland blåser över Sicilien och s.
I., då lågtryck utbildas över Genuabukten. Då
sciroccon tvingas blåsa över höga bergskedjor,
ss. de sicilianska, får den på läsidan en
föhn-artad karaktär. I Palermo kan därvid i extrema
fall temp. stiga till närmare 500 och den relativa
fuktigheten samtidigt sjunka till 10 °/o. Boran, som
blåser i n. Adriatiska havets kusttrakter, är en n.,
kall och torr vind, som särsk. under vinterhalvåret
ibland störtar sig med katastrofal verkan mot
havet från de bakom liggande bergsplatåerna. A.H.M.
Växtvärld. N. I:s låga vintertemp. utgör ett
hinder för den mediterrana vegetationens
framträngande hit. I stället består den naturliga
vegetationen här av den mellaneuropeiska vinterkala
lövskogen. Endast obetydligt återstår dock av
densamma i form av smärre bestånd av Pop’ulus
trem’ula, P. nigra, P. alba, sälg, al, Ulmus
cam-pePtris och sommarek. Naturlig äng finnes även.
På torr, sandig mark finnas dungar av vanlig tall.
De n. italienska sjöarna och mynningarna av de
sydligaste alpdalarna över huvud äro synnerligen
väl skyddade mot de n. vindarna och utmärka
sig därför för mycket högre vintertemp. än
Poslätten. Där träffas därför odlingar av oliv och
vin. Apenninerna ha en gång burit vidsträckta
skogar av vinterkala lövträd. Nu äro de
mestadels förstörda, och endast mindre skogspartier
återstå av sommargröna ekar (Quercus
peduncu-la’ta, Q. apenni’na, Q. Cerris), lönn och bok. Den
senare går upp till c:a 1,850 m. Ovan denna höjd
vidtager den alpina regionen, som är klippig med
koloniartad gräshed av bl.a. Festu’ca dimor’pha och
enstaka Junip’erus nana och Pinus pumil’io. Den
sommargröna regionens nedre del präglas
mångenstädes av den äkta kastanjen, som torde vara
införd men nu växer i stora skogar till 1,000 m ö.h.
I mellersta I. ligger den sommargröna
vegetationens nedre gräns på c:a 400 m ö.h., i s. I. på
600 m. Till dessa nivåer stiger näml, odlingen av
oliven, och nedanför dem börja de mediterrana,
ständigt gröna växterna uppträda rikligare.
Endast här och där finnes högskog av stenek
(Quercus Ilex, Q. Suber), lager och pinje. Mestadels är
den dock förstörd och ersatt av snårskog av stenek,
myrten, vild oliv, arter av Cistus, Pista’cia, Eri’ca
samt enar (Juniperus Oxyced’rus, J. phænicea, J.
Sabi’na). Denna macchia ersättes på torrare och
magrare marker av halvbusk- och risvegetationer
av samma typ som den franska garrigue, med
Lavan’dula-, Ulex-, Thym’us-, Genis’ta-arter samt
tistlar. De ständigt gröna buskarna och risen bilda
vanl. icke ett slutet växttäcke. Under den
regnrika årstiden — i s. I. nov.—febr., i mellersta I.
okt.—nov. och mars—april — täckes mineraljorden
mellan dem av gröna örter, som dock blomma ut
och vissna ned i början av den torra sommaren.
Den mediterrana vegetationen finnes i n. I. blott
på Rivierakusten, vars milda vintrar gynna
densamma men där den nu mestadels är ersatt av
kulturmark. Den utgör vidare den naturliga
växtligheten på halvöns och öarnas kuster och slätter.
Karakteristiska för landskapet äro här också
dungarna av pinjer och den urspr. inplanterade
cypressen samt olivlundarna. I n.ö. slutar denna
vegetation vid Apenninernas n. fot. Den nordligaste
pinjeskogen träffas vid Ravenna. Inom s. I. och på
öarna, där vintern i låglandet är fullständigt frostfri,
präglas kulturlandskapet utom av oliven av
vidsträckta orange- och citronlundar. På Etnas s.
sida går oliven till 920 m ö.h., kastanjeskogar
utbreda sig mellan 1,000 och 1,600 m, och bok, björk
och Pinus Lari’cio gå upp till skogsgränsen
(2,000 m). [J.F.HV.
Djurvärld. I. hör i djurgeografiskt hänseende till
den mediterrana provinsen av palearktis. Bland
anmärkningsvärda där förekommande djur må
särsk. framhållas: piggsvinet, huvudsaki. i s.
I. och på Sicilien, det enda i Europa levande vilda
fåret, mufflon, i Sardiniens bergstrakter, en
mull-vadsart samt en näbbmus, Crocidu’ra etru’sca,
jämte en fladdermus det minsta av alla däggdjur.
Bland större rovdjur märkas varg och räv.
Gem-sen är sedan 1880 utrotad; stenbocken finnes i
Piemonte och Savojen. I vissa sumptrakter finnas
halvvilda bufflar. Av kräldjur förekomma bl.a.
— 811 —
— 812 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
