Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iwoshima (Iwojima) - Ivrea - Ivry-la-Bataille - Ivry-sur-Seine - IWW - Iväg - Ivö - Ivösjön - Ixel, Jacob - Ixelles - Ixia - Ixiolirion - Ixion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IXION
serade bombflygplan. Flygvägen ledde emellertid
rakt över I., från vais flygfält de japanska
flygstridskrafterna kunde insättas vid de amerikanska
bombräderna. För den fortsatta amerikanska
krigföringen blev det därför nödvändigt att erövra I.
— I. hade av japanerna kraftigt befästs till skydd
för två där anlagda flygfält. Strandremsan i s.ö.,
flankerad av en högplatå i n.ö. och den
slocknade vulkanen Suribachi i s.v., var det enda
ställe, på vilket landstigning kunde ske. Ett
stort antal svåra och medelsvåra kanoner samt
grova raketbatterier hade anordnats i sinnrika
fortifikatoriska anläggningar. Enbart på
Suribachi funnos över 400 bunkers och grottor.
Strandförsvaret var väl tillgodosett genom
nedgrävda betongtorn, minor o.a. hinder. Garnisonen
uppgick till o. 22,000 man. För att försvaga det
japanska försvaret inledde amerikanerna
flyganfall mot ön redan i juni 1944, och från juli s.å.
insattes fartyg för kustbeskjutning. Under de
följ. 6 mån. fälldes 5,800 t bomber och avskötos
c:a 10,000 projektiler. Japanska försvaret kunde
dock ej tystas. — Landstigningen bestämdes till
19/2 1945 och föregicks av 3 dygns intensiv
bombning och beskjutning. 6 äldre slagskepp med 35,6
cm kanoner insattes, och från W2 deltogo även
moderna slagskepp med 40,0 cm pjäser. På
morgonen 19/2 började landstigningen. Sammanlagt
landsattes under de följ, dagarna 60,000 man
marininfanteri. Japanerna bekämpade landstigningen
med ett stort antal batterier, som dittills hållits
dolda. De amerikanska förlusterna, de största,
som drabbat marinkåren, uppgingo till 4,000 döda
och 15,000 sårade. Långsamt kämpade trupperna
sig fram, stödda av fartygseld och
hangarfartygs-flygplan från en sammandragen flotta av närmare
500 fartyg med 220,000 man. 23/2 nådde
amerikanerna toppen av Suribachi, men först 16/s ansågs
invasionen säkrad. Rensningsoperationerna
fortsatte, och i april ansågs ön i det närmaste fri
från fiender, vilket icke hindrade senare sporadiska
anfall av 100-tals japaner, som hållit sig väl dolda.
— Sedan I. blivit amerikansk besittning, kunde
bombflygplanen från Marianerna givas skydd av
jaktplan under anflygningen mot Japan. Bg.
Ivre’a, stad i Piemonte i n.v. Italien, 45 km n.n.ö.
om Turin vid Dora Balteas utträde på slätten;
8,737 inv. (1936). Biskopssäte. Delar av
katedralen stamma från o. år 1000, det högt belägna
kastellet från o. 1350. L, romarnas Epored’ia, säte
för de langobardiska hertigarna, efter 788
tillhörande frankiska riket, blev 900 huvudort för ett
markgrevskap, till vars härskarsläkt konung
Be-rengar II hörde.
Ivry-la-Bataille [ivri’-la-bata’j], by i Frankrike,
vid floden Eure 65 km v. om Paris’ centrum.
Henrik IV besegrade här 1590 katolska ligans
trupper.
Ivry-sur-Seine [ivri’-syr-sä’n], stad i dep. Seine,
Frankrike, s. förstad till Paris, vid Seine; 42,445
inv. (1946). Paris’ vatten- och elektricitetsverk
ligga i I., dessutom flera industrianläggningar,
däribland de SKF tillhöriga CAM-fabrikerna, vilka
bombarderades av allierat flyg i 2:a världskriget.
IWW, förk. för Industrial Workers of the
World.
Iväg, sjö i Steneby och Ödskölts socknar i
Dals
land; 12 km2; 101 m ö.h.; 25 m djup. Avrinner
genom Laxsjön och Upperudsälven till Vänern.
—■ Namnets äldsta anträffade form är
Iwägh-Lacus 1658, d.v.s. sjön I. Det är icke tolkat. Se
”Ortnamnen i Älvsborgs län”, 19 (1915), sid. 264.
Ivö, socken i Villands hd i Kristianstads län
och församling i Ivö och Kiaby pastorat i
Villands kontrakt av Lunds stift, omfattar ön Ivö
jämte några småöar i Ivösjön; 27,09 km2, därav
ii,64 land; 322 inv. (1949; 28 inv. pr km2). I. är
till större del låglänt och underlagrad av
kalksten; norrut höjer sig Ivöklack (granitgnejs)
126 m ö.h. Åkern utgör 45 °/o av landarealen,
skogsmarken 40 %. Vid Blaksudden i n. finns ett
stort kaolin- och kalkstensbrott, tillhörande ab.
Iföverken* i Bromölla. I. har färjförbindelse med
Barum på fastlandet i v. På öns västsida finnas
strandgrottor i kalkstenen, de s.k.
Ugnsmunnar-na. På Ivö anlade ärkebiskop Andreas Sunesson
o. 1220 ett fast hus av tegel, vars nedre våning
ännu delvis kvarstår med vackra valv
(konserverad 1938); här på Hovgården bodde han de
sista åren av sin levnad. Kyrkan, belägen ett
stycke från den forna borgen, är också av tegel,
har fått torn 1820 men bibehåller annars den
medeltida karaktären (senromansk stil). Den
restaurerades 1939—40. — Namnet tillkommer eg.
ön Ivö och skrevs 1231 Ifiø (avskrift o. 1300).
Det sammanhänger med idegranens namn,
kanske är förleden en kollektivbildning ’iwe, dunge av
idegranar (se J. Sahlgren i ”Svenska landsmål”,
1912, sid. 143). P.;EW.;Er.
Ivösjön, sjö i n.ö. Skåne; 7 m ö.h. 54 km2. Största
djupet (n.v. om Ivetofta kyrka) är 50 m, alltså 43
m u.h. De största öarna äro Ivön och Enön.
I. mottager avloppen från Oppmannasjön,
Levrasjön och genom Holjeån från Immeln m.fl. sjöar
i n. I. avrinner genom den 5 km långa Skräbeån
till Östersjön. — Namnet innehåller den gamla
beteckningen på idegranen, isl. yr, fsv. och fda.
’i. Kanske är förleden en ombildning av
kollektivet ’iwe, bestånd av idegran. Förhållandet till
namnen Ivö och Ivetofta är oklart. Se J.
Sahlgren i ”Svenska landsmål” (1912), sid. 67, 143.
— Litt.: M. Persson, ”Morfologiska studier inom
n.ö. Skånes sjöområde” (i ”Sv. geogr. årsb.”,
1932). P.;Er.
Ixel, Jacob, politisk agent, se Ichsell.
Ixelles [iksäll’], stad i Belgien, se Bryssel, sp.
141 och 146.
Ix’ia, sydafrikanskt släkte av fam.
svärdslilje-växter med o. 25 arter, fleråriga örter med
knölstam, enkel el. förgrenad stängel och stora, i ax
samlade, vackra blommor. I. panicula’ta, I.
macu-la’ta m.fl. äro omtyckta kallrumsväxter.
Ixioli’rion, släkte av fam. narcissväxter med 3,
från Sydryssland till Afghanistan utbredda arter,
lökväxter med smala, gräslika blad och stora,
tratt-formiga, violetta, blå el. vita blommor. Särsk. I.
tata’ricum odlas som prydnadsväxt.
Ixi’on, grek, myt., son till Flegyas, lapiternas
konung, mördade sin svärfader men renades av
Zeus och förlänades t.o.m. odödlighet. Driven av
sina otyglade begärelser sökte I. förgripa sig på
Hera men famnade i stället en av Zeus sänd
molnbild av gudinnan, med vilken han blev fader
— 913 —
— 914 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
