Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Ivan IV Vasiljevitj (rysk storfurste) - 5. Ivan V Aleksejevitj (rysk furste) - 6. Ivan VI Antonovitj (rysk tsar) - Ivan, Johannes - Ivangorod (Polen) - Ivangorod (Narva) - Ivanhoe - Ivan Lejonriddaren, Herr Ivan - Ivanov, Aleksandr Andrejevitj - Ivanov, Nikolaj Iudovitj - Ivanov, Michail - Ivanov, Vjatjeslav Ivanovitj - Ivanov, Dimitr - Ivanov, Georgij - Ivanov, Vsevolod Vjatjeslavovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAN
begär, som utvecklade sig till storhetsvansinne.
Hans grymhet kan blott delvis förklaras utifrån
samtidens seder; den var sjuklig och hämmades
endast tidvis av en hysterisk religiositet. I. var
högt begåvad, förvärvade ett omfattande
teologiskt vetande och efterlämnade ett stort bibi.
Han omgav sig i många år med goda rådgivare,
bl.a. popen Silvester; 1550 fick Ryssland en
rikslag, 1552 erövrade I. det tatariska Kazan, 1554
Astrachan; över Archangelsk öppnades handel
med engelsmännen, utländska hantverkare
inkallades, en stående här (streltserna) upprättades.
F.ö. vände sig I:s politik mot bojarerna. Från
mitten av 1560-talet började den slumrande
sinnessjukdomen ta överhand, och I. fick nu
tillnamnet groznyj (den stränge, ”förskräcklige”);
mest uppseende väckte massakern på Novgorod
velikijs oskyldiga befolkning 1570. 1581 dräpte
han äldste sonen Ivan. Han efterträddes av sonen
Fjodor. Om Sibiriens besittningstagande se
Jer-mak Timofejevitj, om I:s politik västerut se
Nar-vahandeln, Ryssland och Sverige, historia. P.Dhl.
5) Ivan V Aleksejevitj (1666—96), klent
begåvad och nästan blind, var bror och samregent
till Peter I.
6) Ivan VI Antonovitj (1740—64), son
till Anna* Leopoldovna, utropades 1740 i vaggan
till tsar under moderns förmynderskap, störtades
1741 av Elisabet, hölls i fångenskap och mördades
1764 i Schlüsselburg, då ett försök gjordes att
bortföra honom.
Ivan, Johannes, kyrkmålare, verksam i
Uppland under sengotisk tid (d. 1465). I. har signerat
en kalkmålningssvit i Vendels kyrka, tillkommen
1451—52. De dekorativa formerna anknyta här
till det mjuklinjiga kyrkmåleriet från årh:s förra
hälft, men i figurteckning och i de skarpt brutna
draperierna lanseras en ny, realistisk stil.
Iva’ngorod [-garat], po. Dublin, förutv. fästning
i Polen, 60 km n.v. om Lublin vid Wieprz’
inflöde i Weichsel. I. var under 1 :a världskriget
en av hörnstenarna i det ryska försvaret av
Weichsel—Narev-linjen, varav
Modlin*—Warszawa—I. bildade en framskjuten position. Under
den stora centralmaktsoffensiven 1915 isolerades
denna position genom anfall på Narevlinjen i n.
och Lublin—Cholm i s., varför I. och Warszawa
utrymdes (Vs—5/s).
Iva’ngorod [-garat], förstad till Narva*.
Ivanhoe [ai’vanhå/u], roman av Walter Scott.
Ivan Lejonriddaren, Herr Ivan, se
Eufemia-visorna.
Iva’nov [-af], Aleksandr Andre jevitj,
rysk målare (1806—58), bosatt i Rom, där han
starkt influerades av nasarenerna men även
studerade Tizian. Hans större arbeten äro ofta
akademiskt torra och överarbetade, hans mindre
bilder och naturstudier däremot omedelbara och
friska. — Litt.: Monogr. av N. Romanov (1907).
Iva’nov [-af], Nikola j ludovitj, rysk
militär (1851—1918), officer vid art. 1869,
generallöjtnant 1901, general 1908. I. var chef för 3:e
sibiriska armékåren i rysk-japanska kriget 1904—
05, blev 1912 militärbefälhavare i Kievs
militärdistrikt och fick vid i:a världskrigets utbrott
befälet över s.v. fronten. Under hösten och vintern
1914—15 ledde han med framgång den ryska
inva
sionen i Galizien och under vintern 1915—16
offensiven i Volynien, tills han 1916 anställdes som
rådgivande adjutant hos tsaren. Vid revolutionens
utbrott 1917 blev I. diktator i Petersburg men
förmådde ej undertrycka densamma. Han uppgives
ha stupat under en strid mot bolsjevikerna i
Ukraina 1918. E.Bz.
Iva’nov [-af], Mi c h ail, tonsättare, se
Ippo-litov-Ivanov.
Iva’nov [-af], Vjatjeslav Ivanovitj,
rysk författare och filosof (1866—1949). Grundligt
klassiskt bildad och under inflytande av
Nietz-sche och V. Solovjov slutförde I. 1903—04 en
stor studie över Dionysos-religionen. Åt sitt
närmast alexandrinska konstideal gav han uttryck i
diktsaml. ”Ledstjärnor” (1903). Under ett
decennium hyllades han som ledare av de ryska
sym-bolisternas petersburgkrets. Formsäkerhet och
intellektuell koncentration utmärka hans
diktsamlingar från senare år, ”Cor ardens” (2 bd, 1911)
och särsk. ”Vintersonetter” (1920). Ett inlägg
i modern kulturdiskussion lämnade hans sex brev
i ”Korrespondens mellan tvenne hörn” (1922;
jämte Gersjenzon), ett försvar för de värden det
förgångna skapat. I. skrev efter klassiskt grekiskt
mönster versdramerna ”Tantalos” (1905) och
”Prometheus” (1919). Från 1924 var I. bosatt i
Italien. [Agr.lS.G.L.
Iva’nov [-af], D i m i t r, författare under pseud.
Elin-Pelin*.
Iva’nov [-af], Georgij, rysk poet (f. o. 1895).
I:s produktion utmärker sig för en mästerlig,
musikalisk och effektfull form men kallt och
lidelsefritt innehåll. Han emigrerade från
Ryssland 1922 och bosatte sig i Frankrike. I. har
förf, ett 10-tal diktsaml., bland dem ”Vintrar i
Petersburg” (1928), och ett par litteraturkritiska
arbeten.
Iva’nov [-af], Vsevolod
Vjatjeslavo-vitj, rysk författare (f. 1895). L, som föddes
i Sibirien, där fadern var lärare, fick tidigt lära
sig att klara sig på egen hand. Till o. 1920
prövade han de mest skiftande yrken under ett
kringflackande liv. Han arbetade bl.a. i
cirkusbranschen som svärdslukare, brottare och clown
samt var en tid typograf. 1915 tryckte han sina
första noveller, uppmuntrad av Gorkij. Fyra år
senare bosatte han sig i Petrograd och blev
personlig vän med Gorkij. Han var medl. av
för-fattargruppen Serapionbröderna och deltog aktivt
i det litterära och politiska livet. I snabb följd
utgav han en rad berättelser, kännetecknade av
en frän naturalism och ett stundom cyniskt förakt
för människovärdet, ss. ”Partisanerna” (1922),
”Pansartåget 14-69” (s.å.; eng. övers.. 1933), ”Blå
sand” (1923) och ”Järndivisionens undergång”
(s.å.). Han skildrade ursprungliga, orädda och
kraftfulla människor, levande ett säreget, av
instinkten lett liv, främmande för sociala intressen,
ofta egocentriska och anarkistiska, samt skrev en
uttrycksfull, ”dynamisk” prosa. En novell ur
denna del av I:s produktion, som oftast
behandlar motiv från inbördeskriget och bygger på förf:s
egna erfarenheter, finns övers, till svenska i J.
Riwkin & D. Brick, ”14 sovjetryska berättare”
(1929). I:s författarskap utvecklades efter hand
till större lugn och mognad, ss. i ”Resa till ett
— 903 —
— 904 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
